Hoppa till innehållet

Spanska Nederländerna

Från Wikipedia
Spanska Nederländerna
1581–1713
Flagga Vapen
ValspråkPlus Ultra
HuvudstadBryssel
Bildades1581
Upphörde1713
Folkmängd1 794 000 (1700)
Idag del avBelgien Belgien Frankrike Frankrike Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna Tyskland Tyskland

Spanska Nederländerna bestod i huvudsak av dagens Belgien, Nederländerna, Luxemburg samt några angränsande territorier i nuvarande Tyskland och Frankrike. I Frankrike var det i norr Artois med Arras och Franska Flandern, som ligger ovanför Artois, med bland annat Dunkerque, Lille och Douai. I söder mot nuvarande gränsen till Spanien tillhörde även Roussillon Spanien. I och med pyreneiska freden 1659 mellan Spanien och Frankrike avträddes slutligen Artois med Arras samt Roussillon till Frankrike och de andra områdena i nuvarande Frankrike stegvis med olika fredstraktat fram till 1713.

Nederländska frihetskriget mellan 1568 och 1648 ledde till att de norra Nederländerna blev självständiga från Spanien. De nederländska provinser som ungefär motsvarar dagens Belgien blev fortsatt under spansk överhöghet och tvångskatolicerades. Så skedde främst genom guvernören Alessandro Farneses förtjänst under 1570-talet, något som resulterade i freden i Arras. Spanska Nederländerna upphörde år 1713, efter spanska tronföljdskriget, och kom under habsburgarna i Österrike och kallades därefter Österrikiska Nederländerna.[1]

Den här tidsperioden (1581-1713) betraktas ofta som en bortkastad tid. Bland annat kallades den flamländska-nationalistiska politiker, Bart De Wever delningen av Nederländerna som den största katastrof som någonsins har drabbat regionen.[2] I intervjuer förklarade han även att han hellre dör som en "sydnederländare" än som belgare. [3]