Notocitellus annulatus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Spermophilus annulatus)
Hoppa till: navigering, sök
Notocitellus annulatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Ekorrar
Sciuridae
Släkte Sislar
Spermophilus
Art Notocitellus annulatus
Vetenskapligt namn
§ Notocitellus annulatus
Auktor Audubon & Bachman, 1842
Synonymer
Spermophilus annulatus Audubon & Bachman, 1842[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Notocitellus annulatus[3][4] är en däggdjursart som beskrevs av John James Audubon och John Bachman 1842. Den ingår i släktet Spermophilus och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.[3]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Notocitellus.[7][8]

[[]] listar två underarter:

  • Notocitellus annulatus annulatus (Audubon and Bachman, 1842)
  • Notocitellus annulatus goldmani (Merriam, 1902)

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hos denna sisel är huvud och bål tillsammans ungefär lika långa som svansen. Den totala längden varierar mellan 38 och 47 cm. Arten har ett svartaktigt huvud och pälsen på kroppen varierar mellan brun och nästan svart, ibland med en rosa skuggning. Den ganska smala (inte yviga) svansen har cirka 15 mörka ringar. Utanför parningstiden är arten i allmänhet blekare. Honor har oftast ett större huvud än hanar.[9]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Notocitellus annulatus förekommer i västra Mexiko vid Stilla havet. Den vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1 200 meter över havet. Habitatet utgörs av tropiska lövfällande skogar ofta med klätterväxter bland träden.[1][9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna gräver sina bon i skydd av klippor, stenmurar, trädrötter eller omkullfallna träd. Ofta finns ingången nära taggiga buskar av släktena Prosopis eller Acacia. Denna sisel är vanligen dagaktiv och har bra förmåga att klättra i växtligheten. Arten äter frukter, nötter, frön och troligen insekter. Dessutom ingår unga skott av kaktusväxter i födan.[9]

Notocitellus annulatus fortplantar sig mellan december och juni under den torra perioden. En hona med fyra ungar dokumenterades.[1] Antagligen har arten samma fortplantningssätt som andra sislar.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Spermophilus annulatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+annulatus/match/1. Läst 6 mars 2016. 
  3. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus annulatus
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/notocitellus+annulatus/match/1. Läst 6 mars 2016. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  8. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  9. ^ [a b c d] S. Mott (15 september 2004). ”Ring-tailed ground squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Spermophilus_annulatus/. Läst 23 september 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]