Xerospermophilus tereticaudus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Spermophilus tereticaudus)
Hoppa till: navigering, sök
Xerospermophilus tereticaudus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spermophilus tereticaudus Phoenix 1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Ekorrar
Sciuridae
Släkte Spermophilus
Art Xerospermophilus tereticaudus
Vetenskapligt namn
§ Xerospermophilus tereticaudus
Auktor Baird, 1858
Synonymer

Spermophilus tereticaudus Baird, 1858
Spermophilus t. tereticaudus Baird, 1858
Spermophilus t. chlorus (Elliot, 1904)
Spermophilus t. eremonomus (Elliot, 1904)

Spermophilus t. vociferans (Huey, 1926)[2]
Spermophilus tereticaudus 01.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Xerospermophilus tereticaudus[3][4][5][6][7] är en däggdjursart som beskrevs av Baird 1858. Den ingår i släktet Xerospermophilus och familjen ekorrar.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individerna når en total kroppslängd av 20 till 28 cm inklusive en 6 till 12 cm lång svans. De väger 110 till 170 g. Hos arten förekommer två färgvarianter, en med gråbrun ovansida och en med kanelfärgad ovansida. Kinderna och kroppens undersida är täckt av vitaktig päls. Svansen är inte lika yvig som hos andra sislar och den har mörk ovansida och ljus undersida.[10]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Sonora- och Mojaveöknarna i sydvästra USA (delstaterna Arizona, Kalifornien, Nevada) och nordvästra Mexiko (nordöstra Baja California och östra Sonora).[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs av sandöken dominerad av Larrea tridentata-buskar och Prosopis-träd. Xerospermophilus tereticaudus kan även påträffas i samhällen, bland annat stadsparker.[1] Den kan gå upp till 1 200 m i bergen.[11]

Denna sisel lever i underjordiska bon, gärna i sandjord bland buskar eller i sandbankar.[11] Den håller ingen vinterdvala men kan vid födobrist falla i en kortare dvala (torpor). För kommunikationen finns olika visslande och pipande läten.[10]

Födan består främst av gröna växtdelar och frön, men arten kan även äta insekter som myror, termiter och gräshoppor. Den kan även ta odlade växter som blålusern och dadlar. Själv utgör arten föda åt prärievarg, nordamerikansk grävling, tamkatter, rovfåglar och ormar.[11]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Xerospermophilus.[12][13]

Arten delas in i följande underarter:[8]

  • Xerospermophilus tereticaudus tereticaudus (Baird, 1858)
  • Xerospermophilus tereticaudus apricus (Huey, 1927)
  • Xerospermophilus tereticaudus chlorus (Elliot, 1904)
  • Xerospermophilus tereticaudus neglectus (Merriam, 1889)

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Linzey, A.V., Timm, R., Álvarez-Castañeda, S.T., Castro-Arellano, I. & Lacher, T. 2008 Spermophilus tereticaudus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2 mars 2016.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+tereticaudus/match/1. Läst 5 mars 2016. 
  3. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  4. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  5. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus tereticaudus
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  8. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/xerospermophilus+tereticaudus/match/1. Läst 2 mars 2016. 
  9. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  10. ^ [a b] Kays & Wilson (2009) Round-tailed ground squirrel, Mammals of North America, sid. 66
  11. ^ [a b c] Kristina A. Earnest och Michael A. Mares (27 februari 1987). ”Spermophilus tereticaudus” (PDF, 1,02 MB). Mammalian Species No 274. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-274-01-0001.pdf. Läst 15 mars 2016. 
  12. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  13. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]