Spetsbergen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Spetsbergen på kartan över Arktis
Red pog.svg
Spetsbergen
Spetsbergen på kartan över Arktis.
Karta över Spetsbergen

Spetsbergen (norska: Spitsbergen, tidigare Vestspitsbergen) är, med en yta på 39 044 km², den största ön i ögruppen Svalbard. Dess högsta punkt är Newtontoppen på 1717 meter över havet. Den största orten är Longyearbyen. Ön upptäcktes 1596 av holländaren Willem Barents.

Spetsbergen har fått ge namn åt bergskedjan Montes Spitzbergenmånen, på grund av bergskedjans yttre likhet med ön.

Tidigare kallades större delen av ögruppen Svalbard för Spetsbergen; den största ön hette då Västspetsbergen. Denna äldre nomenklatur lever kvar hos många människor och flera språk, bland annat ryska, vilket kan leda till förvirring.

Svenska vetenskapliga expeditioner[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet var Spetsbergen ännu inte del av någon nation. Intresset för att utforska ögruppen, och senare att utnyttja dess naturtillgångar, fanns i flera länder.

Från Sverige sändes flera vetenskapliga expeditioner:

  • Zoologen Sven Lovén organiserade 1837 en enmansexpedition till Spetsbergen. Den gick till Spetsbergens västkust.
  • Adolf Erik Nordenskiöld ledde sin andra expedition 1868, Svenska Spetsbergenexpeditionen 1868, denna gång med finansiering av grosshandlaren Oscar Dickson, delvis av kommersiella skäl för att utnyttja naturresurser. Detta skedde med ångaren Sofia, som nådde 81 grader 42 minuter nordlig bredd, som var ett rekord vid denna tidpunkt. I expeditionen deltog bland andra meteorologen Selim Lemström.
  • Botanikern och geologen Alfred Nathorst gjorde sin första resa till Svalbard 1870 med ingenjör Hjalmar Wilander.
  • År 1882 besökte Alfred Nathorst Svalbard igen i sällskap med geologen Gerhard De Geer.
  • Salomon August Andrée ledde 1896 en expedition från Göteborg med ångaren Virgo till den plats, som senare kallades VirgohamnaDanskön med femhundra ton utrustning och fyrtio mans besättning för att förbereda en färd med luftballong till Nordpolen. Detta försök, Andrées polarexpedition, genomfördes sedan i juli 1897.
  • År 1908 företog Gerhard De Geer en huvudsakligen kartografisk expedition till Svalbard. Som resultat av arbetet finns ett antal kartor över olika delar av ögruppen.
  • Åren 1932–1933 deltog Sverige i det andra internationella polaråret genom två observationsstationer på Spetsbergen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Cloffe och Hugo Zachau: Med Andrée till Spetsbergen 1896: ångbefälhavare Hugo Zachaus dagbok, 1996