Spica-klass
| |||
.jpg) HMS Spica | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Torpedbåt | ||
| Varv | Götaverken T121-T123 Karlskronavarvet T124-T126 | ||
| Före | Plejad-klassen | ||
| Efter | Norrköping-klassen | ||
| Fartyg tillhörande klassen | HMS Spica (T121) HMS Sirius (T122) HMS Capella (T123) HMS Castor (T124) HMS Vega (T125) HMS Virgo (T126) | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 245 ton | ||
| Längd i vattenlinjen | 39,90 meter | ||
| Längd över allt | 42,50 meter | ||
| Bredd överallt | 7,10 meter | ||
| Djupgående | 2,40 meter (i aktern) | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 3 × Gasturbiner av typ Rolls-Royce Proteus 1282 | ||
| Maskinstyrka | 3 × 4 500 hk | ||
| Propellrar | 3 × KaMeWa-propellrar | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 27–30 man | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 1 x 57 mm lvakan M/50C, senare 57 mm APJ 7101 | ||
| Torpeder | 6 x 53 cm torpedtuber m/65/66* för Torped 61 | ||
| Minor | Minräls | ||
Spica-klass var en svensk fartygsklass som utgjordes av sex stycken torpedbåtar.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Med utgångspunkt i Marinplan 60 projekterades en serie om sex torpedbåtar (TB). Denna serie byggdes med ledning av erfarenheter från Plejad-klassen och moderniserades i förhållande till denna typ främst på vapen-, tele-, skydds- och maskinområdena. Serien färdigställdes 1966–67 och benämndes TB typ Spica efter det första fartyget i serien. T121–T123 byggdes på Götaverken i Göteborg och T124–T126 på Karlskronavarvet. Fartygens namn är lånade från kända stjärnor. De ärvde namnen från de ångdrivna torpedbåtar flottan hade under första delen av 1900-talet.
Konstruktionen vidareutvecklades sedermera till torpedbåtarna av Norrköping-klass ("Spica II") och till korvetterna av Stockholm-klass ("Spica III").
Allmän beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Torpedbåt typ Spica är en deplacerande fartygstyp, som under trossdäck är indelat i sex vattentäta avdelningar och på trossdäck i nio vattentäta avdelningar.
Fartyget är långskeppsspantat och tillverkat av elektriskt svetsad stålplåt. Däckhus, brygga och luftintagshus är tillverkat av lättmetall (Silumin). Fartyget kan (bortsett från luftintagsrum) tillslutas gastätt.
Framdrivningsmaskineri[redigera | redigera wikitext]
Framdrivningsmaskineriet ger fartyget en fart av ca 40 knop och består av 3 st gasturbiner av typ Rolls-Royce Proteus 1282, på vardera en effekt av 4 500 hk och drivande var sin KaMeWa -propeller.
Tidigare under åren 1963-1965 provades en gasturbin typ Bristol Siddeley Proteus på 4 000 hk på mittaxeln på HMS Perseus
Styranläggningen (normalförfarande)[redigera | redigera wikitext]
Styranläggningen är elektrohydraulisk. Fartyget är försett med två roder.
Elektrisk kraft[redigera | redigera wikitext]
Elektrisk kraft levereras av två generatorer typ ASEA, drivna av var sin gasturbin av fabrikat MTU på 224 hk. Generatorerna levererar 440 V, 60 Hz, trefas.
Besättning[redigera | redigera wikitext]
Besättningen uppgick till 27-30 man fördelade på 5 regoff/resoff, 2 eller 3 kompoff, 3 plutoff och 17 övriga (enligt gamla befälsordningen).
Se även[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||