Spirou

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För serietidningen, se Spirou (serietidning). För TV-spelet, se Spirou (datorspel).
Spirou
Seriefiguren Spirou på en husfasad i Bryssel.
Seriefiguren Spirou på en husfasad i Bryssel.
OriginaltitelSpirou et Fantasio
FörlagDupuis
Utgiven1938–idag
Redaktion
SkapareRob-Vel/Blanche Dumoulin
Originalpublicering
Publicerad iLe Journal de Spirou
Nummer1
Publikationsdatum24 april 1938
Språkfranska
Översättning
FörlagRekord-Magasinet
Datum(1950-talet)–
Innehåll och relaterat
HuvudpersonerSpirou, Nicke (Fantasio), Spip, Marsupilami
Temankomisk äventyrsserie
Relaterat verkMarsupilami, Gaston
Har påverkatMarcinelleskolan (Peyo m.fl.)

Spirou är en fransk-belgisk komisk äventyrsserie skapad av Rob-Vel (med manushjälp av hans fru Blanche Dumoulin[1]). Den kunde första gången läsas i premiärnumret av serietidningen Le Journal de Spirou den 24 april 1938, medan det första albumet gavs ut först 1948.

Därefter har bland andra Jijé, André Franquin, Greg, Yves Chaland, Fournier, Nic, Raoul Cauvin, Tome och Janry varit inkopplade på arbetet med figuren. Mest känd torde Franquins version vara, då denne allmänt anses ha utvecklat persongalleriet och skapat fler minnesvärda äventyr än någon annan.

Serien har under årens lopp knoppat av sig i ett antal sidoserier. I kronologisk ordning är dessa Gaston (1957–96), Marsupilami (från 1987), Den unge Spirou (från 1990) och Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke (från 2006)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Spirou upplever äventyr världen över med sin vän Nicke (Fantasio i original).

Figurgalleri och miljöer[redigera | redigera wikitext]

Seriens figurgalleri innehåller först och främst Spirou själv och hans ständige vapendragare Nicke (franska: Fantasio). Spirou är en rödhårig ung man som oftast går omkring i röda piccolokläder. Nicke är å sin sida en tunnhårig, uppfinningsrik men ofta otursförföljd ung man med blont hår (det hår han nu har). Nicke har ofta svag karaktär, vilket gör honom till en ibland otillförlitlig kompanjon. Både Spirou och Nicke är från och till anställda som reportrar på tidningen Le Moustique. Nicke förekommer även i sidoserien Gaston[2].

Titelfiguren i serien är ständigt iklädd en röd piccolo-uniform.

Greven av Champignac (fullständigt namn: "Pacôme Hégésippe Adélard Ladislas de Champignac", på svenska översatt som "Paul Hegesippus Adelard Ladislas, greve av Champignac"[3]). Han är vän till Nicke och Spirou och framträder ofta som en champinjon- eller svampgalen forskare. Han figurerar bland annat i albumet Spirou i Australien, där han letar efter ett arkeologiskt bevis för kan kunna köra bort de opalfeberdrabbade gruvarbetarna i närheten. I Besökaren från urtiden är greven den som gör den vetenskapliga upptäckten som är centrum för berättelsen, och i Svartkonst och champinjoner är grevens svampforskning viktig för intrigen.

På originalspråket heter serien Spirou et Fantasio.

Greven bor strax utanför den lilla fransk-belgiska staden/kommunen Champignac[a]. Dess borgmästare med svart mustasch ser gärna snett på grannkommunen Chanterelles-sous-Bois ('kantareller-under-träden').[4] I närheten finns också staden där Nicke och Gaston ofta arbetar på "Spirouförlaget" (i original: Éditions Dupuis). I det franska originalet är detta förlag placerat i Marcinelle, medan det i den svenska översättningen ofta lämnas mer outrett.

Det galna tekniska geniet Zafir, en skurkaktig vetenskapsman som finns med i fyra album från 1960-talet (Z som i Zafir 1959–60, Skuggan av Z 1960, Raffel med Zafir 1967–68 och Guldmaskinen). Han är en av de återkommande skurkarna i serien, tillsammans med bland andra Nickes ondskefulle kusin Ricke.

Två djur spelar stor roll i serien – ekorren Spip och det underliga djuret Marsupilami (introducerad av André Franquin 1952[2]). Spip är Spirous personliga vän/husdjur, och deras relation går långt tillbaka i tiden. Marsupilami är ett långsvansat och leopardprickigt kloakdjur med övernaturlig styrka, av en art som i serien lever vild i det sydamerikanska landet Palombia. Spip kan inte göra sig språklig förstådd med den andra i serien, men hans tankar och repliker syns ändå flitigt. Marsupilami är mer primitiv till karaktären och uttrycker sig mest via läten som påminner om hubba hubba eller liknande.

* Senare års sidoserier har ofta haft viss verklighetsförankring. I 2009 års Le groom vert-de-gris presenteras RAF-piloten Jean de Selys Longchamps och hans soloräd mot Gestapos högkvarter. Idag står han staty utanför 453 Avenue Louise.

Spirou dök från början upp som piccolo på Moustic Hôtel.[5] Han kopplas samman med hotellet både i första historien (1938, tecknad av Rob-Vel) och de senare sidohistorierna Spirou – Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man (2008, av Émile Bravo, utspelande sig 1939) och Operation Fladdermus (2009, utspelande sig 1942–44). I den sistnämnda berättelsen är hotellet placerat vid adress 453 Avenue Le Gall, vilket dock ska ses i ljuset av de många interna blinkningarna (med eller utan serieanknytning) genom berättelsen.[6] Den danska översättningen av albumet (2010) namnger på sidan 52 nämnda gata som Avenue Louise; den löper i verkligheten från centrum mot sydöst. Adressen 453 Avenue Louise – "Résidence Belvédère" – var det ursprungliga Brysselhögkvarteret för Gestapo.

Spirou innehåller få kvinnliga figurer. En av de återkommande är journalisten Sickan[2].

Historik[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Spirou föddes 1938, på den egna tidningen utgiven av Éditions Dupuis i sydbelgiska Marcinelle. Regionen hedrar än idag sin seriekändis, och det lokala elitbasketlaget Spirou Basket Club spelar sina hemmamatcher i Spiroudôme.

Serien skapades av fransmannen Rob-Vel 1938.[2] Den tillverkades för sin egen belgiska serietidning, Journal de Spirou (utgiven av Éditions Dupuis).

När Rob-Vel lämnade serien började upphovsmännen avlösa varandra. André Franquins version åren 1946–1968[2] är både den mest kända och den mest långlivade.

Efter att i tio års tid ha producerat serien i en Franquin-liknande stil gjorde Tome & Janry på 1990-talet ett kortlivat försök att modernisera serien i en mer realistisk tappning (album nr 42, Drömfabriken). Trots ett relativt gott mottagande blev det bara ett album i denna stil av duon som sammanlagt hade hand om serien åren 1981–1998.[2] Jean-David Morvan och José-Luis Munuera gjorde därefter åter serien i klassisk tappning. Dessa efterföljdes av Fabien Vehlmann och Yoann.

Tome & Janry har även nått framgång med sidoserien Den unge Spirou, en humorserie med Spirou i den yngre skolåldern. De startade serien 1987 och har fortsatt med denna,[2] även efter deras period som ansvariga för huvudserien.

År 2013 fyllde Spirou 75 år, vilket firades av series belgiska förläggare Dupuis.[7]

Fransk-belgisk utgivning[redigera | redigera wikitext]

Serien publiceras vanligtvis ursprungligen i Journal de Spirou eller dess sidotitlar, för att sedan samlas i album (notera att Journal de Spirou övergick till fortlöpande numrering 1946). Undantaget är ett fåtal episoder som gick som följetong i Parisien Libéré. Det finns dock ett antal episoder som aldrig samlats i album utan endast förekommit i tidningen. Förutom den reguljära albumserien finns en så kallade Hors Série (franska för utgåva utanför ordinarie numrering) som samlar en del av de kortare episoderna.

Utgivning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Serien har länge varit populär i Sverige. I Rekord-Magasinet gick den redan på 50-talet under namnet "Spirre". Franquins version har även publicerats i tidningen Fantomen. En majoritet av albumen har dessutom kommit ut på svenska.

Den svenska utgivningen är i stort sett baserad på den franska albumutgivningen, men i viss omkastad ordning. Ett noterbart undantag är dock svenska albumet 24: "Jag, Marsupilami". Denna är en samling av korta "Marsupilami"-avsnitt som saknar motsvarighet i den franska Spirou-utgivningen (även om det senare kommit ut ett liknande franskt album i Marsupilami-serien).

TV och film[redigera | redigera wikitext]

Éditions Dupuis animationsbolag Dupuis Audiovisuel ligger bakom de tecknade TV-serierna om Spirou och ekorren Spip.

Michel Gauthier regisserade och övervakade produktionen av den tecknade TV-serien Spirou från 1992. Totalt blev det 52 avsnitt på vardera 26 minuter, vilkas manus baserades på albumhistorier av Tome och Janry. För de franska rösterna stod Thor Bishopric (Spirou) och Teddy Lee Dillon (Nicke). Serien har dubbats till svenska och visades under 1998 i TV 3:s morgonblock för barn.

Svenska röster

Samt:

Gauthier har dessutom gjort 120 avsnitt av "A tout’ Spip", om och med den egensinninge lille ekorren. Varje avsnitt är cirka åtta sekunder och är avsett som pausprogram.

Film

En långfilm i regi av Alexandre Coffre har börjat spelas in.[8]

Sidoserier[redigera | redigera wikitext]

Spirou är förlaget Dupuis flaggskepp, med en serie och titelfigur som har samma namn som förlagets långlivade serietidning. Den har genom åren också gett upphov till ett antal avknoppade sidoserier:

  • Gaston (1957-96) skapades av André Franquin som en skämtserie, där "Spirouförlagets" lata hjälpreda presenterades i ensidiga humoravsnitt.[9]
  • Den unge Spirou är en liknande skämtserie, där en ung Spirou får uppleva små äventyrliga och pikant komiska episoder. Serien skapades 1987 av Tome och Janry och har fram till 2014 samlats i 16 album.
  • Marsupilami fick också 1987 en egen serie. Sedan dess har ett drygt 20-tal album producerats, med Batem (pseudonym för Luc Collin, född 1960) som tecknare och olika inblandade författare.[10]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Spiroualbum[redigera | redigera wikitext]

Franquinsamlingen[redigera | redigera wikitext]

Under 2008 inleddes en kronologisk utgivning av framför allt Franquins äventyr i inbundna volymer. I dessa volymer ingick även tidigare, för svenska marknaden, outgivet material.

Utgivna samlingsvolymer
Titel Utgiven Innehåll (album) ISBN Kommentar
"Spirou 1938–1946" aug 2009 diverse korta historier ISBN 978-91-7405-271-8
"Spirou 1946–1950" apr 2008 Roboten Rupert
De svarta hattarna
plus diverse korta historier
ISBN 978-91-7134-903-3
"Spirou 1950–1952" jun 2008 Trollkarlen i Champignac
Spirou och arvingarna
Marsupilami blir kidnappad
ISBN 978-91-7134-878-4
"Spirou 1952–1954" aug 2008 Noshörningens horn
Diktatorn och champinjonen
Det falska ansiktet
ISBN 978-91-7134-904-0
"Spirou 1954–1956" okt 2008 Vrakmysteriet
Tystnadens pirater
Gorillan och guldgruvan
ISBN 978-91-7134-905-7
"Spirou 1956–1958" dec 2008 Familjen Marsupilami
Besökaren från urtiden
plus diverse korta historier
ISBN 978-91-7134-906-4
"Spirou 1958–1959" apr 2009 Buddhas fånge
Tembo Tabou
Undervattensmysteriet
ISBN 978-91-7405-250-3
"Spirou 1959–1960" nov 2009 Z som i Zafir
Skuggan av Z
plus en kortare historia
ISBN 978-91-7405-272-5
"Spirou 1961–1968" april 2010 Högt spel i Bretzelburg
Ur spår!
Raffel med Zafir
Bravo the Brothers
ISBN 978-91-7405-351-7

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ jämför Champagne, champinjon och Armagnac.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Davine". Lambiek.net. Läst 16 januari 2015. (engelska)
  2. ^ [a b c d e f g] ”Spirou”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/spirou. Läst 13 januari 2018. 
  3. ^ Franquin, André (1978): Besökaren från urtiden, sid. 3. Carlsen/if.
  4. ^ ”Le monde selon Spirou et Fantasio” (på franska). spirou.peuleux.fr. http://www.spirou.peuleux.fr/albums/album_19.htm. Läst 21 januari 2018. 
  5. ^ "Spirou fête son anniversaire à Bruxelles". auracan.com, 2008-04-26. Läst 17 augusti 2016. (franska)
  6. ^ Schwartz/Yann (2009): Le groom vert-de-gris, sid. 50, Dupuis. ISBN 978-2-8001-5287-5. (franska) Not. I det här fallet refererar det sannolikt (?) till serieskaparen Frank Le Gall som producerade det andra albumet i nämnda sidoserie.
  7. ^ "Joyeux anniversaire Spirou!". Spirou.com. Läst 31 mars 2013. (franska)
  8. ^ ”Première image du film live de Spirou et Fantasio” (på fr-FR). http://www.cinktank.com/actualites/spirouetfantasiofilmimage. Läst 23 januari 2017. 
  9. ^ "Gaston". NE.se. Läst 31 maj 2014.
  10. ^ "Marsupilami". NE.se. Läst 31 maj 2014.
  11. ^ Wigzell, Simon (2014-05-21): "Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man". Serienytt.se. Läst 31 maj 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]