Spirou

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För serietidningen, se Spirou (serietidning). För TV-spelet, se Spirou (datorspel).
Spirou
Spirou på en husfasad i Bryssel
Spirou på en husfasad i Bryssel
Originaltitel Spirou et Fantasio
Förlag Dupuis
Utgiven 1938–idag
Redaktion
Skapare Rob-Vel/Blanche Dumoulin
Originalpublicering
Publicerad i Le Journal de Spirou
Nummer 1
Publikationsdatum 24 april 1938
Språk franska
Översättning
Förlag Rekord-Magasinet
Datum (1950-talet)–
Innehåll och relaterat
Huvudpersoner Spirou, Nicke (Fantasio), Spip, Marsupilami
Teman komisk äventyrsserie
Relaterat verk Marsupilami, Gaston
Har påverkat Marcinelleskolan (Peyo m.fl.)

Spirou är en fransk-belgisk komisk äventyrsserie skapad av Rob-Vel (med manushjälp av hans fru Blanche Dumoulin[1]). Den kunde första gången läsas i premiärnumret av serietidningen Le Journal de Spirou den 24 april 1938, medan det första albumet gavs ut först 1948. Därefter har bland andra Jijé, André Franquin, Greg, Yves Chaland, Fournier, Nic, Raoul Cauvin, Tome och Janry varit inkopplade på arbetet med figuren. Mest känd torde Franquins version vara, då denne allmänt anses ha utvecklat persongalleriet och skapat fler minnesvärda äventyr än någon annan.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Spirou upplever äventyr världen över med sin vän Nicke (Fantasio i original).

Figurgalleri[redigera | redigera wikitext]

På originalspråket heter serien Spirou et Fantasio.
Titelfiguren i serien är ständigt iklädd en röd piccolo-uniform.

Spirous kompis Fantasio heter på svenska Nicke och förekommer även i serien "Gaston". Andra återkommande bifigurer är bland annat följande:

  • Greven av Champignac (fullständigt namn: "Pacôme Hégésippe Adélard Ladislas de Champignac", på svenska översatt som "Paul Hegesippus Adelard Ladislas, greve av Champignac"[2]). Han är vän till Nicke och Spirou och framträder ofta som en champinjon- eller svampgalen forskare. Han figurerar bland annat i albumet Spirou i Australien, där han letar efter ett arkeologiskt bevis för kan kunna köra bort de opalfeberdrabbade gruvarbetarna i närheten. I Besökaren från urtiden är greven den som gör den vetenskapliga upptäckten som är centrum för berättelsen, och i Svartkonst och champinjoner är grevens svampforskning viktig för intrigen.
  • det galna tekniska geniet Zafir, en skurkaktig vetenskapsman som finns med i fyra album från 1960-talet (Z som i Zafir 1959-60, Skuggan av Z 1960, Raffel med Zafir 1967-68 och Guldmaskinen)
  • Nickes ondskefulle kusin Ricke
Senare års sidoserier har ofta haft viss verklighetsförankring. I 2009 års Le groom vert-de-gris presenteras RAF-piloten Jean de Selys Longchamps och hans soloräd mot Gestapos högkvarter. Idag står han staty utanför 453 Avenue Louise.

Spirou dök från början upp som piccolo på Moustic Hôtel.[3] Han kopplas samman med hotellet både i första historien (1938, tecknad av Rob-Vel) och de senare sidohistorierna Spirou – Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man (2008, av Émile Bravo, utspelande sig 1939) och Operation Fladdermus (2009, utspelande sig 1942–44). I den sistnämnda berättelsen är hotellet placerat vid adress 453 Avenue Le Gall, vilket dock ska ses i ljuset av de många interna blinkningarna (med eller utan serieanknytning) genom berättelsen.[4] Den danska översättningen av albumet (2010) namnger på sidan 52 nämnda gata som Avenue Louise; den löper i verkligheten från centrum mot sydöst. Adressen 453 Avenue Louise – "Résidence Belvédère" – var det ursprungliga Brysselhögkvarteret för Gestapo.

Spirou innehåller få kvinnliga figurer. En av de återkommande är journalisten Sickan.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Spirou föddes 1938, på den egna tidningen utgiven av Éditions Dupuis i sydbelgiska Marcinelle. Regionen hedrar än idag sin seriekändis, och det lokala elitbasketlaget Spirou Basket Club spelar sina hemmamatcher i Spiroudôme.

Serien skapades av Rob-Vel 1938 för sin egen serietidning i Belgien, Journal de Spirou.

När Rob-Vel lämnade serien började upphovsmännen avlösa varandra. Franquins version är nog både den mest kända och den mest långlivade.

Efter att i tio års tid ha producerat serien i en Franquin-liknande stil gjorde Tome & Janry på 1990-talet ett kortlivat försök att modernisera serien i en mer realistisk tappning (album nr 42, "Drömfabriken"). Trots ett relativt gott mottagande blev det bara ett album i denna stil. Jean-David Morvan och José-Luis Munuera gjorde därefter åter serien i klassisk tappning. Dessa efterföljdes av Fabien Vehlmann och Yoann.

Tome & Janry har även nått framgång med serien Den unge Spirou, en humorserie med Spirou i den yngre skolåldern.

År 2013 fyllde Spirou 75 år, vilket firades av den belgiska förläggaren Dupuis.[5]

Fransk-belgisk utgivning[redigera | redigera wikitext]

Serien publiceras vanligtvis ursprungligen i Journal de Spirou eller dess sidotitlar, för att sedan samlas i album (notera att Journal de Spirou övergick till fortlöpande numrering 1946). Undantaget är ett fåtal episoder som gick som följetong i Parisien Libéré. Det finns dock ett antal episoder som aldrig samlats i album utan endast förekommit i tidningen. Förutom den reguljära albumserien finns en så kallade Hors Série (franska för utgåva utanför ordinarie numrering) som samlar en del av de kortare episoderna.

Utgivning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Serien har länge varit populär i Sverige. I Rekord-Magasinet gick den redan på 50-talet under namnet "Spirre". Franquins version har även publicerats i tidningen Fantomen. En majoritet av albumen har dessutom kommit ut på svenska.

Den svenska utgivningen är i stort sett baserad på den franska albumutgivningen, men i viss omkastad ordning. Ett noterbart undantag är dock svenska albumet 24: "Jag, Marsupilami". Denna är en samling av korta "Marsupilami"-avsnitt som saknar motsvarighet i den franska Spirou-utgivningen (även om det senare kommit ut ett liknande franskt album i Marsupilami-serien).

TV-serien[redigera | redigera wikitext]

Éditions Dupuis animationsbolag Dupuis Audiovisuel ligger bakom de tecknade TV-serierna om Spirou och ekorren Spip.

Michel Gauthier regisserade och övervakade produktionen av den tecknade TV-serien Spirou från 1992. Totalt blev det 52 avsnitt på vardera 26 minuter, vilkas manus baserades på albumhistorier av Tome och Janry. För de franska rösterna stod Thor Bishopric (Spirou) och Teddy Lee Dillon (Nicke). Serien har dubbats till svenska och visades under 1998 i TV 3:s morgonblock för barn.

Svenska röster

Samt:

Gauthier har dessutom gjort 120 avsnitt av "A tout’ Spip", om och med den egensinninge lille ekorren. Varje avsnitt är cirka åtta sekunder och är avsett som pausprogram.

Sidoserier[redigera | redigera wikitext]

Spirou är förlaget Dupuis flaggskepp, med en serie och titelfigur som har samma namn som förlagets långlivade serietidning. Den har genom åren också gett upphov till ett antal avknoppade sidoserier:

  • Gaston (1957-96) skapades av André Franquin som en skämtserie, där "Spirouförlagets" lata hjälpreda presenterades i ensidiga humoravsnitt.[6]
  • Den unge Spirou är en liknande skämtserie, där en ung Spirou får uppleva små äventyrliga och pikant komiska episoder. Serien skapades 1987 av Tome och Janry och har fram till 2014 samlats i 16 album.
  • Marsupilami fick också 1987 en egen serie. Sedan dess har ett drygt 20-tal album producerats, med Batem (pseudonym för Luc Collin, född 1960) som tecknare och olika inblandade författare.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Spiroualbum[redigera | redigera wikitext]

Franquinsamlingen[redigera | redigera wikitext]

Under 2008 inleddes en kronologisk utgivning av framför allt Franquins äventyr i inbundna volymer. I dessa volymer ingick även tidigare, för svenska marknaden, outgivet material.

Utgivna samlingsvolymer
Titel Utgiven Innehåll (album) ISBN Kommentar
"Spirou 1938–1946" aug 2009 diverse korta historier ISBN 978-91-7405-271-8
"Spirou 1946–1950" apr 2008 Roboten Rupert
De svarta hattarna
plus diverse korta historier
ISBN 978-91-7134-903-3
"Spirou 1950–1952" jun 2008 Trollkarlen i Champignac
Spirou och arvingarna
Marsupilami blir kidnappad
ISBN 978-91-7134-878-4
"Spirou 1952–1954" aug 2008 Noshörningens horn
Diktatorn och champinjonen
Det falska ansiktet
ISBN 978-91-7134-904-0
"Spirou 1954–1956" okt 2008 Vrakmysteriet
Tystnadens pirater
Gorillan och guldgruvan
ISBN 978-91-7134-905-7
"Spirou 1956–1958" dec 2008 Familjen Marsupilami
Besökaren från urtiden
plus diverse korta historier
ISBN 978-91-7134-906-4
"Spirou 1958–1959" apr 2009 Buddhas fånge
Tembo Tabou
Undervattensmysteriet
ISBN 978-91-7405-250-3
"Spirou 1959–1960" nov 2009 Z som i Zafir
Skuggan av Z
plus en kortare historia
ISBN 978-91-7405-272-5
"Spirou 1961–1968" april 2010 Högt spel i Bretzelburg
Ur spår!
Raffel med Zafir
Bravo the Brothers
ISBN 978-91-7405-351-7

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Davine". Lambiek.net. Läst 16 januari 2015. (engelska)
  2. ^ Franquin, André (1978): Besökaren från urtiden, sid. 3. Carlsen/if.
  3. ^ "Spirou fête son anniversaire à Bruxelles". auracan.com, 2008-04-26. Läst 17 augusti 2016. (franska)
  4. ^ Schwartz/Yann (2009): Le groom vert-de-gris, sid. 50, Dupuis. ISBN 978-2-8001-5287-5. (franska) Not. I det här fallet refererar det sannolikt (?) till serieskaparen Frank Le Gall som producerade det andra albumet i nämnda sidoserie.
  5. ^ "Joyeux anniversaire Spirou!". Spirou.com. Läst 31 mars 2013. (franska)
  6. ^ "Gaston". NE.se. Läst 31 maj 2014.
  7. ^ "Marsupilami". NE.se. Läst 31 maj 2014.
  8. ^ Wigzell, Simon (2014-05-21): "Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man". Serienytt.se. Läst 31 maj 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]