Sprängört

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sprängört
Cicuta virosa - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-038 cropped.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteSprängörter
Cicuta
ArtSprängört
C. virosa
Vetenskapligt namn
§ Cicuta virosa
AuktorCarl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Sprängört (Cicuta virosa) är en flerårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter. Den växer i våtmarker av olika slag, i Norden över nästan hela regionen utom i fjälltrakter samt längst i norr. Hela växten är mycket giftig, inklusive den tjocka rotstammen.

Biologi[redigera | redigera wikitext]

Den blir mellan 50 och 150 cm hög och blommar från juli till augusti, med svagt rosafärgade blommor i flock med 10 till 20 strålar. Roten är tjock, och innehåller flera slemfyllda rum. Stjälken är ihålig och har blad som är 1- till 3-parflikiga med ihåligt skaft och stor bladslida. Bladflikarna är 5 till 10 mm breda, snett lansettlika och är vasst sågade. Frukten är 1,5 till 2,2 mm stor och brungul, nästan klotrund med breda åsar.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Hela växten är mycket giftig. Giftet ger epilepsiliknande krampanfall och kan leda till döden. Både människor och boskap har dött av att ha ätit sprängört[1].

Utbredning och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sprängört trivs i rätt näringsrika ler- eller torvbottnar i grunda vatten. Den kan återfinnas exempelvis på sjö- och åstränder, gungflygpölar, i dammar, kanaler, diken och strandkärr. Dess utbredning i Norden är nästan hela Finland utom fjälltrakterna, hela Sverige utom fjälltrakterna, små områden i Norge och hela Danmark.[2][3]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 76. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ Norden. Den virtuella floran. Läst 19 maj 2016.
  3. ^ Norra halvklotet. Den virtuella floran. Läst 19 maj 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]