Till språk av europeiskt ursprung som har fått stor spridning utanför Europa hör engelska, spanska, portugisiska, franska och ryska. Deras spridning är främst en följd av kolonialism.
De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt ungerskan, finskan, och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.
I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Även på Cypern finns en grupp som talar turkiska. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa.
Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar.
Utöver dessa talas ett mycket stort antal lokala språk (av typ älvdalsmål) runt om i världsdelen. Dessutom talas idag många olika så kallade invandrarspråk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid.
Det klassiska språketlatin har historiskt sett haft mycket stor betydelse i Europa och är fortfarande mycket betydelsefullt som källa för nybildade ord i de europeiska språken.
