Språkrådet (Sverige)
| Språkrådet | |
| Underordnad | Institutet för språk och folkminnen |
|---|---|
| Departement | Kulturdepartementet |
| Säte | Stockholm |
| Organisationsnr | 202100-1082 |
| Föregångare | Svenska språknämnden Sverigefinska språknämnden Klarspråksgruppen |
| Inrättad | 2006 |
| Språkvårdschef | Ann Cederberg[1] |
Språkrådet är Sveriges officiella organ för språkvård och språkpolitik. Det bildades 2006 genom en sammanslagning av de tidigare självständiga språkvårdsmyndigheterna Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, samt Klarspråksgruppen i Regeringskansliet och är en avdelning inom den 2006 skapade myndigheten Institutet för språk och folkminnen.
Verksamhet
Språkrådet arbetar med svenska och de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch och romani samt med svenskt teckenspråk. Den viktigaste uppgiften är att "på vetenskaplig grund" (förordning 2007:1181) vara ett stöd för dem som ska använda eller har frågor om dessa språk. Rådet har också till uppgift att följa andra språk i Sverige. Chef för Språkrådet är från och med 1 oktober 2015 Harriet Kowalski.[2] Från och med den 1 mars 2013 till och med december 2014 var det Ann Cederberg.[3][4] Hon efterträdde professor Lena Ekberg, som i maj 2012 återgick till sitt arbete vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
Språkrådet har därtill till uppgift att samordna arbetet med språket i offentlig verksamhet. Myndigheternas språk ska enligt språklagen (2009:600) vara vårdat, enkelt och begripligt. Språkrådet arbetar med att främja klarspråk – myndighetstexter skrivna på ett vårdat, enkelt och begripligt språk – genom bland annat föreläsningar, seminarier och konferenser, utgivning av nyhetsbladet Klarspråk, samt utdelning av språkvårdspriset Klarspråkskristallen.
Språkrådet utger även den finska språktidskriften Kieliviesti[5] och den årliga "Språkrådets nyordslista",[6] samt delar ut Erik Wellanders språkvårdspris.[7] Rådet äger sedan 2007 det internetbaserade lexikonet Lexin.
Historik
Den organiserade språkvården i Sverige startades 1944 av Nämnden för svensk språkvård, som vid en omorganisation 1972 delvis förstatligades och fick namnet Svenska språknämnden och var Sveriges officiella språkvårdsorgan.
Svenska språknämnden följde svenskans utveckling i tal och skrift, gav ut ordböcker och skrivhandledningar som boken Svenska skrivregler och andra skrifter i språkliga frågor samt tidskriften "Språkvård". Nämnden gav råd i språkfrågor åt myndigheter, företag och enskilda, medverkade i konferenser och kurser, samarbetade med andra språkvårdande institutioner i Sverige samt verkade för nordisk språkförståelse i samarbete med andra språknämnder. Nämnden samarbetade också med det halvofficiella organet Tekniska Nomenklaturcentralen, senare Terminologicentrum (TNC). Nämnden utgav sedan 1965 tidskriften Språkvård, som 2007 gick upp i den fristående tidskriften Språktidningen.
Sverigefinska språknämnden (Ruotsinsuomalainen kielilautakunta) grundades 1975 och hade till uppgift att vårda och utveckla det finska språket i Sverige, sverigefinskan. Nämnden utarbetade svensk-finska ordlistor inom olika samhällsområden och granskade finskspråkiga texter. Vidare utvecklade och vårdade nämnden sverigefinskan genom att bland annat ge rekommendationer och råd till myndigheter, företag och privatpersoner om finska språket, anpassat till svenska förhållanden. Nämnden gav ut språkvårdstidskriften Kieliviesti samt anordnade språkvårdsseminarier.
Klarspråksgruppen skapades 1993 som en avdelning inom Regeringskansliet och hade som uppdrag att främja språkvårdsaktiviteter hos myndigheterna. Den utgav 46 nummer av Klarspråksbulletinen[8], som 2006 döptes om till Klarspråk. Bulletin från Språkrådet[9]i samband med att Klarspråksgruppen blev en del av Språkrådet.
Den 1 juli 2006 sammanslogs dessa tre självständiga organisationer till Språkrådet, som i sin tur blev en avdelning inom det forna Språk- och folkminnesinstitutet (Sofi), som då döptes om till Institutet för språk och folkminnen. Den 23 april 2014 slogs institutets två separata webbplatser (www.sofi.se och www.språkrådet.se) ihop till www.sprakochfolkminnen.se.[10]
Kritik
Språkrådet har ibland fått kritik för sina rekommendationer och framställningar, bland annat i fråga om dövspråk[11] och stödet för ord som "tjejsamla".[12]
Källor
Språkrådet i Nationalencyklopedins nätupplaga.
Fotnoter
- ^ Institutet för språk och folkminnen: Om oss: Ann Cederberg Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Länkad 8 juni 2014
- ^ Språktidningen, ny chef
- ^ Språktidningen
- ^ Ann Cederberg ny chef för språkrådet 19 december 2012
- ^ Institutet för språk och folkminnen: Kieliviesti Länkad 8 juni 2014
- ^ Institutet för språk och folkminnen: Språk: Nyordslistor Länkad 8 juni 2014
- ^ Institutet för språk och folkminnen: Språk: Erik Wellanders pris Länkad 8 juni 2014
- ^ Regeringskansliets arkiv: Klarspråksbulletinen 1995–2006 Länkad 8 juni 2014
- ^ Institutet för språk och folkminnen: Klarspråk: Bulletinen Klarspråk Länkad 8 juni 2014
- ^ Institutet för språk och folkminnen: Nyhetsarkiv: 17 april 2014: Ny webbplats för Institutet för språk och folkminnen Länkad 8 juni 2014
- ^ Dövas tidning 26 augusti 2011
- ^ Språktidningen 9 januari 2012
Se även
- Språkrådets nyordslista
- Institutet för de inhemska språken, som ansvarar för språkvården i Finland.
- tidskriften Språkbruk
Externa länkar
- Institutet för språk och folkminnen. Läst 21 maj 2014.