Sprutbyte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sprututbyte är en verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika. Verksamheten bedrivs i Sverige av landstingen.

Sprututbyte är en aktivitet som ingår i en lågtröskelverksamhet, där använda sprutor, kanyler och parafernalia, s.k injektionsverktyg, byts ut mot nya sterila. Syftet med byte av injektionsverktyg är främst att förebygga spridning av hepatit B och hepatit C infektion, hivinfektion men också att erbjuda en person som injicerar droger möjlighet att testa sig för infektion, få möjlighet till rådgivning och möjlighet att vaccinera sig [1].

I Sverige startades sprututbytesverksamhet i Lund 1986 och Malmö året därpå. Under perioden 1986-1994 hade 10 stycken sprutbyten öppnats där socialutskottet, efter en utvärdering gjord av Socialstyrelsen presenterats, föreslog att begränsa antalet sprututbyten till 3 st[2]. Fram till 2006 tilläts inga andra sådana lågtröskelverksamheter starta i Sverige. Sedan 1 juli 2006 ger lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler alla landsting möjlighet att bedriva sprututbytesverksamhet om tillstånd beviljas av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har utfärdat kompletterande föreskrifter (SOSFS 2007:2) om utbyte av sprutor och kanyler till personer som injicerar narkotika, samt SOSFS 2013:23 Ändring i föreskrifterna (SOSFS 2007:2) om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika, med anvisningar om ansökningsförfarande, krav på bemanning, kvalitet och rutiner, dokumentation samt återrapportering. [3][4] Efter ändringarna är numera Inspektionen för vård och omsorg (IVO) tillståndsgivande myndighet [5].

Inspektionen för vård och omsorg har rätt att meddela tillstånd för högst två år åt gången. Vid ansökan om förlängt tillstånd ska en ansökan ha lämnats in senast tre månader innan innevarande tillstånd upphört att gälla. För närvarande (2015-01-29) pågår sprututbytesverksamhet i Malmö, Lund, Helsingborg, Stockholm, Kalmar och Kristianstad. Vidare bedrivs informella sprutbyten vid Globen i Stockholm samt i Linköping[1][6].

I Sverige var införandet av sprutbytesverksamhet historiskt sett en mer kontroversiell fråga än den är idag. Den debatt som historiskt förts av lobbyorganisationer för en restriktiv och förbudsorienterad (prohibition) narkotikapolitisk hållning, bland annat Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS)[7][8], har successivt lagt sig i takt med att mer och mer forskning presenterats inom området när det gäller effektiviteten av sprututbyten i fråga om att förhindra spridningen av allmänfarliga sjukdomar [9][10][11]. Det finns dock fortsatt en kritik gentemot sprutbytesprogram då det kan ses som ett hinder mot ett narkotikafritt samhälle då ger skilda signaler gällande samhällets acceptans av droganvändandet, där det å ena sidan är straffbart men å andra sidan underlättas av sjukvården[12]. Förespråkare av denna tolkning framhäver att den största dödsorsaken för missbrukare är missbruket i sig och inte de sjukdomar som kan följa vid felhantering, de menar på så vis att kampen mot narkotikamissbruk är att prioritera framför sekundära dödsorsaker, såsom sjukdomar överförda genom missbruket, om det står i vägen för de primära åtgärdernas verkan.[12]

I och med lanseringen av vägledningen Hälsofrämjande och förebyggande arbete med hepatit och hiv för personer som injicerar droger (2015-01-28), slår nu Folkhälsomyndigheten fast att sprututbyten bör byggas ut i Sverige där behoven finns[13].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Personer som injicerar droger”. http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/halsa-och-sexualitet/preventionsgrupper/personer-som-injicerar-droger/. Läst 29 januari 2015. 
  2. ^ Socialstyrelsen: ANG FÖRSÖKSVERKSAMHETEN MED UTBYTE TILL RENA SPRUTOR I MALMÖ OCH LUND Dnr: 205-7720/91, bilaga 1. 1993-06-01
  3. ^ ”Utbyte av sprutor och kanyler för personer som missbrukar narkotika”. Socialstyrelsen. http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2007-2. Läst 13 december 2012. 
  4. ^ ”Ändring i föreskrifterna (SOSFS 2007:2)”. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-5-48. Läst 29 januari 2015. 
  5. ^ ”Tillstånd för verksamhet för sprututbyte”. http://www.ivo.se/Tillstand-och-register/halso-och-sjukvardstillstand/Sidor/tillstand-for-verksamhet-for-sprututbyte.aspx. Läst 29 januari 2015. [död länk]
  6. ^ ”Linköping har informellt sprututbyte”. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/sprutor-byts-i-linkoping. Läst 29 januari 2015. 
  7. ^ ”Saknar vetenskapligt stöd”. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/generaldirektoerer-saknar-vetenskapligt-stoed-foer-sprutbyte-311941. Läst 29 januari 2015. 
  8. ^ ”Sprutbyte har oklar effekt på hivförekomst”. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518083917/http://www.rns.se/2011/02/10/lundaprofessor-rekommenderar-sprutbyte-p%C3%A5-svaga-grunder-9214451. Läst 29 januari 2015. 
  9. ^ [http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_145115_EN_ECDC-EMCDDA%20Part%201%20-%20complete%20-%20Web.pdf ”Evidence for the effectiveness of interventions to prevent infections among people who inject drugs Part 1: Needle and syringe programmes and other interventions for preventing hepatitis C, HIV and injecting risk behaviour”]. http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_145115_EN_ECDC-EMCDDA%20Part%201%20-%20complete%20-%20Web.pdf. Läst 29 januari 2015. 
  10. ^ [http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_145116_EN_ECDC-EMCDDA%20Part%202_web.pdf ”Evidence for the effectiveness of interventions to prevent infections among people who inject drugs Part 2: Drug treatment for preventing hepatitis C, HIV and injecting risk behaviour”]. http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_145116_EN_ECDC-EMCDDA%20Part%202_web.pdf. Läst 29 januari 2015. 
  11. ^ ”Interventions to prevent HIV and Hepatitis C in people who inject drugs: a review of reviews to assess evidence of effectiveness”. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23973009. Läst 29 januari 2015. 
  12. ^ [a b] ”Hur minska missbruk med sprutbyte?”. http://www.unt.se/asikt/debatt/hur-minska-missbruk-med-sprutbyte-103107.aspx. Läst 9 maj 2015. 
  13. ^ Folkhälsomyndigheten (2015). Hälsofrämjande och förebyggande arbete med hepatit och hiv för personer som injicerar droger. En vägledning. Folkhälsomyndigheten. http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/19347/vagledning-for-halsoframjande-och-forebyggande-arbete-med-hepatit-och-hiv-for-personer-som-injicerar-droger_15001.pdf.