Ståndssamhälle
Ståndssamhälle betecknar ett samhälle där olika sociala grupper skiljer sig från varandra genom juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. Ståndssamhället har förändrats sedan medeltiden och försvann helt i Europa under 1700- och 1800-talet. Stånden liksom skråväsendet reglerades kollektivt med privilegiebrev.
Det är i kyrkan som uttrycket ståndssamhälle har sin grund, där man ansåg att samhället var en organism precis som djur- och växtriket. "Rötter, stjälk och blad, eller ben, hjärta och huvud hade alla nödvändiga uppgifter". Olika delar i samhället hade olika uppgifter att fylla. Det är en uppfattning som även ingår i konservatismens ideologi.[källa behövs]
Från början under medeltiden fanns det tre olika stånd:
- adeln – bellatores, "de som strider" "mäktigast och rikast" "bor i en borg" "betalar ingen skatt".
- prästerskapet – oratores, "de som ber i kyrkan" "betalar ingen skatt".
- bönderna och borgarna – laboratores, "de som arbetar" "bor i städerna" "betalar skatt till kungen och kyrkan".
I Sverige, Finland, Norge samt delar av Österrike och Schweiz utgjorde bönderna ett eget fjärde stånd.