Nässelsmygsångare
| Nässelsmygsångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Gräsfåglar Locustellidae |
| Släkte | Helopsaltes |
| Art | Nässelsmygsångare H. fasciolatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Helopsaltes fasciolatus | |
| Auktor | (Gray, 1860) |
| Synonymer | |
| |
Nässelsmygsångare[2] (Helopsaltes fasciolatus) är en östasiatisk fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Nässelsmygsångare är störst av sina släktingar, nästan lika stor som trastsångare, med en längd på 16,5-18 centimeter.[4] Adulta fågeln har en ostreckad olivbrun rygg, enfärgat grått bröst och brunaktig undersida med ofläckade mattorange undre stjärtteckare.
Läte[redigera | redigera wikitext]
Sången är en högljudd, distinkt och kort nästan bulbyllik fras, väldigt olik den insektslika sången hos de europeiska Locustella-arterna och mer melodiös än starrsångarens. Under häckningstid sjunger den i gryning och skymning.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Fågeln häckar i nordöstra Asien och övervintrar i Filippinerna, Indonesien och västra Nya Guinea.[5] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast två fynd: 26 september 1913 i franska Ouesant samt 25 september 1955 vid Lodbjerg fyr, Danmark.[6]
Tidigare behandlades sachalinsmygsångaren som en underart till fasciolatus, men den urskiljs numera genomgående som egen art. Den tillhör en grupp med de östasiatiska gräsfåglarna sachalinsmygsångare, starrsångare, kilstjärtad smygsångare, koreasmygsångare och ochotsksmygsångare.[7][8]
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
DNA-studier från 2018[9] har också visat att en grupp östasiatiska arter som traditionellt placeras i Locustella, bland annat starrsångare, visserligen är en systergrupp till Locustella, men skildes åt för hela 14 miljoner år sedan. Författarna till studien rekommenderar därför att de placeras i ett eget nyskapat släkte, som de ger namnet Helopsaltes. Numera följer de ledande taxonomiska auktoriteterna rekommendationerna.
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[10] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Fågeln häckar på ängar i floddalar, skogskanter, gläntor och bambusnår. Den föredrar högväxa örter, nässelsnår och igenväxta marker, huvudsakligen i låglänta och kustnära områden. Den häckar från mitten av juni till början av juli och bygger en stor och djup skål av döda löv och torrt gräs. Boet placeras på marken bland nässlor, vid en grästuva eller under en liten buske. Honan lägger tre till fyra ägg som ruvas i cirka 15 dagar. Fågeln lever av insekter.
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som mycket vanlig.[1]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Arten har även kallats större flodsångare, graysmygsångare och Grays smygsångare.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Helopsaltes fasciolata . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi : 10.14344/IOC.ML.9.2.
- ^ [a b] Pearson, D. & Kirwan, G.M. (2018). Gray's Grasshopper-warbler (Locustella fasciolata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58791 2 january 2018).
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
- ^ Tarsiger.com Fynd av nässelsmygsångare i Västpalearktis
- ^ Alström, P., S. Fregin, J.A. Norman, P.G.P. Ericson, L. Christidis, and and U. Olsson (2011), Multilocus analysis of a taxonomically densely sampled dataset reveal extensive non-monophyly in the avian family Locustellidae, Mol. Phylogenet. Evol. 58, 513-526.
- ^ Drovetski, S.V., G. Semenov, Y.A. Red'kin, V.N. Sotnikov, I.V. Fadeev, and E.A. Koblik (2015), Effects of Asymmetric Nuclear Introgression, Introgressive Mitochondrial Sweep, and Purifying Selection on Phylogenetic Reconstruction and Divergence Estimates in the Pacific Clade of Locustella Warblers, PLoS ONE 10:e0122590.
- ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
- ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör nässelsmygsångare.
Wikispecies har information om Helopsaltes fasciolatus.- Läten på xeno-canto.org
|