Större rosenfink

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Större rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Great Rosefinch.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Carpodacus
Art Större rosenfink
C. rubicilla
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus rubicilla
Auktor (Güldenstädt, 1775)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Större rosenfink[2] (Carpodacus rubicilla) är en bergslevande fink som förekommer i Kaukasus och bergsområden i Asien som Altaj och Himalaya.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Större rosenfink är som namnet antyder en ovanligt stor rosenfink och är med sin längd på 19-20,5 centimeter i samma storleksklass som tallbiten.[4] Näbben är kraftig, stjärt och vingar långa. Storleken i kombination med den mörka dräkten och den bågformade flykten gör den trastlikande.

Hanen är karakteristisk med sin vitprickiga hallonröda dräkt och sin svartmuskighet kring den ljusa näbben. Hona och ung hane är brungrå och grovstreckad, utan inslag av rött. Lock- och flyktlätet är ett glatt tvoi. Sången är en enkel, lugn och fallande strof med klar röst.[4]

Carpodacus rubicilla; Gould & Richter.jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Större rosenfink delas in i fyra underarter i två grupper:[3]

Underartsgruppen severtzovi ansågs tidigare utgöra en egen art. Den närmaste släktingen till större rosenfink är himalayarosenfink (Carpodacus rubicilloides).[5]

Större rosenfink av underarten severtzovi i Himachal Pradesh, Indien.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Större rosenfink är en högalpinart som häckar över 2500 meter över havet,[4] oftast ovanför rhododendronzonen.[1] Den trivs nära glaciärer på soliga steniga slutningar med maskrosarter. Vintertid drar den sig ner till ungefär 1000 meter över havet och lever då flockvis.[4]

Den häckar från slutet av maj till augusti, i Europa först juli-augusti.[1] Honan lägger fyra till fem ägg i ett bo som placeras i en klippskreva eller i en låg buske.[1] Fågeln lever huvudsakligen av frön, skott och alpblommor, men intar även bär och små insekter.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa beräknas beståndet till 5.100-10.300 par, men Europa tros utgöra mindre än fem procent av utbredningsområdet.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Birdlife International 2012 Carpodacus rubicilla Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 388. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]