Stadsbana
Stadsbana är en järnväg eller ett järnvägssystem avsett för personbefordran inom en stad.
Stadsbanor avsåg ursprungligen (1800-talet) egentliga järnvägar som gick inom en stadsregion (med ångdrift),[1] men brukar idag även avse tunnelbanor och vissa typer av snabbspårvägar, vilket inte fanns på 1800-talet. Stadsbanor kan anläggas som högbana eller i tunnel, och kan undantagsvis ha plankorsningar.
Efter tunnelbanornas genombrott har begreppet i analogi med tyskans Stadtbahn främst[källa behövs] använts för spårvägssträckor under konvertering till tunnelbana, premetro.
Internationellt används begreppet metro om "urbana spårbanor med hög kapacitet på egen banvall utan störning av övrig trafik eller plankorsningar".[a] Såsom metro räknas ej pendeltågsjärnvägar.[2][b] Ordet metro kommer av Metropolitan Railway i London, vilken räknas som världens första stadsbana[3] och ibland även som världens första tunnelbana[c].
Begreppet har fallit ur bruk i Sverige, eftersom tydligare begrepp används. På finlandssvenska avser begreppet fortfarande främst järnväg för pendeltågstrafik, vilket ligger närmast den ursprungliga betydelsen. På norska heter "stad" "by", men begreppet "bybane" avser i Norge första hand snabbspårväg med inslag av gatuspår.
Historia och utveckling
De äldsta stadsbanorna byggdes för ångtåg i städerna och var inte nödvändigtvis skilda från de nationella järnvägsnäten. Exempel på tidiga stadsbanor är Metropolitan Railway i London, Berlins stadsbana och Otto Wagners stadsbana i Wien. Idag har dessa stadsbanor integrerats i pendeltågs- och tunnelbanenäten. Även i New York och Paris fanns tidiga stadsbanor. De var av högbanetyp men är idag nedlagda. Banunderbyggnaderna finns dock delvis kvar. En annan tidig stadsbana var Chicagos högbana från 1892 vilken fortfarande är i drift.
Under större delen av 1900-talet var tunnelbanan det helt dominerande sättet att bygga upp tyngre kollektivtrafik i större städer. De nya stadsbanorna bestod då främst av premetroanläggningar som byggdes av gamla spårvägar. Men under de senaste decenniernas ekonomiska expansion i Asien har stadsbanorna fått en renässans, där Manilas högbana och Singapores högbana är tidiga exempel, och under senare år har system byggts i till exempel Kuala Lumpur, Bangkok och flera kinesiska städer. Sedan 2007 har man även i London sammanfogat tidigare pendel- och tunnelbanelinjer till en modern stadsbana, London Overground.
Stads- och tunnelbanesystem i världen
Se även: Lista över tunnelbanor och stadsbanor
Eftersom stadsbanor anlagts under lång tid och med olika behov skiljer sig utformningen markant. I större städer i utvecklade industriländer har ofta tunnelbana föredragits medan tyngre stadsbanor, för järnvägstrafik, kompletterat. I mindre städer har ofta stadsbanan tagit formen av mellanting mellan tunnelbana och spårväg, för att uppnå en snabb trafik utan tunnelbanans fulla kostnad.
Även i större städer i ännu inte fullt industrialiserade länder har behovet av billigare lösningar än tunnelbana varit anledningen till byggandet av stadsbana. En nackdel med stadsbanor i jämförelse med tunnelbanor är dock att de förra kan verka mer störande. Olika tekniska lösningar för att minska problemen har därför prövats.
Europa
Flera av världens äldsta tunnelbanor finns i Europa och än idag är Europa den världsdel som har flest tunnelbanor. Tunnelbanor har ofta varit det enda realistiska alternativet, då det inte varit möjligt att anlägga högbanor i Europas gamla stadskärnor.
- Antal stads- och tunnelbanor: 68
- Under konstruktion/byggnad: 16
- Länder med flest system: Tyskland (18), Frankrike (6), Italien (6), Ryssland (5).
Sverige
Innan tunnelbanan i Stockholm byggdes, fanns det ett nät med snabbspårvägar i förorterna, mot slutet byggda vägkorsningsfritt för att bli en del av tunnelbanan. Dessa kallades förortsbanor eller stadsbanor.
På 1960-talet påbörjades en metro med namnet stadsbana i Göteborg,[5][d][e][f][g][h] genom byggande av korsningsfria förortsbanor. Den var tänkt att till en början trafikeras av spårvagnar såsom en premetro[i], vilket blivit den permanenta lösningen då de centrala tunnlarna hittills inte har byggts.
Helsingfors stadsbanor
Huvudartikel: Huvudstadsregionens närtrafik
För att underlätta pendeltågstrafiken i Helsingfors har SAD i samarbete med VR byggt egna spår för pendeltågen, stadsbanor. I nuläget finns tre stadsbanor i Helsingfors, Alberga stadsbana, Vandaforsbanan och Kervo stadsbana. Alberga stadsbana planeras att förlängas till Esbo centrum. Trafiken på stadsbanorna är tät med turintervaller på 10 minuter under rusningstid.
Asien
I Asien är tunnelbanorna spridda över hela världsdelen; flest tunnelbanor hittar man i Kina, Sydkorea och Japan där även Asiens längsta finns i Tokyo på hela 291 kilometer. Seouls tunnelbana är 286 kilometer lång. De senaste åren har nya högbanor byggts i till exempel Bangkok, Wuhan och Chongqing.
- Antal stads- och tunnelbanor: 45
- Under konstruktion/byggnad: 28
- Länder med flest system: Japan 14, Sydkorea och Kina 5, Asiatiska Ryssland och Indien (4)
Afrika
Kairo har ett stort system. Ytterligare ett i Alger är under planering och konstruktion sedan 1981 men har ännu inte öppnat.
Nordamerika
Tunnelbanorna i Nordamerika är främst koncentrerade till Kanada och USA. Även Mexiko har ett antal, bland annat i Mexico City. New Yorks tunnelbana är den näst längsta i världen och Mexico Citys är den åttonde längsta.
- Antal stads- och tunnelbanor: 22
- Under konstruktion/byggnad: 1
- Länder med flest system: USA 15, Kanada 5, Mexiko 2 och Puerto Rico (USA) 1.
Sydamerika
_-_Surroundings.jpg)
Det första tunnelbanesystemet i Sydamerika var Buenos Aires tunnelbana som invigdes år 1913. Under efterkrigstid har ett antal nya system byggts, bland annat sex stycken i Brasilien. Det finns även tunnelbana i den chilenska huvudstaden Santiago de Chile samt en i Venezuela. Även Medellin i Colombia och Lima i Peru har stadsbanor.
- Antal stads- och tunnelbanor: 11
- Under konstruktion/byggnad: 6
- Länder med flest system: Brasilien 6, Argentina, Chile, Colombia, Peru och Venezuela en vardera.
Oceanien
Några egentliga stads- eller tunnelbanesystem existerar inte i Oceanien men flera städer, framförallt i Australien, har trafik med lokala tåg genom de större städerna, även med ganska långa tunnlar i centrum, något som får dem att likna tunnelbanor åtminstone i centrum. För närvarande (2017) pågår bygget av en tunnelbana i Sydney.
Anmärkningar
- ^ "Metros are high capacity urban guided transport systems, mostly on rails, running on an exclusive right-of-way without any interference from other traffic or level crossings".[2]
- ^ T.ex. Paris pendeltågsnät och S-banorna i Köpenhamn och i tyskspråkiga länder.
- ^ "London was the first city in the world to have an underground or rapid transit railway [...] This early line was built by the Metropolitan Railway, and from that name the term 'metro' has spread as a name for underground railways all over the world".[4]
- ^ I Snabbspårvägsutredningen översattes stadsbana till engelska som metropolitan railway.[6]
- ^ "Stadsbana: Kollektiv spårbunden lokal linje i tätortsområde, helt skild från övriga trafikslag".[7]
- ^ I Snabbspårvägsutredningens lista över stadsbanor omnämns ej några stadsbanor av spårvägstyp.[8]
- ^ "Bortsett från enkla modifikationer är alla stadsbanor anlagda efter normala järnvägsprinciper".[9]
- ^ I Snabbspårvägsutredningen omtalas stadsbanevagnar.[10]
- ^ "Tunnelsträckorna förutsattes under en ganska lång övergångstid trafikeras av spårvagnar".[11]
Referenser
Fotnoter
- ^ http://www.saob.se , definition från 1882
- ^ [a b] Internationella kollektivtrafikunionen 2015, s. 6..
- ^ "Stadsbaneöversikt", i Snabbspårvägsutredningen. Bilagor 1967, s. 1..
- ^ Nock (red.) 1977, s. 297 - 298..
- ^ Snabbspårvägsutredningen. Huvudrapport 1967, s. 38..
- ^ Vikkarta - Alternativ stadsbana, system med två banor (Snabbspårvägsutredningen. Huvudrapport 1967.).
- ^ "Definitioner av vissa i utredningen använda uttryck", i Snabbspårvägsutredningen. Huvudrapport 1967, s. 2..
- ^ "Stadsbaneöversikt", i Snabbspårvägsutredningen. Bilagor 1967, s. 2..
- ^ "Stadsbaneöversikt", i Snabbspårvägsutredningen. Bilagor 1967, s. 4..
- ^ "Principer och normer för stadsbanesystemets uppbyggnad", i Snabbspårvägsutredningen. Bilagor 1967, s. 15..
- ^ Hammarson 1979, s. 253..
Litteratur
- Snabbspårvägsutredningen. Alternativa förslag till inre kollektivt trafiksystem för Göteborgsregionen med anpassade planer för biltrafiken. Huvudrapport. Göteborg: Göteborgs stads stadsbyggnadskontor. 1967 [1967]. Libris 718170.
- Snabbspårvägsutredningen. Alternativa förslag till inre kollektivt trafiksystem för Göteborgsregionen med anpassade planer för biltrafiken. Bilagor. Göteborg: Göteborgs stads stadsbyggnadskontor. 1967 [1967]. Libris 718171.
- Hammarson, Stig (1979) [1979]. Zeppelinare, limpor och mustanger. Spårvägen i Göteborg 100 år. Malmö. Libris 7630157. ISBN 91-7266-044-9.
- Nock, Oswald Stevens, red (1977) [1977] (på engelska). Encyclopedia of railways. London. ISBN 0706406044.
- ”World Metro Figures. Statistics Brief” (på engelska) (PDF). Internationella kollektivtrafikunionen. Oktober 2015. http://www.uitp.org/sites/default/files/cck-focus-papers-files/UITP-Statistic%20Brief-Metro-A4-WEB_0.pdf. Läst 25 juli 2017.