Stannit
Stannit | |
Kategori | Sulfosalter |
---|---|
Grupp | Stannitgruppen |
Dana klassificering | 02.09.02.01 |
Strunz klassificering | 02.CB.15a |
Kemisk formel | Cu2FeSnS4 |
Färg | Stålgrå, järnsvart, kan ha blå skiftning |
Förekomstsätt | Sällsynt som pseudooktraediska kristaller, också massivt, granulerat och spritt |
Kristallstruktur | Tetragonalt - skalenoedriskt |
Tvillingbildning | Penetrationstvillingar på {102} |
Spaltning | Otydlig på {110} och {001} |
Brott | Ojämnt |
Hårdhet (Mohs) | 4 |
Glans | Metallisk |
Pleokroism | Svag |
Transparens | Ogenomskinlig |
Fluorescens | Ej fluorescerande |
Streckfärg | Svart |
Densitet | 4,3–4,5 |
Typlokal | West Wheal Kitty, Cornwall, UK[1] |
Stannit, Cu2FeSnS4, är ett svavelhaltigt mineral med koppar, järn och tenn. [ Stannit påträffas i tennbärande hydrotermala mineraliseringar tillsammans med kopparkis, zinkblände, tetraedrit, arsenikkis, pyrit, kassiterit, och volframit.
Etymologi och historia[redigera | redigera wikitext]
Namnet kommer från latin för tenn: Stannum. Stannit beskrevs första gången 1797 i en förekomst i Wheal Rock, St. Agnes, Cornwall, England.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Utöver typlokalen West Wheal Kitty i Cornwall förekommer mineralet också vid Freiberg i Sachsen, i Bolivia samt på Tasmanien. I Sverige har stannit påträffats som små korn i blyglans i Tunaberg, Södermanland.[2]
Varieteter[redigera | redigera wikitext]
Zink är vanligt förekommande och ersätter då järn. Stannit bildar fast lösning med mineralet kesterit Cu2ZnSnS4. Spår av germanium kan förekomma.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Stannit används som en tennmalm. Stannit består av cirka 28% tenn, 13% järn, 30% koppar och 30% svavel av massan. Det förekommer också i viss utsträckning utvinning av koppar.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1979
- http://webmineral.com/data/Stannite.shtml#.VpEOrfnhDIU
- http://www.mindat.org/min-3747.html
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [1] om stannits typlokal på mindat.org
- ^ Hedin L-H, Jansson M, 2007, Mineral i Sverige, sidan 60, ISBN 978-91-88528-58-2