Stannit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stannit
Stannite-Chalcopyrite-Quartz-168837.jpg
Stannit Fabulosagruvan i Larecaja, La Paz, Bolivia. 2 mm-kristaller.
KategoriSulfosalter
GruppStannitgruppen
Dana klassificering02.09.02.01
Strunz klassificering02.CB.15a
Kemisk formelCu2FeSnS4
FärgStålgrå, järnsvart, kan ha blå skiftning
FörekomstsättSällsynt som pseudooktraediska kristaller, också massivt, granulerat och spritt
KristallstrukturTetragonalt - skalenoedriskt
TvillingbildningPenetrationstvillingar på {102}
SpaltningOtydlig på {110} och {001}
BrottOjämt
Hårdhet (Mohs)4
GlansMetallisk
PleokroismSvag
TransparensOgenomskinlig
FluorescensEj fluorescerande
StreckfärgSvart
Densitet4,3-4,5

Stannit, Cu2FeSnS4, är ett svavelhaltigt mineral med koppar, järn och tenn. Zink är vanligt förekommande med järn och spår av germanium kan förekomma. Det påträffas i tennbärande hydrotermala mineraliseringar tillsammans med kopparkis, zinkblände, tetraedrit, arsenikkis, pyrit, kassiterit, och volframit.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Namnet kommer från det latinska för tenn: Stannum. Stannit beskrevs första gången 1797 i en förekomst i Wheal Rock, St. Agnes, Cornwall, England. Mineralet förekommer också vid FreiburgMall:Avses Freiberg? 2017-01-19 i Sachsen, i Bolivia samt på Tasmanien. I Sverige har stannit påträffats som små korn i blyglans i Tunaberg, Södermanland.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Stannit används som en tennmalm, som består av cirka 28% tenn, 13% järn, 30% koppar och 30% svavel av massan. Det förekommer också i viss utsträckning utvinning av koppar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hedin L-H, Jansson M, 2007, Mineral i Sverige, sidan 60, ISBN 978-91-88528-58-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]