Statens veterinärmedicinska anstalt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
Departement Näringsdepartementet
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning Myndighetschef
Kommun Uppsala
Län Uppsala
Organisationsnr 202100-1868
Generaldirektör Jens Mattsson
Instruktion (2009:1394)
Webbplats www.sva.se

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda.[1] SVA ska bland annat utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt och vara nationellt veterinärmedicinskt laboratorium.[2] SVA är också nationellt referenslaboratorium enligt EU:s Zoonosdirektiv och europeiskt referenslaboratorium på området campylobacter[3]. SVA är en beredskapsmyndighet och hanterar utbrott av allvarliga djursjukdomar och samhällskriser. Myndigheten, som finns i Uppsala, sorterar under Näringsdepartementet. Vid SVA arbetar ca 350 veterinärer, forskare, biomedicinska analytiker, IT-personal, ekonomer, HR-experter, tekniker m.fl.[4] Anstalten började sin verksamhet 1 november 1911 och hade 1911–1943 namnet Statens veterinärbakteriologiska anstalt.[5]

Exempel på smittsamma djursjukdomar som utrotats i Sverige är [6]

  • 1957 Smittsam kastsjuka (brucellos)
  • 1958 Nöttuberkulos
  • 1995 Aujezky's sjukdom (AD) hos gris, ett herpesvirus som kan vara dödligt för grisarna
  • 1998 Herpesvirus hos nöt (IBR/BLV), kan ge feber, sår, hosta och missfall
  • 2000 Leukos (EBL/BLV), tumörsjukdom hos nötkreatur
  • 2007 Respiratorisk och reproduktionsstörande sjukdom hos gris, (PRRS), en virussjukdom som kan ge missfall och ökad dödlighet hos smågrisar
  • 2008 Blåtunga, insektsspritt virus som kan ge både lindrig och dödlig sjukdom bland nötkreatur och får
  • 2009 Bovin virusdiarré, BVD, en virussjukdom som orsakar missfall, missbildningar, diarré och hosta bland kalvar

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1 § förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.
  2. ^ 2 § förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.
  3. ^ ”Referenslaboratorium - SVA”. www.sva.se. http://www.sva.se/om-sva/referenslaboratorium. Läst 6 maj 2015. 
  4. ^ ”Årsredovisning 2015 Statens veterinärmedicinska anstalt”. http://www.sva.se/globalassets/redesign2011/pdf/om_sva/publikationer/trycksaker/sva-arsredov-2015.pdf. Läst 17 november 2016. 
  5. ^ Statens veterinärbakteriologiska anstalt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
  6. ^ ”SVA - 100 år av kunskap. 1911-2011”. http://www.sva.se/globalassets/redesign2011/pdf/om_sva/publikationer/sva_100_webb.pdf. Läst 17 november 2016.