Statskuppen 1809
Statskuppen 1809 var ett uppror mot Gustav IV Adolf, föranlett bland annat av motgångarna i finska kriget, som ledde till att han avsattes, att 1809 års regeringsform tillkom, och i förlängningen till att släkten Bernadotte kom att uppstiga på Sveriges tron. De som ledde upproret brukar refereras till som 1809 års män.
Bakgrund
Det fanns ett utbrett missnöje mot Gustav IV Adolfs utrikespolitik, vilkas antifranska linjer lett till att bland annat Svenska Pommern och Finland ockuperats av Frankrike respektive Ryssland. Dessutom var man i krig med Danmark vilket band styrkor i de västra delarna av landet. I februari 1809 hade man planerat att överfalla och tillfångata kungen under en av dennes dagliga resor till residenset på Haga slott, men dessa planer hade runnit ut i sanden.
Den främsta orsaken var dock missnöje med enväldsstyret. Både mer liberalt sinnade krafter som önskade en bredare folkligt inflytande och högadeln som ville kunna agera fritt utan att vara beroende av kungens lojalitet var missnöjda med det gustavianska enväldet. Den politiska svagheten 1809 utnyttjades för en förändring.
Upproret
I Värmland låg den västra armén under Georg Adlersparre. I mitten av mars 1809 utfärdade han en revolutionsproklamation och började leda sina trupper mot huvudstaden. När Gustav IV Adolf fick höra nyheten bestämde han sig för att den 13 mars resa till Skåne för att söka stöd hos armén där som leddes av den mer kungatrogne Johan Christopher Toll. Då ingrep en grupp adelsmän under Carl Johan Adlercreutz och tillfångatog kungen på Stockholms slott.
Den 29 mars abdikerade Gustav Adolf, och den 10 maj förklarade riksdagen honom avsatt, samt, under protester från gustavianerna ledda av Jacob De la Gardie, hans son Gustav utesluten ur arvföljden. Ny kung blev i stället Gustav Adolfs farbror hertig Karl. I december 1809 lämnade Gustav Adolf med familj Sverige.
Se även
Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Statskuppen 1809.
