Statsråd (Sverige)
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Statsråd är en titel för enskilda ledamöter av Sveriges regering. Fram till 1974 då 1809 års regeringsform gällde var statsrådet också benämningen för hela ministären som kollektiv. Tillsammans med Kunglig Majestät i konselj utgjorde statsrådet, det som enligt nu gällande regeringsform motsvaras av Sveriges regering.
Även i Finland, Norge och Danmark används begreppet statsråd, med delvis annan innebörd än i Sverige. I Finland är statsråd namn på landets regering, men enskilda ledamöter kan inte kallas för statsråd då detta är en honorärtitel som utdelas av Finlands president. I Norge och Danmark är statsrådet fortfarande ett kungligt råd så som det var i Sverige före 1974, och norska ministrar kan kallas för statsråd medan det danska statsrådet enbart syftar på själva rådskollegiet.
Fram till 1809 (1789) fanns i Sverige riksråd, som var kungens råd. Riksrådet var ett slags regering som, sedan medeltiden, tillsammans med kungen utgjorde riksstyrelsen.
Nuvarande regeringsform
Ett statsråd utses och entledigas på egen hand av statsministern utan att riksdagen behöver konsulteras. Riksdagen har dock möjlighet att avsätta ett statsråd genom misstroendeförklaring.
Statsråd med ansvar för ett departement (departementschef) kallas normalt för område + minister, exempelvis utbildningsminister, men den formella titeln är statsråd och chef för x-departementet. Statsråd med ansvar för vissa frågor inom ett departements område kallas formellt för statsråd, men informellt för område + minister exempelvis skolminister. Ett sådant statsråd kallades under 1809 års regeringsform för konsultativt statsråd eller populärt "minister utan portfölj". Den enda ledamot av regeringen vars formella titel innehåller ordet minister är statsministern.
Innan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft, var statsråden kungliga rådgivare, något som före 1975 redan hade förlorat sin reella betydelse. Formellt skulle beslut fattas i kungliga konseljer av kungen, men i praktiken skedde politiska beslut i allmänna beredningar med statsministern och andra statsråd. Ett statsråd kunde själv besluta i förvaltningsfrågor, i så kallade departementsberedningar. I nuvarande regeringsform stadgas att regeringsärenden avgörs av regeringen, med minst fem statsråd närvarande. I verkligheten har besluten redan fattats i departementen innan de når till regeringssammanträdena, och regeringen fattar endast det formella beslutet. Regeringen bär emellertid ett kollektivt ansvar för de beslut som fattas.
Historik
Under 1809 års regeringsform
Enligt 1809 års regeringsform i dess ursprungliga lydelse bestod statsrådet av två statsministrar, en för justitieärendena (justitiestatsminister) och en för utrikesärendena (utrikesstatsminister), en hovkansler, sex statsråd (motsvarande senare så kallade konsultativa statsråd) samt i de flesta fall dessutom en statssekreterare som föredragande, varjämte undantagsvis även justitiekanslern kunde ha plats i statsrådet.
I och med departementalstyrelsens införande 1840 förändrades statsrådets sammansättning. Fem statsråd blev föredragande departementschefer med bibehållande av statsrådstiteln (liksom justitie- och utrikesstatsministrarna). Hovkanslers- och statssekreterarämbetena avskaffades och de sex statsråden utan portfölj reducerades till tre (de konsultativa).
1876 inrättades statsministerämbetet, och justitie- och utrikesministern förlorade statsministertiteln, den senare dock med bibehållande av titeln minister, och sålunda blev då departementscheferna: utrikesministern och sex statsråd, av vilka ett var chef för Justitiedepartementet, ett för Lantförsvars-, ett för Sjöförsvars-, ett för Civil-, ett för Finans- och ett för Ecklesiastikdepartementet. Härtill lades år 1900 ett statsråd som chef för Jordbruksdepartementet, så att statsrådet 1917 enligt regeringsformen bestod av åtta departementschefer och tre konsultativa statsråd (summa elva ledamöter). Statsministern kunde vara antingen en av departementscheferna eller ett av de konsultativa statsråden.
Kungen ägde i princip fritt utse sitt statsråd. Statsrådets medlemmar var förtroendeämbetsmän och kunde därför av kungen fritt avskedas. Samtliga statsråd skulle, innan de påbörjade sitt ämbete, avlägga en ed som kallades Statsrådsförsäkran. Sin konstitutionella betydelse hade statsrådet därigenom, att intet regeringsärende kunde av kungen avgöras utan i samråd med en eller flera statsrådsmedlemmar. Hela statsrådet skulle vara närvarande vid besluts fattande i mål av synnerlig vikt och omfattning, såsom frågor om lagar, författningar och nya inrättningar. Särskilt var detta föreskrivet, när kungen i enlighet med regeringsformens 39:e paragraf inhämtade statsrådets tankar om sin avsikt att resa utrikes och när beslut skall fattas om kreditivens lyftande – så kallat statsrådsplenum - samt för behandling av fråga om krig och fred enligt regeringsformens 13:e paragraf, då före 1840 även alla fyra statssekreterarna skulle närvara – så kallat utomordentligt statsråd.
I andra regeringsärenden fordrades senare med endast ett undantag närvaro av minst tre statsråd utom föredraganden - den så kallade lilla konseljen. Undantaget var behandlingen av så kallade kommandomål i kommandokonselj, där blott ett statsråd deltog.
Sammansatt statsråd
När på den svensk-norska unionens tid frågor, som rörde bägge rikena, behandlades i svenskt eller norskt statsråd, skulle i det förra tre norska och i det senare tre svenska statsråd enligt Riksakten ha plats. Sådant statsråd kallades sammansatt; det försvann med unionsupplösningen 1905.[1]
Ceremoniell dräkt
Statsråden i Sverige bar från 1809 en särskild dräkt som kallades Riksrådsdräkt vid särskilt högtidliga, eller ceremoniella, tillfällen såsom kröningar, kungliga dop och begravningar. Denna dräkt hade ursprungligen tagits fram för de äldre riksrådet med början i mitten av 1600-talet, men efter 1809 års regeringsform bars denna dräkt av statsråden. Dräkten fortsatte att användas åtminstone till Oscar I:s kröning 1844.
Statsrådsuniform
Riksrådsdräkten frångicks under andra halvan av 1800-talet och ersattes med Statsrådsuniformen vilket var en civil ämbetsuniform. Själva uniformen fanns i två utförande, den stora respektive den lilla. Den stora, som användes vid högtidligare tillfällen, bestod av statsrådsfrack, byxor med revärer, väst, bicorne samt värja. Den lilla, som användes till vardags, bestod av frack i enklare utförande, väst, samt byxor.[2]
Svenska statsråd
Lön
Lönen för statsråden (som formellt betecknas arvode) fastställs årligen av Statsrådsarvodesnämnden. Sedan 1 juli 2014 är lönen 124 000 kronor per månad.[3]
De fem med längst ämbetsperiod
De fem kortaste ämbetsperioderna
| Namn | Statsrådstid | Ämbetslängd | |
|---|---|---|---|
| Maria Borelius | 6 oktober – 14 oktober 2006 | 9 dagar | |
| Cecilia Stegö Chilò | 6 oktober – 16 oktober 2006 | 11 dagar | |
| Sture Henriksson | 22 mars – 22 april 1957 | 32 dagar | |
| Torsten Petersson | 6 augusti – 24 september 1932 | 49 dagar | |
| Börje Andersson | 6 oktober – 1 december 1982 | 57 dagar | |
Äldst och yngst vid tillträde
| Namn | Statsrådstid | Ålder vid tillträde | |
|---|---|---|---|
| Aida Hadzialic | 3 oktober 2014 – 15 augusti 2016 | 27 år, 255 dagar | |
| Sven Romanus | 8 oktober 1976 – 12 oktober 1979 | 70 år, 263 dagar | |
Tidigaste kvinnliga statsråden[4]
Referenser
- ^ Statsråd i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
- ^ Tidningen Kalmar, 21 februari 1914, sid 3.
- ^ [1], läst 2014-08-19
- ^ Fokus nr 35, 30 augusti-5 september 2013
Se även
- Statsråd
- Justitiekonselj
- Kunglig sanktion
- Taburett, som i överförd betydelse betecknar statsrådsämbetet
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||