Hoppa till innehållet

Stavhopp för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2020

Från Wikipedia

Herrarnas stavhopp vid olympiska sommarspelen 2020 avgjordes den 31 augusti och 3 juli 2021 på Tokyos Olympiastadion i Japan. 29 idrottare från 18 nationer deltog i tävlingen. Det var 29:e gången grenen fanns med i ett OS och den har funnits med i varje OS sedan 1896, vilket betyder att den är en av 12 friidrottsgrenar som har funnits med i varje OS sen starten.[1]

Olympiska sommarspelen 2020
Friidrott Friidrott
Herrarnas stavhopp
Information
Datum31 augusti och 3 juli
Nationer18 nationer
Deltagare29 idrottare
ArenaTokyos Olympiastadion
Regerande
mästare
 Thiago Braz da Silva (BRA)
Placeringar
 Armand Duplantis (SWE)
 Chris Nilsen (USA)
 Thiago Braz da Silva (BRA)
ossvart Föregående Följande ossvart
Rio de Janeiro 2016 Paris 2024
Höjdpunkter från finalen i herrarnas stavhopp.

Hela pallen från OS 2016 var närvarande i Tokyo. Den regerande OS-mästaren Thiago Braz da Silva, silvermedaljören Renaud Lavillenie som vann guld i OS 2012 och slog Sergey Bubkas 20 år gamla rekord 2014 och bronsmedaljören Sam Kendricks som vann världsmästerskapen 2017 och 2019. Kendricks testade positivt för covid-19 efter att ha anlänt till Tokyo och fick dra sig ur tävlingen.[2] Det gamla gardet hade fått en ny konkurrent, Armand Duplantis, en 21-åring som hade 18 års erfarenhet av stavhopp och hade satt världsrekord i olika åldersgrupper sedan 7 års ålder. 2019 vann han silver på VM och 2020 slog han Lavillenies världsrekord.

I kvalet behövde idrottarna klara av kvalgränsen 5,80 meter eller hamna på de 12 första platserna för att kvalificera sig till finalen. De första 11 platserna gick till idrottare som klarade av höjden 5,75 meter. 3 idottare som var felfria till 5,65 hamnade tillsammans på 12:e plats och tog sig till final.

Finalen började med höjden 5,55 meter som alla 14 idrottarna förutom Lavillenie hoppade på och klarade av förutom en. Nästa höjd var 5,70 som Duplantis avstod ifrån. Alla förutom en klarade av höjden. Sen var det Lavillenies tur att avstå nästa höjd som var på 5,80. Sju idrottare tog sig över ribban, varav fyra på första försöket. Fyra misslyckades med sina tre försök och fick lämna tävlingen. Duplantis valde att inte hoppa på 5,87. Lavillenie rev på sitt första försök och valde sedan att spara sina kvarvarande två försök till nästa höjd. Bara Braz da Silva och Chris Nilsen klarade av höjden och därmed fanns fyra hoppare kvar i tävlingen. Duplantis klarade 5,92 på första försöket, som endast var hans tredje hopp i finalen. Lavillenie misslyckades med sina försök vilket gjorde att han slutade på åttonde plats. Nilsen klarade höjden på sitt andra försök medan Braz da Silva misslyckades och fick nöja sig med bronset. Sedan höjdes ribban till 5,97. Nilsen hoppade först och klarade av höjden som var ett nytt personbästa för honom och Duplantis svarade med det samma. Nästa höjd var 6,02. Nilsen misslyckades med sitt första försök men Duplantis tog sig över ribban, fortfarande utan någon rivning i finalen. Nilsen gjorde två försök till att komma med i 6-metersklubben men det gick inte. Nu som vinnare kunde Duplantis välja sin nästa höjd att försöka sig på. I stället för att försöka slå Braz da Silvas olympiska rekord på 6,03 bad han om 6,19, ett nytt världsrekord. I sitt första försök kom hans höfter och kropp upp till runt 6,50 öch tog sig över ribban med mycket luft emellan men han snuddade vid ribban på vägen ner. Han avbröt sitt andra försök och det tredje var också nära men misslyckades.

Efter tävlingen var silvermedaljören Nielsen full av lovord för vinnaren Duplantis. Han tyckte att se Duplantis försöka slå världsrekordet var "som när en normal fotbollsspelare tittar på vad Messi och Ronaldo gör" och om hans överlägsenhet över världens bästa stavhoppare sa han "det är så löjligt hur bra han är".[3]

Spel Guld Silver Brons
Stavhopp herrar  Armand Duplantis
Sverige
 Chris Nilsen
USA
 Thiago Braz da Silva
Brasilien

Kvalificering till OS-grenen

[redigera | redigera wikitext]

Kvalificeringsperioden för herrarnas stavhopp var från början mellan 1 maj 2019 och 29 juni 2020 men flyttades fram till mellan 6 april 2020 och 30 november 2020 på grund av covid-19-pandemin. 31 idrottare kvalificerade sig till evenemanget, med högst tre idrottare per nation, genom att klara av kvalificeringsstandarden 5,80 meter eller genom sin världsranking i friidrott för denna gren.[4] Två av de kvalificerade idrottarna startade inte i tävlingen.

Innan tävlingens start fanns följande rekord:

Globala rekord före tävlingen
Rekord Idrottare Höjd Plats Datum
Världsrekord  Armand Duplantis (SWE) 6,24 Xiamen, Kina 20 april 2004
Olympiskt rekord  Thiago Braz da Silva (BRA) 6,03 Rio de Janeiro, Brasilien 15 augusti 2016
[5]
Världsdelsrekord före tävlingen
Område Höjd Idrottare Nation
Afrika 6,03 Okkert Brits  Sydafrika
Asien 6,00 EJ Obiena  Filippinerna
Europa 6,24 0VR0 Armand Duplantis  Sverige
Nordamerika, Centralamerika
och Karibien
6,07 KC Lightfoot  USA
Oceanien 6,06 Steve Hooker  Australien
Sydamerika 6,03 Thiago Braz da Silva  Brasilien
[5]

Alla tider är CET.

Datum Tid Omgång
31 juli 2021 9:00 Kval
3 augusti 2021 19:00 Final
Referens:[6]

Anmärkningarnas förklaring finns längst ner.

För att gå till final behövde idrottarna klara av kvalgränsen 5,80 meter 0Q0 eller hamna på de 12 första platserna 0q0.

Plac. Grupp Idrottare Nation 5,30 5,50 5,65 5,75 Resultat Anmärkning
1 B Bo Kanda Lita Baehre  Tyskland o o o 5,75 0q0
B Christopher Nilsen  USA o o o 5,75 0q0
3 B Armand Duplantis  Sverige xo o o 5,75 0q0
A KC Lightfoot  USA o xo o o 5,75 0q0
5 A Kurtis Marschall  Australien o xxo o 5,75 0q0
6 A Renaud Lavillenie  Frankrike xxo xo o 5,75 0q0
7 B Menno Vloon  Nederländerna o o o xo 5,75 0q0
8 B Thiago Braz  Brasilien xo o xo 5,75 0q0
A Emmanouil Karalis  Grekland o o xo xo 5,75 0q0
10 A Ernest John Obiena  Filippinerna o o xxo 5,75 0q0
11 B Piotr Lisek  Polen o xxo xxo 5,75 0q0
12 B Harry Coppell  Storbritannien o o o xxx 5,65 0q0
B Ersu Şaşma  Turkiet o o xxx 5,65 0q0
A Oleg Zernikel  Tyskland o o xxx 5,65 0q0
15 A Robert Sobera  Polen x– o xxr 5,65
16 A Augusto Dutra de Oliveira  Brasilien o o xo xxx 5,65
17 A Valentin Lavillenie  Frankrike o o xxo xxx 5,65
18 B Ben Broeders  Belgien xo xxo xxx 5,65
19 B Matt Ludwig  USA o o xxx 5,50
A Jin Min-sub  Sydkorea o o xxx 5,50
21 B Huang Bokai  Kina xo o xxx 5,50
22 B Konstantinos Filippidis  Grekland o xo xxx 5,50
B Ethan Cormont  Frankrike o xo xxx 5,50
24 A Sondre Guttormsen  Norge xxo x– 5,50
25 A Torben Blech  Tyskland o xxx 5,30
A Masaki Ejima  Japan o xxx 5,30
B Seito Yamamoto  Japan o xxx 5,30
28 A Pawel Wojciechowski  Polen xo xxx 5,30
A Claudio Stecchi  Italien xxx 0NM0
B Germán Chiaraviglio  Argentina 0DNS0
Referens:[7]
Plac. Idrottare Nation 5,55 5,70 5,80 5,87 5,92 5,97 6,02 6,19 Resultat Anmärk.
1 Armand Duplantis  Sverige o o o o o xxx 6,02
2 Christopher Nilsen  USA o o xo o xo o xxx 5,97 0PB0
3 Thiago Braz  Brasilien o xo xo o xxx 5,87
4 Emmanouil Karalis  Grekland o o o xxx 5,80 =0PB0
KC Lightfoot  USA o o o xxx 5,80
6 Piotr Lisek  Polen o x– o xxx 5,80
7 Harry Coppell  Storbritannien o xo xo xxx 5,80
8 Renaud Lavillenie  Frankrike o x– xx 5,70
9 Oleg Zernikel  Tyskland xo o xxx 5,70
10 Ersu Sasma  Turkiet o xo xxx 5,70
11 Bo Kanda Lita Baehre  Tyskland o xxo xxx 5.70
Ernest John Obiena  Filippinerna o xxo xxx 5,70
13 Menno Vloon  Nederländerna o xxx 5,55
Kurtis Marschall  Australien xxx 0NM0
Referens:[8]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  • 0Q0 innebär avancemang utifrån avklarad kvalgräns.
  • 0q0 innebär avancemang utifrån total placering.
  • 0DNS0 innebär att idrottaren inte startade.
  • 0DNF0 innebär att idrottaren inte fullföljde.
  • 0DSQ0 innebär att idrottaren diskvalificerades.
  • 0NM0 innebär att idrottaren inte klarade någon höjd.
  • 0VR0 innebär världsrekord.
  • 0OR0 innebär olympiskt rekord.
  • 0AR0 innebär världsdelsrekord (eng: area record).
  • 0VRJ0 innebär världsrekord för juniorer.
  • 0NR0 innebär nationellt rekord.
  • 0PB0 innebär personligt rekord.
  • 0SB0 innebär säsongsbästa.
  • 0w0 innebär medvind > 2,0 m/s.
  1. ^ ”Herrarnas stavhopps historia”. World Athletics. https://worldathletics.org/disciplines/jumps/pole-vault. Läst 1 maj 2025. 
  2. ^ ”Olympiska idrottare fruktar dominoeffekt när stavhoppare testar positivt för Covid” (på engelska). The Guardian. 29 juli 2021. http://www.theguardian.com/sport/2021/jul/29/olympic-athletes-fear-domino-effect-as-pole-vaulters-test-positive-for-covid. Läst 1 maj 2025. 
  3. ^ ”Nilsens kommentar om Duplatins”. Expressen. 3 juli 2021. https://www.expressen.se/sport/os-2021/slar-tillbaka-mot-hatet-mondos-basta-beslut/. Läst 1 maj 2025. 
  4. ^ ”Kvalificering till herrarnas stavhopp i Tokyo 2020”. World Athletics. 1 juli 2020. https://www.atleticalive.it/wp-content/uploads/2019/03/Olympic-Games-Tokyo-2020-qualification-system.pdf. Läst 1 maj 2025. 
  5. ^ [a b] ”Herrarnas stavhopp i OS 2020 - Rekord”. World Athletics. 31 juli 2021. https://worldathletics.org/records/by-discipline/jumps/pole-vault/all/men. Läst 1 maj 2025. 
  6. ^ ”Herrarnas stavhopp i OS 2020 - Schema”. Tokyo 2020. 31 juli 2021. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200805161708/https://tokyo2020.org/en/schedule/athletics-schedule. Läst 1 maj 2025. 
  7. ^ ”Herrarnas stavhopp i OS 2020 - kval”. World Athletics. 31 juli 2021. https://worldathletics.org/competition/calendar-results/results/7132391?eventId=10229616&gender=M. Läst 1 maj 2025. 
  8. ^ ”Herrarnas stavhopp i OS 2020 - Final”. World Athletics. 3 augusti 2021. https://worldathletics.org/competition/calendar-results/results/7132391?eventId=10229616&gender=M. Läst 1 maj 2025.