Stellan Skarsgård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stellan Skarsgård
Stellan Skarsgård 2009.jpg
Född Stellan John Skarsgård
13 juni 1951 (62 år)
Sverige Göteborg
Aktiva år 1968–
Maka My Skarsgård
(1975–2007)
Megan Everett
(2009– )
Betydande roller
Carl Hamilton i Täcknamn Coq Rouge
Raoul Wallenberg i God afton, Herr Wallenberg
Bootstrap Bill Turner i Pirates of the Caribbean - Död mans kista och Pirates of the Caribbean - Vid världens ände
IMDb

Stellan John Skarsgård, född 13 juni 1951 i Göteborg, är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han är sonson till Hjalmar Nilsson, son till orderchefen vid Limhamnsbolagen Jan Skarsgård och Gudrun Larsson och uppvuxen i Malmö.[1] Under Stellan Skarsgårds uppväxt flyttade familjen ofta och de bodde hans första år i Lilla Torebo i Djursdala socken i norra Småland, därefter i Kalmar, Marielund i Funbo socken i utanför Uppsala och i Uppsala innan det blev Klagshamn i Västra Klagstorp och Malmö, där han inledde sitt teaterintresse i ABF:s barnteater och Folkets Parks barnteater sommartid. Vid 16 års ålder flyttade han själv hemifrån och studerade vidare i Helsingborg, först vid Olympiaskolan och senare vid Nicolaiskolan, som han hoppade av 1969.[2] Någon formell skådespelarutbildning har han aldrig genomgått.

Från vänster: Stellan Skarsgård, Fritiof Nilsson Piraten och Reiner Albrecht framför cirkusen på Kiviks marknad vid inspelningen av TV-serien Bombi Bitt och jag 1967

Som ung spelade han titelrollen i tv-serien Bombi Bitt (1968), vilket gjorde honom till tonårsidol. Han spelade även roller på stadsteatrarna i Helsingborg (1968), Malmö (1969), Uppsala (1970–71) och Stockholm (1972–73). 1972-88 var han engagerad vid Dramaten, och 1982 slog han igenom på filmduken med rollen som den harmynte och förtryckte bonddrängen Sven i Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren (1982), en filmatisering av Alfredsons egen roman En ond man. Han belönades både med en Guldbagge och med SilverbjörnenBerlins filmfestival för rollen.

Hans Alfredson har han arbetat med i många sammanhang på både scen och film (även skrivit manus med honom till filmen Jim och piraterna Blom 1987), liksom Allan Edwall (P&B och Åke och hans värld) och den danske regissören Lars von Trier och även med regissörer som Alf Sjöberg, Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman, Bo Widerberg (Ormens väg på hälleberget och Henrik Ibsens Vildanden), Kjell Grede ( den danske målaren Peder Severin Krøyer i Hip, hip hurra! och Raol Wallenberg i God afton, herr Wallenberg), Steven Spielberg (Amistad), Milos Forman (konstnären Fransisco de Goya i Goya's Ghosts) och Kenneth Branagh (Thor). 1985 spelade han titelrollen i Ragnar Lyths SVT-film Den tragiska historien om Hamlet - prins av Danmark.

Genom en liten roll i den utländska filmen Varats olidliga lätthet (1988) inleddes den omfattande internationella filmkarriären, som innefattar framträdande roller i en stor mängd firade filmer, och sedan han lämnade Dramaten 1988 har han i princip bara ägnat sig åt film. Han är känd för att varva tunga, "intellektuella" filmer med stora, påkostade Hollywood-produktioner.

En av Skarsgårds största roller internationellt av den senare sorten var rollen som Bootstrap Bill Turner i Pirates of the Caribbean: Död mans kista och Pirates of the Caribbean: Vid världens ände. En annorlunda roll var som en av tre potentiella faderskandidater i ABBA-filmen Mamma Mia! (2008).

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Stellan Skarsgård talar vid Rödgröna dagen i Kungsträdgården under valrörelsen 2010

Skarsgård har åtta barn varav sex tillsammans med läkaren My Skarsgård, som han var gift med 1975-2007, däribland skådespelarna Alexander (född 1976[3]), Gustaf (född 1980), Sam (född 1982), Bill (född 1990), Eija (född 1992) och Valter Skarsgård (född 1995). I januari 2009 gifte han sig med Megan Everett med vilken han har två söner, Ossian (född 2009) och Kolbjörn (född 2012).[4]

Paul Bettany och Jennifer Connelly gav sin son namnet Stellan (född 2003) efter Skarsgård, som är en god vän till paret.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Förutom Guldbagge och Silverbjörnen i Berlin för Den enfaldige mördaren 1982 har Skarsgård bland annat fått Guldbagge 1990 för Kvinnorna på taket och Täcknamn Coq Rouge, festivalpris i franska Rouen för Bästa skådespelare i Ormens väg på hälleberget (1986) och God afton, herr Wallenberg (1992), Silver Hugo vid Chicago International Film Festival för God afton, herr Wallenberg (1991), en Heders-Felix för European Achivement in World Cinema vid European Film Awards (1998) för Good Will Hunting och Amistad, samt Amandaprisen för En ganska snäll man (2010).

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

År Filmtitel Roll Noter
1968 Bombi Bitt och jag Bombi Bitt Mini-serie
1972 Firmafesten Peter
Strandhugg i somras Erik
Magnetisören Soldat (TV)
1973 Fem døgn i August Christer
Bröllopet Roffe Eriksson
1974 Anita – ur en tonårsflickas dagbok Erik
Inkräktarna Peter Delaney
1977 Tabu Jan-Erik
Hemåt i natten Kurt Sjöberg
1981 Skärp dig, älskling!  ? TV-serie
1981 Olsson per sekund eller Det finns ingen anledning till oro Den långsamme TV-film
1982 Den enfaldige mördaren Sven
1983 P&B Karl-Johan Pettersson
Farmor och vår Herre Nathan Miniserie
1984 Åke och hans värld Ebenholtz
1985 Falsk som vatten Stig
Noon Wine Olaf Helton
August Strindberg: Ett liv Verner von Heidenstam TV-serie
Pelle Svanslös i Amerikatt Pelle Svanslös (röst)
Den tragiska historien om Hamlet – prins av Danmark Hamlet
1986 Ormens väg på hälleberget Karl Orsa Markström
1987 Friends Matt
Jim och piraterna Blom Gustav, Jims pappa Även manusförfattare
Hip hip hurra! Sören Kröyer
1988 Varats olidliga lätthet Ingenjören
Vargens tid Peder Ulfstand
Hur ett barn blir till  ?
The Perfect Murder Axel Svensson
1989 S/Y Glädjen Klas Larsson
Täcknamn Coq Rouge Carl Hamilton
Vildanden Gregers Werle
Kvinnorna på taket Willy
Förhöret Carl Hamilton TV-film
1990 Jakten på Röd Oktober Capt. Tupolev
God afton, Herr Wallenberg Raoul Wallenberg
1991 Oxen Helge Roos
1992 Den demokratiske terroristen Carl Hamilton
Wind Joe Heiser
1993 Kådisbellan Fritiof Schütt
Sista dansen Konferencier i Norrköping
1994 Rapport till himlen Gary Miniserie
Jönssonligans största kupp Herman Melvin
1995 Kjærlighetens kjøtere Randbæk
Hundarna i Riga Magnus Björk
1996 Harry & Sonja Harry Olsson
Breaking the Waves Jan Nyman
1997 Insomnia Jonas Engström
My Son the Fanatic Schitz
Amistad Tappan
Will Hunting Professor Gerald Lambeau
Riket II Svensk advokat Miniserie
1998 Glasblåsarns barn Albert
Savior Peter Dominic
Ronin Gregor
1999 Deep Blue Sea Jim Whitlock
2000 Harlan County War Warren Jakopovich
Passion of Mind William Granther
Signs & Wonders Alec
Timecode Alex Green
Dancer in the Dark Doktor
Aberdeen Tomas Även producent
The Hire: Powder Keg Harvey Jacobs
Kiss Kiss (Bang Bang) Felix
2001 Taking Sides Dr. Wilhelm Furtwängler
The Glass House Terrence 'Terry' Glass
2002 City of Ghosts Joseph Kaspar
2003 No Good Deed Tyrone Abernathy
Att döda ett barn Berättarröst
Eiffeltornet Jakob
Helen of Troy Theseus
Dogville Chuck
2004 King Arthur Cerdic
Exorcisten: Begynnelsen Fader Merrin
2005 Dominion: Prequel to the Exorcist Fader Lankester Merrin
Beowulf & Grendel Hrothgar
Guilty Hearts Stangl
2006 Kill Your Darlings Eriks pappa
Goya's Ghosts Francisco Goya
Arn – Tempelriddaren Birger Brosa
Pirates of the Caribbean - Död mans kista Bootstrap Bill Turner
2007 Pirates of the Caribbean - Vid världens ände Bootstrap Bill Turner
2008 WΔZ Eddie Argo
God on Trial Baumgarten
Arn – Riket vid vägens slut Birger Brosa
Entourage Werner 3 avsnitt
Mamma Mia! Bill Anderson
2009 Boogie Woogie Bob Maccelstone
Änglar och demoner Maximilian Richter
Frankie and Alice Dr. Oz
Metropia Ralph
2010 En ganska snäll man Ulrik
The Galapagos Affair Friedrich
Underkastelsen Berättaren
Flykten från Bastöy Håkon
As If I Am Not There Doctor
2011 Thor Dr. Erik Selvig
Melancholia Jack
The Girl with the Dragon Tattoo Martin Vanger
2012 The Avengers Dr. Erik Selvig
Romeo och Julia Prins Escalus
2013 Thor: The Dark World Dr. Erik Selvig
Nymphomaniac Seligman

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Swedish Film Database.
  2. ^ Bergdahl, Gunnar (19 december 2007). "Stellan om Arn, religioner och skillnaden mellan scen och film". Helsingborgs Dagblad. Läst 20 september 2009.
  3. ^ http://akas.imdb.com/name/nm0002907/
  4. ^ ”Stellan Skarsgård pappa igen - till en Kolbjörn”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article15306973.ab. Läst 25 augusti 2012. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]