Sten Ardenstam

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sten Ardenstam
FöddSten Raul Torbjörn Ardenstam
6 april 1921
Helsingfors, Finland Finland
Död13 april 1993 (72 år)
Vantör, Stockholm, Sverige Sverige
Aktiva år1953–1993
IMDb SFDb

Sten Raul Torbjörn Ardenstam, född 6 april 1921 i Helsingfors, Finland, död 13 april 1993 i Vantör, Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ardenstam var en mångsidig skådespelare som hann gestalta otaliga gubbar på scen och cabaré, på film och TV, men även i krogshower och i en mängd reklamfilmer. Han försökte komma in på Dramatens elevskola 1939, men lyckades inte utan kom i stället att arbeta som försäljare. Han var handelsresande i glödlampor under hela 1940-talet. Senare sålde han bilar av märket Hillman.

Han debuterade på Oscarsteatern 1953 i musikalen Saken är Oscar och anlitades sedan flitigt på olika privatteatrar. Han spelade med Knäppupp i fyra år bland annat Ryck mig i snöret (1964), där han och Martin Ljung gjorde den klassiska sketchen 55:an Olga. Han var med i 200 föreställningar av operetten Glada änkan på Oscars, spelade i komedier på Intiman, Scalateatern och Maximteatern bland annat Omaka par, En flicka på gaffeln, Komedi i mörker och Arsenik och gamla spetsar.

Han filmdebuterade 1954 i Martin Söderhjelms kortfilm Din dagliga dryck och hann sedan medverka i drygt 140 film- och TV-produktioner. Han var med i otaliga buskisfilmer, bland annat Lille Fridolf och jag (1956), Trettio pinnar muck (1966), Sound of Näverlur (1971), 47:an Löken (1971) och 47:an Löken blåser på (1972). Han medverkade i de två första Jönssonligan-filmerna, om än i små biroller. Han syntes även i biosuccén Göta kanal.

Mestadels spelade han små biroller. Han brukade kallas för "de korta replikernas mästare". Hans mimik och tajming ansågs vara perfekt. Ardenstam var akrobatisk och kunde konsten att falla utan att slå sig; han anlitades därför ofta som stuntman i olika filmer.

Stor succé gjorde Ardenstam i TV, bland annat Bråkiga blad, där han och Rolf Bengtsson gjorde sketchen Ormet kruper - Jag har varit i Sverige, aldrig. En gång var jag där två gånger. Han medverkade även i sketchserien Partaj. Han showade på Berns tillsammans med Eva Rydberg, Tommy Körberg och Siw Malmkvist, medverkade i Hagges revyLisebergsteatern i Göteborg, turnerade i folkparkerna med Lill-Babs och medverkade i flera uppsättningar på Komediteatern på Gröna Lund bland annat Nattportieren 1987.

I sitt sista framträdande i Direkt från Berns i TV4 1992 vann Sten Ardenstam skådespelarnas fylleslag, där det handlade om att spela mest berusad. En gång spelade Ardenstam full i en upplysningsfilm för NTO, det gjorde han så bra att nykterhetsorganisationen aldrig vågade visa den.

Ardenstam är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[1]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1953 En glad karl Änglar på Broadway
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[2]
1954 Raoul de St. Brioche Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Lars Egge Oscarsteatern[3]
1964 Den stora effekten
Robert Dhery
Stig Ossian Eriksson Idéonteatern
Medverkande Nya ryck i snöret, revy
Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers
Åke Falck Idéonteatern
1965 Erronius En kul grej hände på väg till Forum
Stephen Sondheim, Burt Shevelove, Larry Gelbart
Gösta Bernhard Idéonteatern[4]
1966 Omaka par
Neil Simon
Stig Ossian Eriksson Intiman[5]
1968 Schuppanzigh Black Comedy
Peter Shaffer
Hasse Ekman Intiman
1970 Konstapel O'Hara Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[6]
1971 Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa
Jack Popplewell
Stig Ossian Ericson Lilla teatern[7]
1983 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[8]
1985 Spökhotellet
Georges Feydeau
Peter Dalle Reginateatern[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hitta graven
  2. ^ ”Änglar på Broadway”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25010&pos=176. Läst 12 juni 2015. 
  3. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25011&pos=32. Läst 4 juni 2015. 
  4. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "En kul grej hände på väg till Forum" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016. 
  6. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ Hans Axel Holm (13 mars 1971). ”Hederlig komedi”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-03-13/70/16. Läst 27 juni 2018. 
  8. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 59. 29 september 1983. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-29/264/59. Läst 25 januari 2016. 
  9. ^ Peter Ferm (7 juli 1985). ”En sympatisk ton”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-07-07/181/15. Läst 7 maj 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]