Stena Line

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stena Line
Germanica and Danica.jpg
Typ Rederi
Huvudkontor Sverige Göteborg, Sverige
Nyckelpersoner Carl-Johan Hagman (VD)
Bransch Transport
Antal anställda 6 000 (2013)
Historia
Grundat 1962
Ekonomi
Omsättning 9,5 miljarder SEK (2006)
Övrigt
Webbplats www.stenaline.com
Stena Vision i Karlskrona

Stena Line är ett svenskt rederi med trafik i Nordeuropa. Stena Line äger även den svenska delen av rederiet Scandlines.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den 17 augusti 1873 startade den första reguljära trafiken mellan Göteborg och Frederikshavn genom ångaren Vulcan, förd av kapten Gustaf Hjärne och öppnad av göteborgsfirman Edgren & Wahlström. Varje söndag, tisdag och fredag klockan 7 på morgonen avgick man därefter till Fredrikshamn och återvände varje måndag, onsdag och lördag klockan 15 till Göteborg. Bakgrunden till att intresset hade ökat för en Frederikshavnslinje var Västra stambanans anslutning till Göteborg den 4 november 1862 samt Danska statsbanans anslutning till Frederikshavn den 15 augusti 1871. Redan den 7 april 1874 avgick dagliga turer, där överfarten tog fem timmar.[1][2]

Stena[redigera | redigera wikitext]

Stena Danica vid Danmarksterminalen i Göteborg.

Sten A Olsson hade redan på 1950-talet ett rederi som sysslade med metallfrakter av återvinningstyp. Rederiet var en del i det tidiga Stena Metalls verksamhet.

Under tidigt 1960-tal gjordes ett försök av en dansk redare att starta en linje mellan Göteborg-Skagen, kallat Skagenlinjen. Försöket slutade i en konkurs, men inspirerade Sten A Olsson att återuppta försöket. 1964 gick de första Skagenbåtarna ägda av Sten A Olsson. Det var ombyggda fraktbåtar som hade många hemmafruar som passagerare. Det var en slags gränshandel mellan Danmark och Sverige, som vid denna tid var valutamässigt stark.

Under åren som följde inköptes bilfärjor som styrdes om till destinationen Frederikshavn. De blev en allvarlig konkurrent till Sessanlinjen som utgick från Majnabbe. Förvärvandet av den centrala kajplatsen nära Järntorget i Göteborg förstärkte konkurrensläget.

Stena Line grundades av Sten A Olsson i Göteborg under 1960-talet och firade tidiga framgångar med linjen Göteborg-Frederikshavn. Efterhand utökade man trafiken till att även omfatta Kiel i Tyskland. 1982 köpte man upp Sessanlinjen i Göteborg och Tysklandsterminalen anlades på Sessans gamla plats. Senare linjer har man förvärvat genom företagsuppköp. Stena Line är nu verksamma i hela Europa: Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Polen, Storbritannien, Irland och Nederländerna. I Stenakoncernen ingår även andra företag, som till exempel Stena Metall, Stena RoRo, Stena Cargo, Stena Bulk, Stena Fastigheter, HH-Ferries och NMM. Rederiet är idag ett av de allra största i världen. Förutom passagerartrafik har man en omfattande fraktverksamhet på åtskilliga nordeuropeiska linjer. År 2008 skeppeade Stena Line över 15 280 000 passagerare, 2 867 000 fordon och 1 789 000 fraktenheter. [3]

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Sverige - Danmark[redigera | redigera wikitext]

Stena Lines färjelinjer i norra Europa.

Sverige - Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Sverige - Polen[redigera | redigera wikitext]

Nederländerna - Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Stena Lines färjelinjer i västra Europa.

Storbritannien - Irland[redigera | redigera wikitext]

Norge - Danmark[redigera | redigera wikitext]

(För flera av linjerna ovan länkas till en artikel om linjen istället för direkt till respektive stad.)

Fartyg[redigera | redigera wikitext]

Historik[redigera | redigera wikitext]

  • 1963-68 - Skagen II kom att bli Stena Lines första egna passagerarfartyg. Båten på 878 bruttoton byggdes 1924 på Oskarshamns mekaniska Verkstad och hette först Visby. Hon köptes 1963 för 105 000 kronor, och byggdes därefter om av Götaverken då hon också bytte namn. Hennes första tur gick den 17 juli 1963 på Lysekil-Skagenlinjen. Skagen II skrotades i Ystad 1968.[4]
  • 1963-65 - Skagen 1.
  • 1963-65 - Isefjord var den första bilfärjan och kunde ta 50 bilar. Hon byggdes 1935 av A/S Aalborg Maskin och Skeppsbyggeri för dansk inrikestrafik och var på 622 bruttoton. Fartyget köptes på sommaren 1963 och gick i trafik mellan Nakskov och Kiel från augusti samma år. År 1967 såldes Isefjord till Italien. Efter ombyggnad gick hon under namnet Agostino Lauro under många år i trafik på öarna utanför Neapel.[5]
  • 1964-66 - Wappen.
  • 1964-72 - Poseidon var det första passagerarfartyget som Stenakoncernen lät bygga. Hon var på 1 363 bruttoton och byggdes på Ulstein Mek. verkstad A/S i Norge. Hon kunde ta 600 passagerare men hade inget bildäck. I slutet av 1972 såldes Poseidon till det franska rederiet Vedettes Amoricaines i Brest, där hon sattes i trafik över Engelska kanalen. Därefter bytte hon ägare ett flertal gånger.[6]
  • 1965-69 - Stena Danica (1) var första båten med namnet Stena i. Det var en påkostad så kallad medeldistansfärja som byggdes 1965 på varvet Ateliers et Chantiers de la Seine-Maritime i Frankrike. Hon kunde ta 1 000 passagerare och 120 bilar samt vägde 2 700 bruttoton. Stena Danica kom i trafik den 24 juni 1965 i Kattegatt-trafiken. På sensommaren samma år infördes för första gången namnet Sten Line, vilket ersatte Skagen-Linjen. I mars 1969 såldes båten till kanadensiska statsjärnvägarna som lät henne gå på linjen Cape Tormentine-Port Borden i St Lawrencefloden. Vid en senare namnändring fick hon heta Lucy Maud Montgomery.[7]
  • 1965-73 - Stena Nordica (1) var närmast identisk med Stena Danica (1) och levererades den 30 juni 1965. Hon vägde 2 612 bruttoton och byggdes vid varvet Ateliers et Chantiers de la Seine-Maritime i Frankrike. Fartyget kunde ta 1 000 passagerare samt 120 bilar. Hon såldes 1973 till Consolidata de Ferrys C.D. (Conferrys), Caracas i Venezuela för trafik mellan Puerto la Cruz och Punta de Piedras på Margarita Island. I maj 1980 började Santa Ana - som hon döptes om till - att brinna utanför Puerto, övergavs och drev iland utanför Isla Cubagua där hon blev liggande under många år.[8]
  • 1966-70 - Stena Baltica byggdes 1966 vid A/S Langesund Mek. Verkstad i Langesund i Norge för trafik mellan Tyskland och Danmark. Hon vägde 1 156 bruttoton, tog 500 passagerare och 90 bilar. Stena Baltica såldes 1988 till det italienska rederiet Libera Nav Lauro (Linee Lauro). Från våren 1989 gick hon i trafik under namnet Heidi med italiensk flagg runt Neapel.[9]
  • 1967-79 - Stena Germanica (1) kom att bli stilbildande för det Stena Line som växte fram. Hennes karaktäristiska linjer utgjorde under lång tid en slags vinjett för Stena Lines färjetrafik. I mitten av november 1964 hade Stena träffat avtal med staden Kiel om att starta färjetrafik mellan Kiel och Göteborg. Två snabba bilfärjor beställdes av Framnäs Mekaniska Verkstad i Sandefjord i Norge. Stena Germanica (1) döptes vid Stenpiren i Göteborg den 21 april 1967 av fru Helga Renger, maka till Stadtrat Rolf Renger i Kiel. Hon vägde 5 072 bruttoton, tog 1 300 passagerare och 220 bilar. Fartyget kom i trafik på Kiel-linjen den 24 april.[10]

Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Nordsjön[redigera | redigera wikitext]

Irländska sjön[redigera | redigera wikitext]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter

  1. ^ Bandet över Kattegatt: Historien om en nordisk förbindelseled, Claes Krantz, utgiven av Rederiaktiebolaget Göteborg-Fredrikshavn-Linjen 1951 s. 34-38
  2. ^ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothén, Elof Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s. 56
  3. ^ ”Färja till Danmark, Tyskland och Polen. Boka resa boende kryssning - Stena Line”. Stenaline.se. 2010-06-23. http://www.stenaline.se/farja/om-stena/. 
  4. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 6
  5. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 10f
  6. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 14f
  7. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 18f
  8. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 20f
  9. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 21f
  10. ^ Sahlsten m.fl, (1992), s. 23f

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Stena Lines fartyg 1962-1992, Rickard Sahlsten, Bertil Söderberg, Krister Bång, Stena Line AB:s informationsavdelning , Göteborg 1992

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]