Steno Stenberg

Steno Stenberg
	Steno Stenberg
	;
	Konsultativt statsråd
	Tid i befattningen; 17 februari 1914–30 mars 1917
Monark	Gustaf V
Statsminister	Hjalmar Hammarskjöld
	Sveriges justitieminister
	Tid i befattningen; 30 mars 1917–19 oktober 1917
Monark	Gustaf V
Statsminister	Carl Swartz
Företrädare	Berndt Hasselrot
Efterträdare	Eliel Löfgren
Född	26 juni 1870; Stockholm, Sverige
Död	1 november 1940 (70 år);
Politiskt parti	Opolitisk
Ministär	Regeringen Hammarskjöld, Swartz

Steno Johannes Stenberg, född 26 juni 1870 i Kungsholms församling, Stockholm, död 1 november 1940 i Oscars församling, Stockholm^[1] , var en svensk jurist och politiker.

Stenberg var konsultativt statsråd 1914–1917 och justitieminister från mars till oktober 1917. Han var son till Sten Stenberg.

Stenberg blev juris kandidat i Uppsala universitet 1894 och 1902 adjungerad ledamot i Svea hovrätt, där han avancerade till assessor 1907 och hovrättsråd 1910. Under tiden hade han varit tillförordnad revisionssekreterare 1906 och biträtt i Justitiedepartementet för lagstiftningsfrågor 1906–08 samt förordnats till expeditionschef där 1909, ett förordnande, som han ännu innehade, då han 16 februari 1914 utnämndes till konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär. Vid dess avgång inträdde han 30 mars 1917 som justitieminister i Swartz ministär, en post han behöll till regeringens avgång den 19 oktober 1917. 1917 blev Stenberg justitieråd.

År 1932 promoverades Stenberg till juris hedersdoktor vid Uppsala universitet.^[2] Stenberg blev även stödjande ledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 1934.^[3] Han är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.