Steno Stenberg

Från Wikipedia
Steno Stenberg


Tid i befattningen
17 februari 1914–30 mars 1917
Monark Gustaf V
Statsminister Hjalmar Hammarskjöld

Tid i befattningen
30 mars 1917–19 oktober 1917
Monark Gustaf V
Statsminister Carl Swartz
Företrädare Berndt Hasselrot
Efterträdare Eliel Löfgren

Född 26 juni 1870
Stockholm, Sverige
Död 1 november 1940 (70 år)
Politiskt parti Opolitisk
Ministär Regeringen Hammarskjöld, Swartz

Steno Johannes Stenberg, född 26 juni 1870 i Stockholm, död 1 november 1940, var en svensk jurist och politiker. Stenberg var konsultativt statsråd 19141917 och justitieminister från mars till oktober 1917. Han var son till Sten Stenberg.

Stenberg blev juris kandidat i Uppsala universitet 1894 och 1902 adjungerad ledamot i Svea hovrätt, där han avancerade till assessor 1907 och hovrättsråd 1910. Under tiden hade han varit tillförordnad revisionssekreterare 1906 och biträtt i Justitiedepartementet för lagstiftningsfrågor 1906–08 samt förordnats till expeditionschef där 1909, ett förordnande, som han ännu innehade, då han 16 februari 1914 utnämndes till konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär. Vid dess avgång inträdde han 30 mars 1917 som justitieminister i Swartz ministär, en post han behöll till regeringens avgång den 19 oktober 1917. 1917 blev Stenberg justitieråd.

1932 promoverades Stenberg till juris hedersdoktor vid Uppsala universitet.[1] Stenberg blev även stödjande ledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 1934.[2]

Utmärkelser

Källor

Noter

Företrädare:
Berndt Hasselrot
Sveriges justitieminister
1917
Efterträdare:
Eliel Löfgren