Stereo 8

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Insidan av en Stereo 8-kassett.

Stereo 8, på engelska även kallat 8 track, var ett analogt, magnetiskt lagringsmedium för ljud. Formatet introducerades 1964, och infördes i Fordbilar 1965.[1] Formatet var populärt från mitten av 1960-talet fram till slutet av 1970-talet, framförallt i USA. Formatet hade åtta ljudkanaler, vilket normalt gav fyra stereospår. Med ett knapptryck kunde man hoppa mellan dessa fyra spår och växla låtar. Stereo 8 var inte uppbyggt på samma sätt som kompaktkassetten (förutom att det använde magnetband inneslutet i en kassett): Till skillnad från kompaktkassetten gick Stereo 8 i en oändlig slinga där bandet drogs ut från insidan och lindades upp på utsidan av bandspolen; på grund av den konstruktionen kunde banden inte spolas tillbaka. Stereo 8 använde också ett 6,35 mm brett magnetband och dess kassett hade bland annat därför betydligt större volym än kompaktkassetten. Under en kortare period på 1970-talet fanns det även Stereo-8-band med fyra ljudkanaler för dåtidens surroundljud, kallad Quadrofoni, kassetterna kallades då för Quad-8.

Sista albumet att släppas kommersiellt på Stereo 8-formatet anses vara Fleetwood Macs Greatest Hits, som utkom den 22 november 1988.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Stereo 8 fyller 45”. Classicmotor. 16 september 2010. http://www.classicmotor.se/artiklar/artiklar/20100916/stereo-8-fyller-45. Läst 20 juni 2015. 
  2. ^ ”The 1980's: Record Club Only” (på engelska). 8 Track Heaven. http://www.8trackheaven.com/archive/80s.html. Läst 20 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]