Hoppa till innehållet

Steven Chu

Från Wikipedia
Steven Chu Nobelpristagare i fysik 1997
Född28 februari 1948 (76 år)
Saint Louis, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidUniversity of Rochester
University of California, Berkeley
Garden City High School
SysselsättningFysiker, akademiker, universitetslärare, politiker, klimataktivist
Befattning
USA:s energiminister (2009–2013)
ArbetsgivareUniversity of California, Berkeley
Stanford University
Bell Labs
Politiskt parti
Demokratiska partiet
MakaLisa Chu-Thielbar (skilda)
Jean Fetter (sedan 1997)
BarnGeoffrey
Michael
FöräldrarJu-Chin Chu
Utmärkelser
Nobelpriset i fysik, 1997
Se lista
Webbplatslänk
Redigera Wikidata
Steven Chu

USA:s energiminister
Tid i befattningen
21 januari 2009–22 april 2013
President Barack Obama
Ställföreträdare Daniel Poneman
Företrädare Samuel Bodman
Efterträdare Ernest Moniz

Politiskt parti Demokraterna[1][2]
Webbplats Officiell hemsida

Steven Chu, född 28 februari 1948 i Saint Louis, Missouri, är en amerikansk fysiker som var USA:s energiminister 2009-2013. Han är känd för sitt arbete med laserkylning, vilket gav honom Nobelpriset i fysik 1997.

Chu fick doktorsgrad i fysik 1976 vid University of California, Berkeley. Mellan 1978 och 1987 var han anställd på Bell Labs, där han utförde den forskning för vilken han 1997 tilldelades nobelpriset i fysik för "utveckling av metoder att kyla och infånga atomer med laserljus".[3] Han delade priset med amerikanen William D. Phillips och fransmannen Claude Cohen-Tannoudji. Chu var professor i fysik vid Stanford University mellan 1987 och 2004. Han utsågs 2004 till chef för Lawrence Berkeley National Laboratory i Berkeley och i samband med detta blev han även professor i fysik vid University of California, Berkeley.

Steven Chu deltog som energiminister i Barack Obamas regering 2009-2013.[4]

Chu är av kinesiskt ursprung och hans familj härstammar från Taicang i Jiangsu-provinsen.

Forskning inom laserkylning

[redigera | redigera wikitext]

Ljus kan beskrivas som en ström av partiklar, fotoner. Fotonerna saknar massa i vanlig bemärkelse men de har en viss rörelsemängd och när en foton krockar med en atom kan den överföra hela sin rörelsemängd till denna och själv bli stillastående. För att detta skall kunna ske måste fotonen ha rätt energi, vilket är detsamma som att ljuset måste ha rätt frekvens eller färg. Vid en sådan krock blir resultatet att atomens rörelse bromsas upp något, den kyls av. För att bromsa en atom behövs ljus från en intensiv laserstråle.

Steven Chu utvecklade omkring 1985 en metod att med kraftigt laserljus bromsa och kyla ner atomer. Han och hans medarbetare vid Bell Labs använde sex laserstrålar som var parvis motriktade och arrangerade i tre vinkelräta riktningar. Natriumatomer från en atomstråle i vakuum bromsades först upp av en motriktad laserstråle och leddes sedan in i skärningen mellan de sex kyllaserstrålarna. Alla sex strålarna hade sitt ljus något rödskiftat i jämförelse med den karakteristiska färg som en stillastående natriumatom absorberar. Effekten blev att åt vilket håll natriumatomerna än försökte röra sig möttes de av fotoner av den rätta energin och knuffades tillbaks till laserstrålarnas skärningsområde. Där bildades något som för ögat såg ut som ett lysande moln stort som en ärta bestående av cirka en miljon nerkylda atomer.

Atomerna i det ovan beskrivna experimentet är kylda, men inte fångade. Tyngdkraften gör att de faller ur den optiska sirapen på ungefär en sekund. För att verkligen fånga atomerna behövs också magnetfält som motverkar gravitationen. Phillips och dennes medarbetare hade utvecklat metoder att bromsa atomer i en rent magnetisk fälla. När detta kombinerades med Chus metod att kyla ner atomerna med laser så fick man en metod att nästan helt stoppa atomerna och man lyckades i experiment kyla ner natriumatomer till så låga temperaturer som 40 mikrokelvin vilket inte borde vara möjligt enligt de teoretiska atommodeller som fanns. Cohen-Tannoudji med medarbetare har sedan gett teoretiska förklaringar hur det ändå är möjligt.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. ^ Steven Chu's file. PolitiFact. Retrieved on 2012-02-04.
  2. ^ ”Four Cabinet members willing to help Democratic super PACs” (på engelska). politifact.com. Arkiverad från originalet den 15 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120215101019/http://www.iwatchnews.org/2012/02/13/8139/four-cabinet-members-willing-help-democratic-super-pacs. Läst 15 februari 2012. 
  3. ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Steven Chu”. Kungl. Vetenskapsakademin. Arkiverad från originalet den 19 april 2023. https://web.archive.org/web/20230419135413/https://www.kva.se/pristagare/steven-chu/. Läst 3 november 2018. 
  4. ^ ”Obama chooses Nobelist Steven Chu as secretary of energy”. berkeley.edu. 15 december 2008. Arkiverad från originalet den 21 april 2016. https://web.archive.org/web/20160421081829/http://www.berkeley.edu/news/media/releases/2008/12/15_obama.shtml. Läst 1 juni 2016. 
  5. ^ APS Fellow Archive (på engelska), American Physical Society, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.aps.org , läst: 6 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, aapt.org .[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.osa.org , läst: 13 maj 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.osa.org , läst: 13 maj 2019.[källa från Wikidata]
  10. ^ Arthur L. Schawlow Prize in Laser Science, American Physical Society, läs onlineläs online, läst: 7 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.humboldt-foundation.de , läst: 13 maj 2019.[källa från Wikidata]
  12. ^ Guggenheim Fellows-databasen, Guggenheim fellow-ID: steven-chu.[källa från Wikidata]
  13. ^ The Nobel Prize in Physics 1997, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  15. ^ 54th Congregation (1998), Professor Steven CHUDoctor of Science (på engelska), The Chinese University of Hong Kong, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, www.pi.uni-bonn.de .[källa från Wikidata]
  17. ^ Kinas utbildningsministerium, läs online, läst: 11 april 2019.[källa från Wikidata]
  18. ^ läs online, www.harvard.edu , läst: 13 maj 2019.[källa från Wikidata]
  19. ^ Celebs Converge At Yale’s Graduation Ceremony (PHOTOS) (på engelska), Huffpost, 25 maj 2011, läs online, läst: 13 maj 2019.[källa från Wikidata]
  20. ^ Citations for Recipients of Honorary Degrees at Yale University 2010, YaleNews, 24 maj 2010, läs online.[källa från Wikidata]
  21. ^ läs online, royalsociety.org , läst: 13 maj 2019.[källa från Wikidata]
  22. ^ läs online, Internet Archive , läst: 1 maj 2022.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]



Politiska ämbeten
Företräddes av
Samuel Bodman
 USA:s energiminister
20092013
Efterträddes av
Ernest Moniz