Stig Carlson
| Stig Carlson | |
| Född | 7 augusti 1920 Falköping, Västergötland |
|---|---|
| Död | 8 februari 1971 (50 år) Brännkyrka församling i Stockholm |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Författare |
| Maka | Maj-Britt Ljungkvist (1942–1971) |
Stig Einar Carlson, född 7 augusti 1920 i Falköping i dåvarande Skaraborgs län, död 8 februari 1971 i Brännkyrka församling i Stockholm[1], var en svensk författare.
Carlson studerade vid Viskadalens folkhögskola 1940. Han arbetade därefter som frisör och var litteraturkritiker vid Motala Tidning och Arbetet. Han var redaktör för tidskriften Poesi 1949–1951, grundade FIB:s lyrikklubb 1952 och redigerade lyrikklubbens tidskrift Lyrikvännen under åren 1953–1971.
Han var från 1942 gift med Maj-Britt Ljungkvist (född 1920).[2]
Bibliografi
- 1945 – Sjukjournal
- 1946 – Sorgens testamente
- 1948 – 40-talslitteratur
- 1948 – Men mina nätters skålar
- 1948 – Moderna svenska noveller
- 1951 – Mellanålder
- 1951 – Löftet
- 1953 – Svarta motiv
- 1953 – Vi läser lyrik
- 1956 – Mittlinje
- 1961 – Frågaren
- 1965 – Folket i bild
- 1968 – Förbifarter
- 1968 – Dikter
- 1969 – Då, nu, sedan
- 1971 – Dikter 1945–1971
- 1971 – Sista dikter
Priser och utmärkelser
- 1951 – Boklotteriets stipendiat
- 1954 – ABF:s litteraturpris
- 1960 – Boklotteriets stipendiat
- 1965 – Tidningen Vi:s litteraturpris
- 1967 – Litteraturfrämjandets stipendiat
- 1969 – Litteraturfrämjandets stipendiat
Se även
Referenser
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ CARLSON, STIG E, författare, Hägersten i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 241.
