Stilfigur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stilfigurer
·
DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio
·
JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke
·
ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma
·
STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon
·
TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi
·
UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi
·
UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis
·
ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Stilfigurer, retoriska figurer[1] eller särskilt i modern stilistik[källa behövs] stilmedel är språkliga redskap för att skapa stilistiska effekter. Stilfigurer används såväl i dagligt tal som i snart sagt alla former av skriven text.

Språkfigurernas teori formulerades inom den klassiska retoriken, som delade in stilfigurerna i troper och figurer[1] eller ornament. Figurerna delades sedan in i tankens figurer och talets figurer. Denna indelning av stilfigurerna har idag övergivits, och alla stilfigurerna kallas enbart så.[1]

Typer av stilfigurer[redigera | redigera wikitext]

  • Allitteration — ”tryckstarka ord som står nära varandra och börjar på vokaler eller samma konsonant, bokstavsrim”[2]
    • Exempel: ur askan i elden, hus och hem, lika barn leka bäst, sitter på en sten i en skog vid en sjö.
  • Anafor — En upprepning av ett ord i inledningen av sats eller mening, vanligast är tre upprepningar. Anafor ingår ofta i stegring (klimax).
  • Antiklimax — Att efter stora förväntningar ge en kraftlös upplösning. Komisk effekt kan vara en avsikt med att använda antiklimax.
    • Exempel: Han stod nu vid den spöklika stugan, djupt inne i den mörka och fuktiga skogen. Vad för hemskt monster skulle han finna där inne? Han öppnade sakta dörren, och fick plötsligt syn på... en gullig kanin.
  • Antites — absolut motsats inom samma område.
  • Assonans — en typ av oäkta rim.
  • Besjälning — konkreta saker får mänskliga drag.
    • Exempel: Väggarna andades och TV-apparaten stirrade tillbaka.
  • Hyperbol — en medveten överdrift för att föra fram en poäng.
    • Exempel: Jag har sagt till dig tusen gånger!
  • Ironi — att uttrycka motsatsen till den egentliga avsikten.
  • Isokolon — en mening som är uppbyggd av två eller flera delar som är uppbyggda av samma struktur, längd och rytm. En Isokolon kan förekomma i olika former, beroende på hur många delar meningen består av. Beroende på om meningen består av två, tre eller fyra delar kallas den för Bikolon, Trikolon eller tetracolon.
    • Exempel: I fred begraver söner sina fäder, i krig begraver fäder sina söner.
  • Ordpar — två sammansatta ord som kan anses bilda ett eget uttryck.
    • Exempel: Ordning och reda. Vått och torrt.
  • Oxymoron — en omöjlig kombination med syfte att framkalla en djupare mening.
    • Exempel: Fulsnygg.
  • Parodi — förlöjligande imitation.
  • Stegring — även klimax — innebär en ökning av sammanhörande led.
    • Exempel: Vid slutet av stigen fanns ett torn, och högst upp i tornet fanns en kikare, och i denna kikare kunde man se över hela staden.
  • Parallellism - upprepning med andra ord för att betona något.
    • Exempel: Kul att du kunde komma - det var kul att ha dig här.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Stilfigur i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 juni 2014.
  2. ^ Norstedts svenska ordbok

Se även[redigera | redigera wikitext]