Stillahavslom

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stillahavslom
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
PacificLoon24.jpg
Adult stillahavslom i sommardräkt. Notera den klena näbben, avsaknaden av vit fläck bakom vingen och den svarta nedre halsringen.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningLomfåglar
Gaviiformes
FamiljLommar
Gaviidae
SläkteGavia
ArtStillahavslom
G. pacifica
Vetenskapligt namn
§ Gavia pacifica
AuktorLawrence, 1858
Utbredning
Gavia pacifica map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Stillahavslom[2] (Gavia pacifica) är en fågel som tillhör familjen lommar och som har sin utbredning kring norra Stilla havet.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Häckande adulta fåglar påminner om en mindre och slankare variant av storlom. Könen är lika. De har grått huvud, svart strupe, vitt bröst, vit underdel, mörk rygg med ett rutat vitt mönster. Näbben är svart. Fåglar i vinterdräkt är grå och vita och deras näbb är vitaktig. Den är mycket svår att skilja från storlom men de största skillnaderna, förutom storleken, är att stillahavslommen har en klenare och kortare näbb och rundare huvud.

Den adulta stillahavslommen har en svart halsring nedtill på halsen som avslutar de smalare vita halsstrecken. Den har även ett svart ansikte vilket gör att ögat syns sämre och att nacken verkar ljusare än hos storlom. Storlommens vita parti på undergumpen sträcker sig högre upp på sidan av fågeln så att det bildas en vit fläck bakom vingen när den simmar, vilket saknas hos sillahavslommen.[4] Juvenilen har en kraftigt vattrad rygg likt en svartnäbbad islom.

Stillahavslom i vinterdräkt.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Stillahavslommen är till största delen en flyttfågel som häckar på tundran vid djupa sjöar i norra Nordamerika; i Alaska och Kanada så långt österut som till Baffinön, och i nordöstra Sibirien; kring kusterna av Kolyma och Tjuktjerhalvön. Sina vinterkvarter har de utefter Nordamerikas västkust och i ett område från Kamtjatkas sydöstliga spets, vid Kurilerna och Japans nordöstliga kuster.

Den har sällsynt observerats i västpalearktis. Första gången skedde i Farnham, North Yorkshire, England i januari 2007. Sedan dess har det observerats fler individer i Storbritannien, en i Spanien 2009 och en i Finland i november 2010.[5] Den 8 maj 2015 gjordes det första fyndet i Sverige, utanför Stenshuvud i Skåne.[6]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tidigare klassificerades ofta stillahavslommen som underart till storlom (Gavia arctica), men den urskiljs numera allmänt som egen art.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 930.000 och 1.600.000 individer.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten flyttar till skillnad från de andra lommarna i flock och de lämnar sina sötvattensområden där de häckar för att övervintra i marina kustområden. De placerar sitt plattformsliknande bo direkt på marken och lägger vanligtvis två ägg som ruvas i 23-25 dagar.[7] Likt de andra lommarna lever den av fisk som den fångar dykande under vattnet.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Stillahavslom kallas sällsynt för pacifiklom eller alaskalom.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av texten i artikel är översatt från engelskspråkiga Wikipedias artikel Pacific Diver

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Gavia pacifica Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 23 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Corell, 2007
  5. ^ Club300, 2010
  6. ^ Stillahavslom Arkiverad 17 oktober 2017 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  7. ^ Larsson, 2001

Källor[redigera | redigera wikitext]