Stora Sundby slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stora Sundby slott 2016.
Stora Sundby slott.
Foto från slutet av 1970-talet.

Stora Sundby är ett slott och en jordegendom belägna vid Hjälmaren i närheten av Alberga i Eskilstuna kommun och Öja socken i Södermanland. Slottet blev byggnadsminne 1983.[1]

Slottets historia[redigera | redigera wikitext]

1500-talet[redigera | redigera wikitext]

Det första slottet på platsen byggdes av riksrådet Lars Siggesson Sparre och stod färdigt med tre torn år 1584. Stora Sundby uppfördes 1546-1549 ursprungligen i tre våningar som stamborg för Lars Siggesson Sparre och hans son, rikskanslern och riksrådet Erik Larsson Sparre. Far och son Sparre var två av den äldre Vasatidens främsta statsmän. Sonen fullbordade borgen med två hörntorn och ett lägre trapptorn, enligt traditionen med hjälp av en italiensk byggmästare. Över spisen i Riddarsalen finns ätten Sparres och Brahes vapen ännu kvar och i portalen finns en sten med årtalet 1584. Det fjärde tornet tillkom först vid en ombyggnad i början av 1700-talet efter ritningar av Göran Josuæ Adelcrantz.[2]

1600- och 1700-talen[redigera | redigera wikitext]

Efter en tids förfall iståndsattes och nyinreddes slottet på 1600-talet varvid bland annat Riddarsalen tillkom. Det fjärde tornet tillbyggdes på 1700-talet.[1] På var sida om en korridor, som ursprungligen nyttjades som kök, bagarstuga, fatbur och bostäder för kock och drängar, men nu är ombyggda som gästrum, finns i bottenvåningen de välvda rummen bevarade från 1500-talet. Högst upp i huset ligger den storslagna festsalen Riddarsalen från 1660-talet, och som fick sin benämning från 1800-talet. Salen var ursprungligen uppförd som jaktsal i samband med en upprustning av den då fallfärdiga borgen. Upprustningen genomfördes av riksjägmästaren Axel Sparre med hjälp av Nicodemus Tessin den äldre och sannolikt även av Erik Dahlbergh. Salen har ännu kvar sina ursprungliga takkronor av älghorn och hjorthorn samt holländska målningar med jaktmotiv på väggarna. Riddarsalen domineras av 1830-talets restaureringskonst. I taket i Riddarsalen finns barockmåleri med Axel Sparres vapen. I salen finns även ett helfigursporträtt av Karl XIV Johan, som var kung i landet då.[3]

1800-talets ombyggnad tog sju år[redigera | redigera wikitext]

1831-1848 lät greve Carl de Geer bygga om slottet i gammalnormandisk stil. Ritningarna gjordes upp av den skotske arkitekten Peter Frederick Robinson, som tidigare bland annat ritat romanförfattaren sir Walter Scotts riddarborg Abbotsford House i Skottland. Bygget verkställdes av den östgötske byggmästaren Abraham Nyström,[1] som hade arbetat åt Baltzar von Platen under bygget av Göta kanal.

Vid ombyggnationen på 1800-talet utgick man ifrån den dröm man hade att skapa en riddarborg i Walter Scotts anda och slottets siluettrika arkitektur utgår från den drömmen och den understöddes av 1800-talets slottsfru, grevinnan Ulla De Geer, född Sprengporten. Hon var maka till landets kanske störste jordmagnat, excellensen Carl De Geer, även ägare av Hammarby-Wäsby, Kulla-Gunnarstorp, Lövsta bruk, Stora Wäsby, Utansjö, Yxtaholm och Örbyhus. Parets intresse för England berodde inte bara på en romantisk inställning, utan även på deras liberala politiska åsikter. Det var år 1829 som de vände de sig till den engelske arkitekten Peter Fredrick Robinson, som de kände till genom Ulla De Geers goda vän Lady Bloomfield, som var maka till den engelske ministern i Stockholm. Robinson hade gjort sig känd för en pittoresk och associativ arkitektur. Bland annat i så kallad Castellated Style hade han strax innan publicerat ett planschverk med olika villaprojekt. Arkitekten skickade till greven och grevinnan De Geer ett storståtligt projekt, som arkitekten tyckte var lämpligt att placera i den nordiska naturen och ritningarna anslöt till normandiska vattenslott. Den gamla 1500-talsherrgården fick fasader som man trodde att engelska medeltidshus hade haft. Framför allt handlade arbetet om att ge den gamla byggnaden ett nytt yttre. Merparten av de gamla väggarna och den dyrbara inredningen bevarades. Rumsfördelningen behölls nästan oförändrad. Riddarsalen är särskilt anmärkningsvärd med sina vackra gobelängimitationer. Slottet innehåller också en rik samling porträtt av dess ägare med släktingar. I huset finns också en paradsängkammare, som byggdes för slottets ägarinna vid slutet av 1800-talet, grevinnan Stephanie von Platen, född Hamilton (1852-1937). Hon var gift med Carl Baltzar Ernst von Platen (1833-1888) och omgift med en tysk furste, Carl Leo Julius von Wedel (1842-1919). I salongerna finns förgylld nyrokoko som hör till de mera praktfulla i landet. Det stora porträttet föreställer Ulla De Geer, född Sprengporten, 1817.[4]

Byggmästaren Abraham Nyström, som var från Östergötland, utförde 1831 en modell av slottet innan han anförtroddes det komplicerade byggnadsföretaget, som skulle ta sju år. Modellen finns fortfarande bevarad uppe i Riddarsalen. Det var också Abraham Nyström som hade ansvar för inredningarna. Dessa hade karaktäristiska detaljer i senempire. De var delvis utförda i terrakotta och delvis efter förlagor av arkitekten Carl Christoffer Gjörwell. Byggherreparet De Geer hade tidigare anlitat Gjörwell på Örbyhus slott i Uppland.[5]

Slottets arkitektur symboliserar en kalender[redigera | redigera wikitext]

Slottets arkitektur symboliserar en kalender: 52 rum (antal veckor/år), tolv små torn (tolv mån/år), fyra stora torn (fyra årstider), 365 fönster (dagar/år).

Orangeri och andra byggnader[redigera | redigera wikitext]

Så gott som alla godsets ekonomibyggnader förnyades på 1840-talet och Abrahams Nyströms uppdrag fullföljdes. Byggnaderna byggdes genomgående i empirestil. Orangeriet, som är över femtio meter långt, kantar ännu infarten till slottet. Andra byggnader som byggdes i empirestil var badhus och brygghus, stall och vagnshus, magasin, den herrgårdsliknande inspektorsbostaden och fyra statarbostäder.[6] Tidigare lydde även ett tegelbruk under slottet, vars ruiner ännu finns kvar, liksom några tegellador.[1]

Egendomens historia[redigera | redigera wikitext]

Stora Sundby. Xylografi i bildverket Nordiska taflor från 1865. Slottet och omgivningarna är sig i huvudsak lika sedan dess.

1364 belägrades och intogs gården av Albrekt av Mecklenburg under dennes strid med Magnus Eriksson. Vem som då ägde Sundby är inte känt. Kring år 1400 tillhörde gården häradshövdingen i Västerrekarne härad, Lars Ulfsson Blå. Den övergick, sedan den några år tillhört Julita kloster, genom gifte till släkterna Natt och Dag och Sparre samt tillhörde 1519 marsken Lars Siggesson (Sparre). Dennes son, rikskanslern Erik Larsson Sparre, ärvde Stora Sundby, men egendomen blev honom och hans släkt fråndömd 1600. Hans änka, Ebba Pedersdotter Brahe, återfick den dock några år senare.

Trots att det var ett urgammalt arvegods drogs det in till kronan genom reduktionen under förevändning att återställandet till Erik Larsson Sparres änka inte hade varit lagligt. Egendomen löstes ut 1712 av generallöjtnant friherre Erik Sparre, vilken sedermera skrev sig greve till Stora Sundby. Genom gifte med Lovisa Sparre, en av "de tre gracerna", blev greve Johan August Meijerfeldt d.y. 1763 godsets ägare. 1816 såldes det av dennes änka till brukspatron Gödecke, sedan det i mer än 300 år tillhört släkten Sparre. 1827 köpte Carl de Geer Stora Sundby åt sin dotter Charlotta De Geer af Leufsta. Hon var gift med kanalbyggaren Baltzar von Platens son greve Baltzar von Platen.

Efter greve Carl von Platens bortgång år 1888 övergick godset till friherre Carl Klingspor, som var gift med von Platens systerdotter. Klingspors och Ulrika de Geers barnbarnsbarn, Louise Silfverschiöld, som var slottets arvtagare, gifte sig 1888. Sedan dess har familjen Klingspor ägt slottet. Slottet arrenderades dock ut på livstid till furstinnan Stephanie von Wedel och först efter hennes bortgång 1937 flyttade familjen Klingspor in. Stora Sundby slott och gods innehas och bebos idag (2016) av friherre Johan Klingspor.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Södermanland, artikel i Sörmlandsbygden 1988:2
  2. ^ Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, en historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag AB, 2006, sidorna 242-243. ISBN 91-0-010577-5.
  3. ^ Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, en historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag AB, 2006, sidorna 242-243. ISBN 91-0-010577-5.
  4. ^ Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, en historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag AB, 2006, sidorna 242-243. ISBN 91-0-010577-5.
  5. ^ Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, en historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag AB, 2006, sidorna 242-243. ISBN 91-0-010577-5.
  6. ^ Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, en historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag AB, 2006, sidorna 242-243. ISBN 91-0-010577-5.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fredric Bedoire, Svenska slott och herrgårdar, en historisk reseguide, Albert Bonniers Förlag AB, 2006, sidorna 242-243. ISBN 91-0-010577-5.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]