Stordriftsnackdel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett diagram som kan användas för att illustrera stordriftsfördelar och stordriftsnackdelars verkan. Diagrammets kurva visar genomsnittskostnad per producerad enhet/produkt i relation till producerad kvantitet på lång sikt, dvs s.k. långsiktig genomsnittskostnad. I början är företaget litet, kvantiteten är låg och genomsnittskostnaden per enhet är hög. Då företaget växer ökar kvantiteten och genomsnittskostnaden per enhet blir lägre och s.k. tilltagande skalavkastning råder, dvs lönsamheten ökar. Men efter passerande av punkten Q1, kommer ytterligare ökad kvantitet/växande på grund av stordriftsnackdelarnas verkan att öka genomsnittskostnaden per producerad enhet. Detta kallas avtagande skalavkastning, dvs lönsamheten minskar. Omkring punkten Q1, den punkt där s.k. konstant skalavkastning inträffar, kan då ekonomiskt sett optimal företagsstorlek sägas vara.

Stordriftsnackdel är motsatsen till begreppet stordriftsfördel. Precis som ökad stordrift i form av t.ex. sammanslagningar av företag kan medföra ekonomiska fördelar så kan det även medföra nackdelar. Om stordriftsfördelar definieras finnas om genomsnittskostnaden per producerad enhet (med enhet menas en produkt, en vara eller en tjänst) minskar med ökad kvantitet, kan stordriftsnackdelar sägas finnas när genomsnittskostnaden per producerad enhet ökar med ökad kvantitet.

Stordriftsnackdelar kan uppstå av olika skäl, men kan t.ex. bero på att den större organisationen blev mer svåröverblickbar och svårstyrd med högre krav på administration och mer komplicerad intern och extern kommunikation och längre beslutsvägar, jämfört med inom den tidigare mindre organisationen, något som kan göra att graden av effektivitet minskar i den större organisationen.

Av naturliga skäl framhålls ofta stordriftsfördelarna i ett tidigt skede av en företagssammanslagning, för om så inte hade gjorts skulle sammanslagningen kanske inte ha genomförts. För olika verksamheter är sambandet mellan effektivitet och kvantitet eller storlek dock olika tydlig. Riskerna för stordriftsnackdelar ägnas sällan uppmärksamhet i samma utsträckning som möjligheterna till stordriftsfördelar. Dock finns det många exempel på företagssammanslagningar som inte har fallit så väl ut som planerat[1] likväl som många teorier om varför stordrift i vissa fall inte fungerar så bra som det hade framställts eller visade sig svårare än det verkade[2][3], till exempel att det kan bero på att de som gynnas av sammanslagningarna vill framhäva fördelarna och tona ner nackdelarna.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carina Beckerman (24 april 2014). ”Därför blir svensk-finska fusioner fiaskon”. Veckans Affärer. http://www.va.se/nyheter/2014/04/24/darfor-blir-svensk-finska-fusioner-fiaskon/. Läst 24 november 2014. ”Finsk-svenska fusionsfiaskon som Teliasonera, Stora Enso och Tieto Enator avskräcker inte det svenska stålbolaget SSAB från att gå samman med den finska konkurrenten Rautaruukki.” 
  2. ^ Christian Berggren, Roland Spånt, Roger Mörtvik och Nils-Åke Carlsson (12 januari 2013). ”Fusioner och snabba klipp förödande”. DN Debatt. Arkiverad från originalet. http://www.bankrattsforeningen.org.se/Debatt2/debatt91.html. Läst 24 november 2014. ”Företagsfusioner misslyckas i mer än två fall av tre.” 
  3. ^ Andrew “Flip” Filipowski (24 februari 2012). ”Merger Mania: Why Most Cloud Software Acquisitions Will Fail” (på en). Forbes. http://www.forbes.com/sites/ciocentral/2012/02/24/merger-mania-why-most-cloud-software-acquisitions-will-fail/. Läst 24 november 2014. 
  4. ^ Anders Johansson och Peter Öberg (1999). ”Företagsfusioner - en studie av aktörer, motiv och drivkrafter”. Linköpings universitet. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:21769/FULLTEXT01.pdf. Läst 24 november 2014. ”Företagens uttalade motiv är ofta att uppnå kostnadsbesparingar och samordningsvinster via synergieffekter. De dolda motiven och drivkrafterna utgörs dels av personliga motiv där aktörerna försöker maximera den egna nyttan, dels av yttre psykologiska drivkrafter såsom flockbeteende, hybris och påtryckningar från finansiella rådgivare. Vi har dragit slutsatsen att det föreligger incitament och möjlighet för individuell nyttomaximering hos vissa aktörer, beroende på att en fusion för dessa innebär en rad fördelar. De består främst av ökad prestige och högre löner.”