Hoppa till innehållet

Storknäbbskungsfiskare

Från Wikipedia
Storknäbbskungsfiskare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljKungsfiskare
Alcedinidae
SläktePelargopsis
ArtStorknäbbskungsfiskare
P. capensis
Vetenskapligt namn
§ Pelargopsis capensis
Auktor(Linné, 1766)
Underarten gouldi
Underarten gouldi

Storknäbbskungsfiskare[2] (Pelargopsis capensis) är en fågel i familjen kungsfiskare inom ordningen praktfåglar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Storknäbbskungsfiskaren är en mycket stor (35–41 cm) kungsfiskare med en massiv scharlakansröd näbb. Hos nominatformen är huvudet vanligen olivbrunt med mörkt grönblå ovansida och undersidan beigefärgad. Vingar och stjärt är blåare, med ännu ljusare blå övergump som syns väl i flykten. Fjäderdräkten varierar rätt mycket geografiskt, i både huvudfärg och färg på ovan- och undersida. Hos vissa underarter är ovansidan blåare eller grönare och den mörka hjässan kan saknas helt. Mest extrema är fåglar i Filippinerna (giganteus) som har lysande blågrön rygg och i stort sett vitt huvud och vit undersida.[4]

Under häckningstid är arten mycket ljudlig, med en vittljudande vissling som i engelsk litteratur återges "peu-peu-pow". Som kontaktläte hörs ett högljutt skrattande "ka-ka-ka" som upprepas sex till tio gånger.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Storknäbbskungsfiskaren har ett stort utbredningsområde i södra och sydöstra Asien, från Indien österut till Filippinerna och söderut till Små Sundaöarna. Den delas in i hela 13 underarter med följande utbredning:[3]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Storknäbbskungsfiskaren vistas helst vid stora åar, floder och kanter av större vattensamlingar. Den kan ses djupt i gammal regnskog, sumpskog och mangroveträsk, men även i öppnare områden som kokosplantage och risfält. Födan består av olika sorters fisk, krabbor och andra kräftdjur. men kan även ta grodor, ödlor, gnagare, fågelungar och insekter. Den har ett monogamt häckningsbeteende och försvarar sitt revir aggressivt mot artfränder, men även mot fåglar så stora som vitbukig fiskörn och mindre adjutant. Boet grävs ut i en flodbank, en rutten trädstam eller en myrstack, antingen på marken eller upp till tio meter upp i ett träd.[4]

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock okänd.[1]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2025 Pelargopsis capensis . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 1 november 2025.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
  4. ^ [a b c] Woodall, P. F. and G. M. Kirwan (2020). Stork-billed Kingfisher (Pelargopsis capensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.stbkin1.01

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]