Stormhattshumla
| Stormhattshumla Status i Finland: Starkt hotad[1] | |
 Stormhattshumla vid plisterplanta. Märk den långa tungan! | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Megabombus[2] |
| Art | Stormhattshumla B. consobrinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus consobrinus | |
| Auktor | Dahlbom, 1832[3] |
| Synonymer | |
|
Bombus yezoensis Matsumura, 1932[3] | |
 Stormhattshumla som besöker prakttry innan stormhatten börjat blomma. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stormhattshumla (Bombus consobrinus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor.[4][3].
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Humlan är varmt orange på hela mellankroppen och de två första tergiterna[a] på bakkroppen. Tergiterna 3 och 4, samt hela undersidan, är svarta.[5] De sista tergiterna är blekgråa till blekgula.[5][6] Arten har en mycket lång tunga och ett avlångt huvud, anpassad efter de djupa stormhattsblommorna som är dess huvudsakliga näringskälla. Huvudformen gör att arten inte kan förväxlas med arter som har likartad färgteckning.[5]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Stormhattshumlan följer den nordiska stormhattens utbredning[7].
Arten förekommer i norra Norden mellan 59° och 69° N, i Ryssland söderut till 51° N (Saratovregionen), i norra Asien från Sibirien till Kamtjatka, Mongoliet, norra Kina, Manchuriet, Korea och Japan[8]
I Sverige är den vanlig från Värmland, Dalarna och från Härjedalen i fjälltrakterna till Lule lappmark.[9]
Arten är Jämtlands landskapsinsekt.[10]
I Finland har stormhattshumlan påträffats på ett begränsat och minskande område i Norra Karelen.[11]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Humlan är specialiserad på nordisk stormhatt och följer dess utbredning.[7] Arten kan också i mindre utsträckning besöka kransblommiga växter som plistrar (se bild ovan) och ärtväxter. Den föredrar skogsbryn, -gläntor och ängar.[6] I Ryssland är den en typisk tajgaart.[12] Utanför taigan kan den även påträffas i blandskog.[6]
Humlesamhällets tillväxtfas är samtidig med den rikaste blomningen av stormhatt under juli till mitten av augusti. Ett bo kan producera nästan lika många drottningar som arbetare, vilket är ovanligt bland humlearterna[13]. Drottningarna flyger mellan senare halvan av maj till början av oktober, arbetarna från juni till augusti och hanarna från senare delen av juli till början av september.[14]
Status
[redigera | redigera wikitext]Globalt är arten klassificerad som livskraftig av Internationella naturvårdsunionen (IUCN)[8], och samma gäller i Sverige.[5] I Finland är humlan däremot rödlistad som starkt hotad ("EN").[1]. Arten är sällsynt i Ryssland, och populationerna minskar, främst på grund av habitatförlust genom modernt skogsbruk (kalhyggen), uppodling av naturlig ängsmark och utbredd användning av bekämpningsmedel.[6]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Juho Paukkunen (2019). ”Stormhattshumla — Bombus consobrinus Dahlbom, 1832”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204727. Läst 7 augusti 2025.
- ↑ ”Bombus consobrinus Dahlbom, 1832” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+consobrinus. Läst 7 augusti 2025.
- 1 2 3 4 5 6 ”Bombus consobrinus Dahlbom, 1832” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714887#null. Läst 11 juli 2023.
- ↑ ”Stormhattshumla Bombus consobrinus Dahlbom, 1832”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103261/taxonomi. Läst 7 augusti 2025.
- 1 2 3 4 ”Stormhattshumla Bombus consobrinus Dahlbom, 1832”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103261/information. Läst 7 augusti 2025.
- 1 2 3 4 ”Bombus consobrinus в Красной книге Республики Татарстан (Bombus consobrinus i republiken Tatarstans rödlista)” (på ryska). Tatarstans rödlista. ООПТ России (Administrationen för Rysslands naturskyddsområden). Arkiverad från originalet den 26 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211026161649/http://oopt.aari.ru/rbdata/1105/bio/36242. Läst 7 augusti 2025.
- 1 2 Goulson, Dave (2006). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. sid. 113, 200. ISBN 978-0-19-955307-5
- 1 2 Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus consobrinus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 juli 2023.
- ↑ ”Stormhattshumla Bombus consobrinus Dahlbom, 1832”. Kartor. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103261/karta. Läst 7 augusti 2025.
- ↑ Rune Hedberg (10 juli 2015). ”Humlan”. Före detta Alingsås Biodlareförening. SRSWWi (Biodlarna). https://kupan.se/bin-och-dess-nytta/bin/biraser/humlan/. Läst 11 juli 2023.
- ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Bläddra observationer — Bombus consobrinus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204727&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 7 augusti 2025.
- ↑ P. Rasmont et al. (13 juni 2013). ”Atlas of European Bees: genus Bombus” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=2956. Läst 29 april 2017.
- ↑ Mossberg, Bo och Cederberg, Björn (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-170-9
- ↑ Frode Ødegaard, Jan Ove Gjershaug, Arnstein Staverløkk och Roald Bengtson. ”Lushatthumle Bombus consobrinus Dahlbom, 1832” (på norska). Artsdatabanken (Norge). Norsk institutt for naturforskning. http://artsdatabanken.no/Pages/150057. Läst 29 april 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|