Stormhattshumla
| Stormhattshumla | |
 Stormhattshumla vid plisterplanta. Märk den långa tungan! | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Megabombus[1] |
| Art | Stormhattshumla B. consobrinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus consobrinus | |
| Auktor | Dahlbom, 1832 |
 Stormhattshumla som besöker prakttry innan stormhatten börjat blomma. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stormhattshumla (Bombus consobrinus) är en stor humla som är Jämtlands landskapsinsekt[2].
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Humlan är varmt orange på hela mellankroppen och främre delen av bakkroppen. Därefter följer ett svart band.[3] Bakkroppsspetsen, de två sista segmenten, är gråa till blekgula.[3][4] Arten har en mycket lång tunga, anpassad efter de djupa stormhattsblommorna som är dess huvudsakliga näringskälla.[2]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i norra Norden mellan 59° och 69° N, i Ryssland söderut till 51° N (Saratovregionen), i norra Asien från Sibirien till Kamtjatka, Mongoliet, Kina (Gansu), Manchuriet, Korea, Japan[5] och Ungern[6].
I Sverige är den vanlig i fjälltrakterna från Härjedalen till Lule lappmark. Den är sällsynt i kusttrakterna.[3] Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige.[7] I Finland har stormhattshumlan påträffats i Norra Karelen. Observationerna har endast gjorts på ett mycket begränsat område, och humlan är rödlistad som starkt hotad ("EN").[8]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Humlan är specialiserad på nordisk stormhatt och följer dess utbredning.[9] Arten kan också i mindre utsträckning besöka kransblommiga växter som plistrar (se bild ovan) och ärtväxter. Den föredrar skogsbryn, -gläntor och ängar.[4] I Ryssland är den en typisk tajgaart.[5] Utanför taigan kan den även påträffas i blandskog.[4]
Drottningarna flyger mellan senare halvan av maj till början av oktober, arbetarna från juni till augusti och hanarna från senare delen av juli till början av september.[10]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten är sällsynt i Ryssland, och populationerna minskar, främst på grund av habitatförlust genom modernt skogsbruk (kalhyggen), uppodling av naturlig ängsmark och utbredd användning av bekämpningsmedel.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Megabombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/mg.html. Läst 12 januari 2015.
- ^ [a b] Rune Hedberg (2013). ”Humlan”. Alingsåstraktens Biodlarförening. http://kupan.se/?page_id=44. Läst 25 mars 2015.
- ^ [a b c] G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter sid. 110-111 ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ [a b c d] ”Bombus consobrinus в Красной книге Республики Татарстан (Bombus consobrinus i republiken Tatarstans rödlista)” (på ryska). Tatarstans rödlista. ООПТ России (Administrationen för Rysslands naturskyddsområden). 22 juni 2009. http://oopt.aari.ru/rbdata/1105/bio/36242. Läst 25 mars 2015.
- ^ [a b] P. Rasmont et al. (13 juni 2013). ”Atlas of European Bees: genus Bombus” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=2956. Läst 29 april 2017.
- ^ Miklós Sárospataki, Judit Novák & Viktória Molnár (2005). ”Assessing the threatened status of bumble bee species (Hymenoptera: Apidae) in Hungary, Central Europe” (på engelska) (PDF, 259 kB). Biodiversity and Conservation (Springer) 14: sid. 4. doi:. https://www.researchgate.net/profile/Miklos_Sarospataki/publication/227312246_Assessing_the_Threatened_Status_of_Bumble_Bee_Species_Hymenoptera_Apidae_in_Hungary_Central_Europe/links/5768053b08aeb4b9980b298c/Assessing-the-Threatened-Status-of-Bumble-Bee-Species-Hymenoptera-Apidae-in-Hungary-Central-Europe.pdf. Läst 29 april 2017.
- ^ Oskar Kindvall, Stephen Manktelow (17 november 2016). ”Art: Bombus consobrinus - stormhattshumla”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/103261?changeRoot=True. Läst 15 februari 2021.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Stormhattshumla — Bombus consobrinus Dahlbom, 1832”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204727. Läst 15 februari 2021.
- ^ Goulson, Dave (2006). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. sid. 113, 200. ISBN 978-0-19-955307-5
- ^ Frode Ødegaard, Jan Ove Gjershaug, Arnstein Staverløkk och Roald Bengtson. ”Lushatthumle Bombus consobrinus Dahlbom, 1832” (på norska). Artsdatabanken (Norge). Norsk institutt for naturforskning. http://artsdatabanken.no/Pages/150057. Läst 29 april 2017.
|