Stripa gruva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anrikningsverket i Stripa Gruva, 1946
Blodstensmalm från Stripa gruva

Stripa Gruva är en nedlagd gruva utanför Guldsmedshyttan i Lindesbergs kommun. I gruvan har kvartsrandig blodsten brutits. Gruvan är också känd för Stripakonflikten 1925–1927.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Malm har brutits i Stripa åtminstone sedan 1400-talet. Gruvan har troligen fått sitt namn från den randiga blodstensmalmen. Bland annat på grund av brist på skog låg brytningen nere 1634-1771. Brytningen upptogs i större omfattning 1785, då den äldre metoden med tillmakning ersattes med handborrning och krutsprängning.[1] Stripa gruva hade bildats 1783 som Stora Stripa gruvlag och gick samman med Ottesgruve gruvlag 1806 för att bilda Stripa gruvlag. Denna ombildades 1868 i sin tur till Stripa Grufvebolag och 1939 till Stripa Gruvaktiebolag. Gruvverksamheten pågick i denna omgång mellan 1783 och 1977. Under de närmast följande åren som forskningsgruva 1977-1991 bedrevs verksamheten av Stripa Mine Service AB.

Under andra världskriget fanns omkring 300 anställda. Vid nedläggningen 1977 bröts malm som djupast 450 meter ned i berget.

Anläggningen vid Stripa gruva bedömdes i en byggnadsminnesutredning 2005[2] ha ett högt historiskt värde, med lämningar från äldre tiders gruvbrytning i anslutning till det moderna gruvområdet. Den i stort sett intakta gruvmiljön, med bevarat arkiv, ansågs ge möjligheter till forskning om gruvnäringens historiska betydelse.[1] Gruvan, som ligger på ett 70 hektar stort område, är sedan 2006 ett byggnadsminne och ägs sedan 2007 av Lindesbergs kommun. År 2010 utsågs Stripa Gruva till Årets industriminne.[3]

Stripa som forskningsgruva[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1977 och 1991 var Stripa gruva en forskningsgruva, där Svensk Kärnbränslehantering genomförde ett projekt beträffande slutförvaring av kärnkraftsavfall.[4] Projektet, till en kostnaf av 140 miljoner kronor, startade 1980 som ett samarbete inom OECD-ländernas kärnenergiorgan NEA, med Finland, Japan, Kanada, Schweiz, Storbritannien, USA och Sverige som deltagare. Studierna avsåg vattenföring i berg och om det gick att täta sprickor för att minska risk för läckage från förvaring. Efter dessa försök beslutade Schweiz att inrätta slutförvar för kärnkraftsavfall djupt i alpernas berggrund. Forskning i Sverige om förvaring fortsatte därefter i Oskarshamn.[5]

Byggnader inom anläggningen[redigera | redigera wikitext]

  • Kontor
  • Gruvlave, byggd 1937–1938, 31 meter hög
  • Sovringsverk, byggt 1938
  • Anrikningsverk, byggt 1942
  • Norra verket, byggt 1938 (det stora sovrings- och anrikningsverket)
  • Spelhuset (maskinhuset), byggt 1907. Maskiner och ställverk för en gruvhiss för malm och en för personal och material
  • Smedjan, byggd 1907, för bearbetning av gruvarbetarnas borrar.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sevärda kulturmiljöer, Örebro län
  • Lars Hagström och Helena Törnblom (2005). Utredning för byggnadsminnesförklaring av Stripa Gruva, Lindesbergs museum, på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län. Lindesberg: Lindesbergs museum 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Utredning för byggnadsminnesförklaring av Stripa Gruva, 2005
  2. ^ [ Lars Hagström och Helena Törnblom (2005). Utredning för byggnadsminnesförklaring av Stripa Gruva, Lindesbergs museum, på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län. Lindesberg: Lindesbergs museum 
  3. ^ Årets industriminnen 2010: Stripa Gruva
  4. ^ Bergslagsposten, 1986-03-29
  5. ^ Bergslagsposten, 1988-06-17

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]