Boletaceae
| Boletaceae | |
 Boletus edulis, typart för typsläktet. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Division | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Boletales |
| Familj | Boletaceae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Boletaceae | |
| Auktor | Chevall. 1828 |
| Typsläkte | |
| Boletus L. 1753 | |
Boletaceae är en familj av svampar i ordningen Boletales[1][2]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
De flesta arter inom Boletaceae är ganska stora svampar med hatt och en centralställd fot. Tillsammans med arterna i Suillaceae (och i några småfamiljer) utgör de vad som i dagligt tal kallas soppar. De flesta har rörformiga hymenoforer, men undantag finns (skivsopparna i Phylloporus har lamellartat hymenium), och de flesta arter har även hymenium på foten, så kallat caulohymenium (undantag Pseudoboletus). Sporavtrycken är vanligtvis olivbruna, men kan även vara gulaktiga till vinröda.
Många arter blånar vid beröring/tryck (speciellt porerna) och i snittytor, vilket beror på enzymatisk oxidation av gulfärgade derivat av pulvinsyra (som variegatsyra, xerocomsyra och atromentinsyra).[3] Luftoxidation av variegatsyra bildar det röda pigmentet variegatorubin som orsakar de röda färgerna hos vissa arter som exempelvis blodsopp och rödsopp.[3][4] De bruna färger som förekommer i hatthuden hos några arter, som exempelvis brunsopp, orsakas av dimerer av pulvinsyraderivat (badioner)[5][6], vilka, eftersom de normalt förekommer som kaliumkomplex, även kan binda cesium och därför var anledning till en hög anrikning av cesium-137 hos sådana arter efter Tjernobylolyckan.[7]
De allra flesta arter bildar ektomykorrhiza med träd och är följaktligen mer eller mindre bundna till skogsmarker. Endast några få är parasiter[8], som Pseudoboletus, eller saprofyter, som Buchwaldoboletus (dessa avvikande släkten är basala i Boletaceae - se släktträdet nedan).
Många arter är uppskattade matsvampar (som stensopp och brunsopp), andra smakar vidrigt (som gallsopp) och några är giftiga (som djävulssopp, vilken orsakar svår gastroenterit).
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Familjen Boletaceae upprättades av den franske botanikern François Fulgis Chevallier 1826.[9] Chevalliers beskrivning byggde helt på makroskopiska morfologiska kännetecken och innefattade de arter som hade rörformigt hymenofor (sålunda även, exempelvis, vad vi numera kallar "tickor"). Boletaceae delades av honom in i fem släkten: Boletus ("soppar"), Cladoporus (nu Laetiporus i Fomitopsidaceae), Physisporus (nu Perenniporia i Polyporaceae), Polyporus (nu i Polyporaceae) och Fistulina (nu i Fistulinaceae).[10] Av dessa fem släkten är det bara Boletus som är kvar i dagens Boletaceae, de övriga fyra är inte ens kvar i ordningen Boletales (Fistulina tillhör Agaricales och de övriga tre Polyporales). Chevalliers Boletus har sedan dess splittrats upp på ett antal släkten (och en del av dessa har i sin tur förts till andra familjer) - år 2000 var släktena i Boletaceae (det vill säga återstoden av Chevalliers släkte Boletus) cirka 35 stycken. De molekylärfylogenetiska metoderna har under 2000-talets två första decennier mer än fördubblat detta antal och det beskrivs årligen nya släkten.[11]
Fylogeni[redigera | redigera wikitext]
Molekylärfylogenetiska analyser visar följande släktskapsträd för viktigare släkten inom Boletaceae;[12]
| Boletaceae |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Boletaceaes systerfamilj anses vara Paxillaceae (pluggskivlingar).
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Boletales på Species Fungorum.
- ^ Dyntaxa Boletaceae
- ^ [a b] Stephen F. Nelsen, 2010, Bluing Components and Other Pigments of Boletes, Fungi 3:4, sid. 11-14.
- ^ Burkhard Fugmann, Susanne Lang-Fugmann, Wolfgang Steglich, 2014, RÖMPP Encyclopedia Natural Products, sid. 87 och 685. ISBN 9783131793119.
- ^ RÖMPFF 2014, sid. 71.
- ^ Bert Steffan, Wolfgang Steglich, 1984Pigments from the Cap Cuticle of the Bay Boletus (Xerocomus badius), Angewandte Chemie 23:6, sid. 445-447.
- ^ Dieter C. Aumann, Gabriele Clooth, Bert Steffan, Wolfgang Steglich, 1989, Komplexierung von Caesium‐137 durch die Hutfarbstoffe des Maronenröhrlings (Xerocomus badius), Angewandte Chemie 101:4, sid. 495-496.
- ^ Mitchell E. Nuhn, Manfred Binder, Andy F.S. Taylor, Roy E. Halling, David S. Hibbett, 2013, Phylogenetic Overview of the Boletineae, Fungal Biology, sid. 1-33.
- ^ F.F. Chevallier, 1826, Flore Générale des Environs de Paris, vol. 1 Arkiverad 11 oktober 2018 hämtat från the Wayback Machine., Ferra Jeune, Paris, sid. 248.
- ^ Alla svampar med porer placerades i Boletus av Carl von Linné 1753 och tickorna fördes till Polyporaceae av August Corda först 1839.
- ^ Boletaceae på MycoBank.
- ^ Gang Wu et al., 2014, Molecular phylogenetic analyses redefine seven major clades and reveal 22 new generic clades in the fungal family Boletaceae, Fungal Diversity, 69:1, sid. 93-115.
Wikimedia Commons har media som rör Boletaceae.
Wikispecies har information om Boletaceae.
|