Sulawesitofshök

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sulawesitofshök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
AsturGriseicepsWolf.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtSulawesitofshök
A. griseiceps
Vetenskapligt namn
§ Accipiter griseiceps
Auktor(Schlegel, 1862)
Utbredning
Sulawesi Goshawk map.png
Synonymer
  • Sulawesiduvhök
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sulawesitofshök[2] (Accipiter griseiceps) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3] Den förekommer enbart på den indonesiska ön Sulawesi med kringliggande öar. Arten minskar i antal på grund av skogsavverkning, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sulawesitofshöken är en liten och slank duvhöksaktig fågel med en kroppslängd på 28–38 cm och vingbredden 51–65 cm. Liksom hos andra hökar är honan större än hanen, hos denna art 12 % i storlek men upp till 40  i vikt. Vingarna är breda och relativt korta och stjärten är medellång. Fjäderdräkten är mörk ovantill och på huvudet syns en liten tofs. Den liknar en dvärgväxt orienttofshöken i formen, men är varmare brun ovan och helstreckad undertill. Vidare är tvärbanden på stjärten ljusare och huvudtofsen mycket mindre.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är vanligtvis tystlåten, men ett rapporterat lätet är ett rätt svagt och ljust "tseee-tseee-tseee...", långsammare än liknande läten hos andra Accipiter-hökar.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sulawesitofshöken förekommer i Indonesien på öarna Sulawesi, Pulau Muna och Butung samt i Togianöarna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier pekar på att sulawesiduvhökens förmodade nära släkting orienttofshök (A. trivirgatus) endast är avlägset släkt med övriga arter i Accipiter.[5] Detta har dock ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten påträffas inne i ursprunglig och av människan påverkad skog, framför allt med öppna områden. Den ses även i mangroveskogar och i skogssavann. Fågeln förekommer från havsnivån upp till 2000 meters höjd. Födan består av ödlor, småfåglar, större insekter och små däggdjur. Den överraskar sina byten genom utfall ner mot marken från en dold sittplats.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Sulawesitofshöken häckar åtminstone maj-juli, med äggläggning troligen i maj och ungar hörda i slutet av juni. Parning har dock noterats i juli. Boet placeras i klykan i ett relativt lågt träd. Spelflykt har ej dokumenterats.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse,[4] dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Sulawesitofshökens vetenskapliga artnamn griseiceps betyder "gråhuvad".[6] På svenska har den tidigare istället kallats sulawesiduvhök men tilldelades ett nytt svenskt trivialnamn av BirdLife Sverige för att betona att arten troligen inte är nära släkt med duv- och sparvhökar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Accipiter griseiceps . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Ferguson-Lees, J. and Christie, D.A. 2001. Raptors of the world. Christopher Helm, London.
  5. ^ Oatley, G., R.E. Simmons, and J. Fuchs (2015), A molecular phylogeny of the harriers (Circus, Accipitridae) indicate the role of long distance dispersal and migration in diversification, Mol. Phylogenet. Evol. 85, 150-160.
  6. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]