Sulo Kilpi
| Sulo Kilpi | |
 | |
| Född | 13 februari 1886[1] Gustafs[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 24 oktober 1979[1] (93 år) Helsingfors[1] |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Kemist |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Redigera Wikidata | |
Sulo Taavetti Kilpi (till 1904 Ericsson), född 13 februari 1886 i Gustavs, död 24 oktober 1979 i Helsingfors, var en finländsk kemist.
Kilpi blev filosofie doktor 1912 på den första doktorsavhandlingen i kemi som skrevs på finska. Han var anställd vid Helsingfors universitet 1909–1955, först bland annat som laborator, assistent, speciallärare och adjunkt tills han 1938 blev utnämnd till professor. Flera forskningsperioder i Tyskland vid Tekniska högskolan i Charlottenburg, och vid universitetet i Leipzig under 1910- och 20-talet gav viktiga impulser till Kilpis forskning.
Kilpi var elev till Matti Herman Palomaa; deras arbeten lade grunden för viktig forskning vid Helsingfors universitet och Åbo universitet. Kilpi författade drygt 100 vetenskapliga publikationer och ett flertal läroböcker i kemi. Hans forskning omfattade reaktionskinetik, elektrolytlösningar, samt mätningar av jämviktskonstanter och lösningsprodukter. Även under emeritusåren var Kilpi aktiv som forskare; hans sista publikationer utkom då han var nästan 90 år gammal.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Franciska Sundholm: Sulo Kilpi i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, läs online.[källa från Wikidata]
|