Sune Sik (Sverkersson)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sune Sik
Jarl av Östergötland
Begravd Vreta klosterkyrka
Släkt
Frälse/adelsätt Sverkerska ätten
Far Sverker den äldre
Barn eventuellt Ingrid Ylva?
Sune Siks gravmonument i Vreta klosterkyrka med sten från 1500-talet

Sune Sik, även Simon Sik och Suno Syk, anses ha varit en svensk ädling eller furste på 1100-talet, son till kung Sverker den äldre.[1] Det är okänt om modern var någon av Sverkers två drottningar eller en annan kvinna.

Uppgiften om att han skall ha varit son till Sverker d.ä. kommer från en medeltida genealogi som endast finns bevarad i avskrift hos Olaus Petri och Johannes Bureus. Olaus Petri fortsätter genealogin med att påstå att Suno Syk skall ha varit far till Ingrid Ylva, en uppgift som saknas hos Bureus.

Suno Syk som kungason har varit omtvistad ända fram i vår tid. Några författare har ifrågasatt uppgiften i sina verk,[2] och vissa sakkunniga har även starkt betvivlat hans existens, och hävdat att traditionen om honom uppstått kring en annan Sune Sik som dyker upp i källorna som donator till Vreta kloster under slutet av 1200-talet.[3]

I Vreta klosterkyrka finns en gravhäll över en Sune Sik som på 1500-talet förseddes med en vapensköld av Rasmus Ludvigsson. Enligt Markus Lindberg vid Östergötlands länsmuseum är dock själva stenen med sin latinska kantinskrift från medeltiden och tillkommen senast omkring år 1300. Inskriften säger att Sune sik är son till Sverker. Det diplom som nämner donatorn med namnet tillkom vid denna tid, varför Lindberg anser att det inte vore rimligt att en förväxling skett, och att det inte är den yngre Sune Sik som avses i gravstenens text (då denne med all sannolikhet då fortfarande levde). Lindberg menar följaktligen i samklang med rönen av Nils Ahnlund att starka skäl talar för att den senare förkomna 1300-talskällan och originalstenen, som Rasmus Ludvigsson använde som underlag för sitt monument, har varit tillförlitliga i sina uppgifter om Sune Sik som en son till Sverker.[4]

Enligt en uppsats från 1700-talet av Magnus Boræn begravdes Sunes brorsöner Alf och Burislev, söner till Johan Sverkersson, intill hans stoft i Vreta. Sune var enligt samme Boræn hertig av Östergötland.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351
  2. ^ Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 13
  3. ^ Natanael Beckman (1921). ”Kungagravar och medeltidshistoria.”. Fornvännen: sid. 46. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1921_022. Läst 17 juli 2009. 
  4. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80