Superbike-VM 2019

Från Wikipedia

Superbike-VM 2019 arrangeras av Internationella motorcykelförbundet. Världsmästerskapet avgjordes över 13 omgångar (26 heat). Säsongen inleddes den 23 februari i Australien och avslutades den 26 oktober i Qatar.

Ett heat går på lördagen tävlingshelgen och ett heat på söndagen. En nyhet 2019 är att på söndag förmiddag körs ett kortrace som kallas Superpole race. Där avgörs startordningen för söndagens långa heat samt utdelas även VM-poäng.

Den brittiske föraren Jonathan Rea på Kawasaki vann sin femte raka världsmästartitel och blev därmed den som har flest VM-titlar i Superbike. I början av säsongen dominerade den spankse Superbie-debutanten Álvaro Bautista på Ducati innan Rea tog över och slutligen vann med tämligen stor marginal.

Tävlingskalender och heatsegrare[redigera | redigera wikitext]

Jämfört med 2018 har deltävlingen på Jerez i Spanien återkommit och den i Brno i Tjeckien tagits bort från tävlingskalendern, så antalet heat är oförändrat.

Datum Bana Vinnare heat 1 Märke Vinnare
superpole race
Märke Vinnare heat 2 Märke VM-ledare
23-24/2 Phillip Island Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista
16-17/3 Chang Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista
6-7/4 Aragón Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista
13-14/4 Assen Álvaro Bautista Ducati - - Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista
11-12/5 Imola Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Inställt - Álvaro Bautista
8-9/6 Jerez Álvaro Bautista Ducati Álvaro Bautista Ducati Michael van der Mark Yamaha Álvaro Bautista
22-23/6 Misano Jonathan Rea Kawasaki Álvaro Bautista Ducati Jonathan Rea Kawasaki Álvaro Bautista
6-7/7 Donington Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea
13-14/7 Laguna Seca Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Chaz Davies Ducati Jonathan Rea
7-8/9 Algarve Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Álvaro Bautista Ducati Jonathan Rea
28-29/9 Magny-Cours Toprak Razgatlıoğlu Kawasaki Toprak Razgatlıoğlu Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea
12-13/10 Villicum Álvaro Bautista Ducati Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea
25-26/10 Losail Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea Kawasaki Jonathan Rea

Poängberäkning[redigera | redigera wikitext]

Race 1 och 2[redigera | redigera wikitext]

De 15 främsta i varje race får poäng enligt tabellen nedan. Alla race räknas.

Plats 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
Poäng 25 20 16 13 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1

Superpole race[redigera | redigera wikitext]

De 9 främsta i söndagens superpole race får poäng enligt tabellen nedan. Alla race räknas.

Plats 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Poäng 12 9 7 6 5 4 3 2 1


Mästerskapsställning[redigera | redigera wikitext]

Slutställning i förarmästerskapet efter 13 omgångar.

  1. Jonathan Rea, 663 p.
  2. Álvaro Bautista, 498 p.
  3. Alex Lowes, 341 p.
  4. Michael van der Mark, 327 p.
  5. Toprak Razgatlıoğlu, 315 p.
  6. Chaz Davies, 294 p.
  7. Leon Haslam, 281 p.
  8. Tom Sykes, 223 p.
  9. Marco Melandri, 177 p.
  10. Loris Baz, 138 p.
  11. Jordi Torres, 135 p.
  12. Sandro Cortese, 134 p.
  13. Michael Ruben Rinaldi, 122 p.
  14. Markus Reiterberger, 83 p.
  15. Eugene Laverty 81 p.
  16. Leandro Mercado, 80 p.

Deltagarlista[redigera | redigera wikitext]

Ordinarie förare

Nr Förare Team Motorcykel
1 Storbritannien Jonathan Rea Spanien Kawasaki Racing Japan Kawasaki ZX-10R
2 Storbritannien Leon Camier Italien Moriwaki-Althea Honda Japan Honda CBR1000RR
7 Storbritannien Chaz Davies Italien Aruba.it Racing - Ducati Italien Ducati Panigale V4 R
11 Tyskland Sandro Cortese Italien GRT Yamaha Japan Yamaha YZF R1
19 Spanien Álvaro Bautista Italien Aruba.it Racing - Ducati Italien Ducati Panigale V4 R
21 Italien Michael Ruben Rinaldi Italien Barni Racing Italien Ducati Panigale V4 R
22 Storbritannien Alex Lowes Storbritannien Pata Yamaha Japan Yamaha YZF R1
23 Japan Ryūichi Kiyonari Italien Moriwaki-Althea Honda Japan Honda CBR1000RR
28 Tyskland Markus Reiterberger Storbritannien BMW Motorrad Tyskland BMW S1000 RR
33 Italien Marco Melandri Italien GRT Yamaha Japan Yamaha YZF R1
36 Argentina Leandro Mercado Spanien Orelac Racing VerdNatura Japan Kawasaki ZX-10R
50 Irland Eugene Laverty Italien Team Goeleven Italien Ducati Panigale V4 R
52 Italien Alessandro Delbianco Italien Althea Mie Racing Japan Honda CBR1000RR
54 Turkiet Toprak Razgatlıoğlu Italien Kawasaki Puccetti Racing Japan Kawasaki ZX-10R
60 Nederländerna Michael van der Mark Storbritannien Pata Yamaha Japan Yamaha YZF R1
66 Storbritannien Tom Sykes Storbritannien BMW Motorrad Tyskland BMW S1000 RR
81 Spanien Jordi Torres Italien Pedercini Racing Japan Kawasaki ZX-10RR
91 Storbritannien Leon Haslam Spanien Kawasaki Racing Japan Kawasaki ZX-10RR

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]