Suseån
| Suseån | |
| Å | |
 Flygfoto över Suseåns mynning från 1970-talet. | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Världsdel | Europa |
| Kommuner | Falkenberg, Halmstad |
| Bifloder | |
| - höger | Mostorpsån, Slissån |
| Källa | Stora Ävsjön |
| - höjdläge | 118 m ö.h. |
| Mynning | Kattegatt |
| - koordinater | 56°50′27.4″N 12°34′39.1″Ö / 56.840944°N 12.577528°Ö |
| Längd | 20 km (cirka)[1] |
| Flodbäcken | 449,45 km²[1] |
| Vattenföring | |
| - medel | 8,64 m³/s[1] |
| Geonames | 2670598 |
  Läge för Suseåns mynning
| |
 Suseån med biflöden, byar (grön ikon), herrgårdar (brun ikon), naturreservat (grön bakgrund) och avrinningsområde (gråfärgat)
| |
Suseån rinner genom ett flertal samhällen i Halmstads och Falkenbergs kommuner i Halland. Området kring Suseån domineras främst av jordbruk. Längs ån finns flera naturreservat.
Sträckning, avrinningsområde och vattenflöde
[redigera | redigera wikitext]Suseån rinner ifrån Stora Ävsjön, som ligger 7–8 km norr om Knobesholm, till Grimsholmen, något söder om Falkenberg, där den mynnar i Kattegatt. Suseån är grund, men vattendjupet varierar beroende på mängden nederbörd. Suseån får sitt tillflöde från vattendrag som når den halländska kustslätten via sprickdalar i sydsvenska höglandet. Norr ifrån kommer Mostorpsån och Hovgårdsån och från söder rinner Slissån. Mostorpsån och Slissån ses ofta som grenar av Suseån. Dessa båda grenar rinner samman mellan Slöinge och Getinge och bildar Suseån. Inom avrinningsområdet finns i öster låga berg, barrskog och mycket myr, i väster mer åker. Vattenflödet är mycket årstidsberoende. Det är störst på vintern och minst på senvåren/tidig sommar. Flödet i Mostorpsån är betydligt större än det i Slissån.[1]
Suseåns avrinningsområde ligger mellan Ätran och Nissan. Väster om avrinningsområdet ligger de mindre vattendragen Skintan och Nyrebäcken.
Mänsklig användning och historia
[redigera | redigera wikitext]Områdets ådalar har varit viktiga kommunikationsstråk.[1] Där ligger Slöingeboplatsen från järnåldern[2] och Hallands landsting hölls i Getinge.[3] Längs Suseåns och dess biflöden ligger också flera herresäten som Fröllinge, Mostorp och Knobeholms säteri.
Suseån har från början varit en ganska krokig å, tillsammans med en låg lutning gjorde det den översvämningsbenägen. Ända sedan slutet av 1800-talet hade människorna runt ån försökt få tillstånd till en rätning av ån. Med baron Gustaf Hermelin på Fröllinges stöd lyckades man slutligen få tillstånd till en rätning 1955. Själva rätningen började inte förrän 1958, och den nya ån invigdes 1960. Projektet kostade omkring två miljoner kronor, varav staten betalade 40 % och de omkring 100 markägare som ägde mark runt ån resten. Sträckan som ursprungligen var 2,8 mil hade nu blivit förkortad till 1,5 mil. Rätningen medförde att det gick att bruka mycket ny mark. Produktionen på den odlade marken blev också mer förutsägbar då risken för översvämning blev mindre. Samtidigt minskade fågellivet avservärt.[4][5][6][7]
Det finns total sex vattenkraftverk i vattendraget med biflöden. Dessa är alla relativt små. Den totala elproduktionen är omkring 4,6 GWh/år.[1]
Berggrund, natur och miljöpåverkan
[redigera | redigera wikitext]
.jpg)
Suseåns kanter består av sand eller lera, och är ofta överväxta av gräs eller träd.
Delar av vattendraget och dess biflöden Mostorpsån och Slissån räknas som riksintresse för naturvården. Hovgårdsån innehåller ett av de viktigaste bestånden av flodpärlmussla i Hallands län.[1] Längs med Suseån växer bland annat björk, al och sälg. I vattnet lever gräsänder. Ju närmare samhället man kommer desto mer öppet blir omgivningen kring ån. Suseån håller samma stil även när den rinner genom bland annat Rävinge och Kvibille. Den vanligaste blomman runt Suseån är under våren svalörten, medan det under sommaren växer bland annat nässlor.[källa behövs]
Naturreservatet Suseån är beläget i Slöinge och Asige socknar i Falkenbergs kommun och Getinge socken i Halmstads kommun. Det är 80 hektar stort och går längs 2,5 kilometer av ån. Området kan vara svårt att nå till fots men det går utmärkt att glida fram i kanot genom reservatet. Ån har här bildat meanderform. Längs ån finns även betesmark och ekskog. Floran är artrik och mindre hackspett häckar troligen här. Andra fågelarter som uppträder regelbundet är forsärla, kungsfiskare och strömstare. Flera förhistoriska boplatser har funnits inom området. Ett annat naturreservat längs ån är Suseån-Hult som är ett 12,7 hektar stort område, och består av ett odlingslandskapet med många gamla ekar. Vid åns mynning finns naturreservaten Vesslunda och Grimsholmen.
Vattendraget är påverkat av övergödning och försurning. Mostorpsåns vattenssystem började kalkas 1983 och Slissåns 1986.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Mossberg, Bo och Stenberg, Lennart (2003). Den nya nordiska floran
- 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Nulägesbeskrivning för Suseån - Regional samverkan inför prövning enligt den nationella planen”. Länsstyrelsen i Hallands län. 2021. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.6d2cca5e182e8fa9b94325e4/1663075106049/Nul%C3%A4gesbeskrivning%20f%C3%B6r%20Suse%C3%A5n.pdf. Läst 5 september 2025.
- ↑ Wiking-Faria, Pablo, red (2022). Hallands historia - Gränsland genom tiderna (2). ISBN 978-91-987464-1-9
- ↑ Haverling, Stellan (1996). Kungsvägen genom Halland - Bidrag till halländsk kulturhistoria och underlag för vägminnesvårdsprogram. Göteborg: Vägverket
- ↑ Getinge Hembygdsförening (1998). Getinge-Rävinge vår hembygd
- ↑ Per Larsson (2006). Suseån - Ett blått band genom bygden
- ↑ Larsson, Lennart, ordf. Suseåns sänkningsföretag av år 1955, 2006-05-18
- ↑ Andersson, Erland (1986). ”Kring Suseån”. Hallandsbygd (Varbergs hembygdskrets och Ätradalens hembygdskrets) 1985-1986: sid. 126-128.