Svältringen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anne Charlotte Leffler, en av initiativtagarna till Svältringen

Svältringen var ett litterärt kotteri i Stockholm, grundat i mitten av 1880-talet av författarna Amanda Kerfstedt, Anne Charlotte Leffler, Alfhild Agrell och Ernst Lundquist.[1]

Om Svältringen[redigera | redigera wikitext]

Svältringen kom att bli en viktig mötesplats för de människor som brukar räknas till Det unga Sverige, där författare kunde knyta kontakter med samtidens litterära etablissemang. För de kvinnliga författarna möjliggjorde Svältringen att de kunde komma i kontakt med varandra och salongen kom därmed att bli betydelsefull för de skrivande kvinnornas identitet som författare. Utöver initiativtagarna bevistades sammankomsterna av bland andra Josefina Wettergrund, Ina Lange och Victoria Benedictsson, den sistnämnda dock endast vid sällsynta tillfällen.[2] Även Gustaf af Geijerstam, Tor Hedberg, Oscar Levertin, Ellen Key, Georg Nordensvan och Hellen Lindgren var återkommande gäster.[3] Andra källor nämner också Viktor Rydberg, Sonja Kovalevski och Anne Charlotte Lefflers bror Gösta Mittag-Leffler och dennes hustru Signe.[4]

Medlemmarna i gruppen turades om att vara värd för sammankomsterna och på programmet stod uppläsningar av litterära verk, diskussion och musik.[5] Det hände även, även om det tillhörde ovanligheterna, att någon av författarna läste upp ett outgivet litterärt verk.[6]

Gruppens namn kom av det endast tilläts serveras te och smörgås vid sammankomsterna. Påbudet var dock skämtsamt menat och följdes inte alltid.[6] Svältringen var en uppskattad mötesplats och den danske författaren Herman Bang beskrev den som "et stykke Europa midt i Barbariet". Svältringens sammankomster upphörde i och med att Leffler flyttade utomlands i slutet av 1880-talet.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grettve 2003, s. 10
  2. ^ Heggestad 1991, s. 48–49
  3. ^ [a b] Englund och Kåreland 2008, s. 43
  4. ^ Lauritzen 2012, s. 328
  5. ^ Heggestad 1991, s. 48
  6. ^ [a b] Lundin 1890, s. 463

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Englund, Boel och Kåreland, Lena (2008). ”Stockholm – en kulturell metropol”. Rätten till ordet : en kollektivbiografi över skrivande Stockholmskvinnor 1880-1920 (2008): sid. 21–51.  Libris 10948362
  • Grettve, Anna (2003). Att ge och hjälpa: om Amanda Kerfstedt och narrativa mönster i författarens barnberättelser. Uppsala: Litteraturvetenskapliga institutionen, univ. Libris länk 
  • Heggestad, Eva (1991). Fången och fri: 1880-talets svenska kvinnliga författare om hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet = [Captive and free] : [Swedish women writers of the 1880's on the home, working life, and artistry]. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 27. Uppsala: Avd. för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ. Libris länk. ISBN 91-85178-19-5 
  • Lauritzen, Monica (2012). Sanningens vägar: Anne Charlotte Lefflers liv och dikt. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 978-91-0-012770-1 
  • Lundin, Claës (1890). Nya Stockholm: dess yttre och inre förhållanden; dess olika folkklasser, typer och personligheter; dess kyrkor och bönesalar, vetenskapsmän och konstnärer; dess värdshus, skådebanor och kaserner, föreningar och arbetaresamfund; dess tidningar och literära kretsar; dess sällskapslif, förlustelser och idrotter till lands och vatten under 1880-talet. Stockholm: Geber. Libris länk 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Key, Ellen (1893). Anne Charlotte Leffler, duchessa di Cajanello: några biografiska meddelanden. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Linder, Gurli (1918). Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen: några minnesbilder. Stockholm: Norstedt. Libris länk