Hoppa till innehållet

Svagt verb

Från Wikipedia

Svaga verb begriper inom språkvetenskapen de verb i germanska språk (såsom de nordiska språken) vars samtliga ordformer (böjningar) har samma rotmorfem (bas), alltså att verbets böjningformer bygger på en oförändrat ordbas med tillägg av suffix (anlagda ändelser).[1][2] Detta innebär att dessa verb bildar preteritum och perfekt particip som innehåller dentalsuffix.[1]

I svenskan hör svaga verb till första, andra och tredje konjugationerna.

Exempel-teman i svenskan är:

 
Diates
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
Hoppa
AktivumPassivum
hoppahoppas
hopparhoppas
hoppadehoppades
hoppathoppats
hoppa
hoppande, hoppandes
hoppad
Vila
AktivumPassivum
vilavilas
vilarvilas
viladevilades
vilatvilats
vila
vilande, vilandes
vilad
Kasta
AktivumPassivum
kastakastas
kastarkastas
kastadekastades
kastatkastats
kasta
kastande, kastandes
kastad
Titta
AktivumPassivum
tittatittas
tittartittas
tittadetittades
tittattittats
titta
tittande, tittandes
tittad

Övriga verb är starka verb som byter vokal mellan olika böjningsformerna (springa–sprang–sprungit, slinta-slant-sluntit)[2] och oregelbundna verb som inte böjs regelbundet.

  1. 1 2 svaga verb i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 december 2018.
  2. 1 2 ”Starka och svaga verb”. Göteborgsposten (GP). gp.se. https://www.gp.se/debatt/starka-och-svaga-verb.f397a9bc-76c1-419e-9088-8f3c4bee2952. Läst 20 november 2025.