Svalstjärtad mås

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svalstjärtad mås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Swallow-tail Gulls (Creagrus furcatus) -Espanola -Punta Suarez2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningLari
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteCreagrus
Bonaparte, 1854
ArtSvalstjärtad mås
C. furcatus
Vetenskapligt namn
§ Creagrus furcatus
AuktorNeboux, 1846
Utbredning
Creagrus furcatus map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svalstjärtad mås[2] (Creagrus furcatus) är en måsfågel begränsad till västra Sydamerika som unikt för sin familj är nattlevande.[3] Den häckar huvudsakligen i Galápagosöarna i Stilla havet. Tillfälligt har den påträffats ända upp till USA:s västkust. Beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svalstjärtad mås är mycket karakteristisk mås med djupt kluven stjärt. Den är 51–61 centimeter i kroppslängd och har ett vingspann på 124–139 centimeter. I häckningsdräkt svart huvud och en lysande röd flik runt ögat. I vinterdräkt är huvudet vitt och fliken svart. I övrigt är den grå på övre delen av bröstet liksom manteln. I flykten syns en bred vit triangel på de svartspetsade vingarna. Den huvudsakligen svarta näbben har en kontrasterande vit spets.[4]

Creagrus furcatus flight.jpg

Nattsyn[redigera | redigera wikitext]

Arten har ovanligt stora ögon vilket möjliggör det nattliga födosökandet. De har också en välutvecklad tapetum lucidum längst bak i ögat som reflekterar det synliga ljuset och därmed ökar tillgängligt ljus för näthinnan.[5]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Arten har en rad olika läten som tros användas som ekolokalisering. Det vanligaste lätet är ett skallrande ljud uppblandat med ett genomträngande "pee”.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar framför allt i Galápagosöarna men också på ön Malpelo utanför Colombia. I Galápagosöarna finns den framför allt kring de östra öarna Española, Genovesa och Wolf där vattnet är varmare.[7] Utanför häckningstid lever den pelagiskt och återfinns från Ecuador till norra Chile.[3] Fynd utanför Costa Rica tyder på att den förekommer regelbundet där, åtminstone mellan mars och maj.[8] Tillfälligt har den påträffats i Panama och Nicaragua samt vid flera tillfällen utmed Stillahavskusten i USA,[9] så långt norrut som till SeattleUSA:s västkust.[10]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Svalstjärtad mås placeras som ensam art i släktet Creagrus behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den är systerart till andra måsar och trutar.[11]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Svalstjärtad mås är unik bland måsfåglar i att uteslutande födosöka på natten,[12] huvudsakligen efter fisk och bläckfisk som kommer upp till ytan i jakt på plankton.[4] Den lämnar häckningskolonin i skymningen.[7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar året runt i artblandade kolonier på klippor från fem års ålder[12] i par som håller ihop från år till år.[7] Själva boet byggs på en plattform, oftast lägre än tio meter över havsytan,[7] där fågeln skrapar ihop små lavabitar, vit korall och taggar från sjöborrar för att förhindra ägget från att rulla runt.[12] Honan lägger ett spräckligt ägg som ruvas i 31–34 dagar.[12][13] Ungen är flygg vid 60–70 dagars ålder och matas vidare av sina föräldrar till ungefär 90 dagars ålder.[12]

Adult svalstjärtad mås med unge.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Svalstjärtad mås har ett stort utbredningsområde, men en relativt liten världspopulation vars trend dessutom är okänd. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser dock att den inte kan anses hotad, varför den kategoriseras som livskraftig.[1]

Beståndet uppskattas till mellan 10 000 och 15 000 par i fler än 50 kolonier på alla större öar i Galápagosöarna. På ön Malpelo utanför Colombia häckar 50 par. Den är i nuläget skyddad av Galápagos National Park, men ökad befolkning och utökat fiske kan hota arten på sikt.[6]

Svalstjärtad mås har noterats periodvis bli drabbad av födobrist, särskilt i samband med väderfenomenet El Niño, vilket resulterar i tillfälliga avbrott i dess häckningscykler. Fågelns utdragna häckningstid i de olika kolonisera begränsar påverkan och beståndet verkar kunna återhämta sig under efterföljande år.[1][14]

Taxonomi och namn[redigera | redigera wikitext]

Svalstjärtad mås beskrevs vetenskapligt av Adolphe Simon Neboux år 1846 under protonymet Larus fuscatus. Typexemplaret hävdades initialit felaktigt vara hämtat från Monterery Bay i Kalifornien. Släktesnamnet reagrus, först använt av Charles Lucien Bonaparte 1854, är en sammansättning av grekiska kreagra (κρεαγρα) som betyder "köttkrok", syftande på fågelns krökta näbbspets, och agreo (αγρεω), "att fånga". Artnamnet är furcatus är latin och betyder "kluven", efter furca, en tvåspetsad gaffel.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Creagrus furcatus (på engelska). Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 november 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Kricher, John C. (2006). Galapagos: A Natural History. Princeton University Press. sid. 122. ISBN 978-0-691-12633-3 
  5. ^ Hailman, P. Jack (1964). ”The Galapagos Swallow tailed Gull is Nocturnal”. The Wilson Bulletin 76 (4): sid. 347–354. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/wilson/v076n04/p0347-p0354.pdf. 
  6. ^ [a b] Burger, J., M. Gochfeld, E. F. J. Garcia, and G. M. Kirwan (2020). Swallow-tailed Gull (Creagrus furcatus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.swtgul1.01
  7. ^ [a b c d] Jackson, M. H. (1993). Galapagos: A Natural History. University of Calgary Press. sid. 157. ISBN 978-1-895176-07-0 
  8. ^ Young, B.E., Easley, K., Garrigues, R., Mactavish, B., Murgatroyd, P. and Zook, J.R. (2010). Swallow-tailed Gull Creagrus furcatus in Costa Rica. Cotinga. 32: 24–26.
  9. ^ Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK.
  10. ^ #ABArare – Swallow-tailed Gull – Washington, bloggartikel hos American Birding Association.
  11. ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699.
  12. ^ [a b c d e] Harris, M (1970). ”Breeding ecology of the Swallow-tailed Gull”. Auk 87 (2): sid. 215–243. doi:10.2307/4083917. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/auk/v087n02/p0215-p0243.pdf. 
  13. ^ Agreda, ANA; Anderson, David J. (2003). ”Evolution of single-chick broods in the Swallow-tailed Gull Creagrus furcatus”. Ibis 145 (2): sid. E53. doi:10.1046/j.1474-919X.2003.00160.x. 
  14. ^ Valle, C. A.; Cruz, F.; Cruz, J. B.; Merlen, G.; Coulter, M. C. 1987. The impact of the 1982-1983 El Niño-Southern Oscillation on seabirds in the Galapagos Islands, Ecuador. Journal of Geophysical Research 92: 14,437-441,444.
  15. ^ The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, editor) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]