Svartbukig flyghöna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartbukig flyghöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pterocles orientalis (Charyn).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Flyghönsfåglar
Pteroclidiformes
Familj Flyghöns
Pteroclididae
Släkte Pterocles
Art Svartbukig flyghöna
P. orientalis
Vetenskapligt namn
§ Pterocles orientalis
Auktor (Linné, 1758)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svartbukig flyghöna[2] (Pterocles orientalis) är en fågel i familjen flyghöns inom ordningen flyghönsfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svartbukig flyghöna är en typisk flyghöna med sitt lilla duvlika huvud, kompakta kropp, långa spetsiga vingar och snabb flykt. I flykten kan den lätt identifieras med de vita vingundersidorna och så den svarta buken som gett fågeln sitt namn.

Fågeln är 33-39 centimeter lång och väger 300-615 gram.[4] Hanen har grått, grå hals och grått bröst. Undersidan är svart och ovansidan gyllenbrun med mörka teckningar. Runt nedre delen av bröstet syns en svart ram och på hakan har den en kastanjefärgad fläck. Honan är brunare och finare tecknad, men undersidan och bröstbandet är identiskt med hanen.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Svartbukig flyghöna delas in i två underarter:[3]

Svartbukig flyghöna är i huvudsak stannfågel, men populationen i Centralasien flyttar söderut till Pakistan och norra Indien på vintern.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att arterna inom släktet Pterocles inte är varandras närmaste släktingar. Exempelvis är svartbukig flyghöna närmare släkt med stäppflyghöna i släktet Syrrhaptes än med vitbukig flyghöna (Pterocles alchata).[5] Dessa forskningsresultat har ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Svartbukig flyghöna är flocklevande och ses ofta tillsammans på morgnarna när fåglarna samlas för att dricka och hämta vatten. Den trivs i öppet och torrt landskap men undviker till skillnad från vitbukig flyghöna områden helt utan växtlighet. Boet är inget mera än en uppskrapning i marken där den lägger tre grönaktiga fläckiga ägg. Båda könen ruvar, men bara hanen hämtar vatten.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population som minskar, dock relativt långsamt.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 10.400 och 19.100 par.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är delvis en översättning av motsvarande artikel på engelska Wikipedia som anger följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pterocles orientalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ CRC Handbook of Avian Body Masses by John B. Dunning Jr. (Editor). CRC Press (1992), ISBN 978-0-8493-4258-5.
  5. ^ Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]