Svarteborgs kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svarteborgs kyrka
Kyrka
Svarteborgs kyrka 005.jpg
Land Sverige
Län Västra Götaland län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Göteborgs stift
Församling Svarteborg-Bärfendals
församling
Koordinater 58°33′28.2″N 11°33′49.4″Ö / 58.557833°N 11.563722°Ö / 58.557833; 11.563722
Bebyggelse-
registret
21300000002854

Svarteborgs kyrka är en kyrkobyggnad i Svarteborg. Den är församlingskyrka i Svarteborg-Bärfendals församling i Göteborgs stift. Kyrkan ligger vid den gamla vägen till Norge, på en ändmorän (Berghemsmoränen) och höjer sig därför över det omgivande landskapet. Kung Rane skall enligt en sägen haft sin bostad på platsen där kyrkan idag ligger. Enligt den folkliga traditionen är Kung Ranes fiender begravda vid Stenehed) omkring 3,5 km nordväst om kyrkan.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan nämndes för första gången 1391, men tros vara ett par århundraden äldre. Det gamla koret revs 1708 och kyrkan förlängdes åt väster och fick samtidigt sitt nuvarande kor i samma bredd och höjd som långhuset.

Trätornet är byggt 1757. Sakristian, som från början var placerat bakom altaret, flyttades 1906 och placerades då bakom en skärm vid predikstolen. 1937-38 byggdes den nuvarande sakristian som placerades intill korets nordmur.

Takmålningarna[redigera | redigera wikitext]

Interör med takmålningarna från 1900-1910.

Takmålningarna på det tunnvälvda taket är uppdelade. I korets tak avbildas treenigheten och i långhuset den yttersta domen omgiven av Jerusalem, Kristi förklaring, den gode herden, Sodoms brand, Elias himmelsfärd, Lazarus i livet och döden, satan bindes, de visa och fåvitska jungfrurna samt den smala och breda vägen. Målningarna utfördes 1727 av kyrkomålaren Christian von Schönfeldt, som förutom takmålningarna även utförde målningen av altartavla, predikstol och läktarbröst.[1] Takmålningarna är imponerande, men det har framförts att de är stela till utformningen och det beror på att lärlingar utförde en stor del av arbetet. Förebilder har hämtats från illustrationer i en tysk bibel samt från verk av Dürer och Rafael. Scenen med yttersta domen är inspirerad av Michelangelo. Målningarna restaurerades 1953.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det efterreformatoriska dekorativa kyrkomåleriet på 1600- och 1700-talen i Sverige, Del 1, Göteborgs stads konst- och målarembete och dess verksamhetsområde. Göteborg. 1947. sid. 214. Libris 412016 
  2. ^ Hallbäck, Sven Axel (1955). Det efterreformatoriska dekorativa kyrkomåleriet på 1600- och 1700-talen i Sverige. D. 2, Christian von Schönfeldt - kyrkomålaren  : bidrag till kännedom om det västsvenska skråbundna dekorativa kyrkomåleriet. [Lund]: [Gleerup]. sid. 81-97. Libris 412017