Svartfotad iller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartfotad iller
Status i världen: Starkt hotad[1]
Mustela nigripes.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Släkte Mustela
Art Svartfotad iller
M. nigripes
Vetenskapligt namn
§ Mustela nigripes
Auktor Audubon & Bachman, 1851
Utbredning
De tre bruna punkterna visar dess nuvarande utbredningsområde.
De tre bruna punkterna visar dess nuvarande utbredningsområde.
Hitta fler artiklar om djur med

Svartfotad iller (Mustela nigripes) är en art i familjen mårddjur som förekommer i Nordamerika. Arten blev under 1900-talet nästan utrotad och kategoriserades 1970 som utdöd. 1981 lokaliserades en mindre koloni i Wyoming som utgör ursprunget till dagens population.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svartfotad iller har som många arter i samma släkte en långsträckt kropp och korta extremiteter. Pälsen är huvudsakligen gulbrun och vid huvudet vit med en svart mask runt ögonen. Även nedre delen av benen och svanstippen är svarta. Kroppslängden ligger mellan 38 och 50 cm och vikten mellan 0,7 och 1,1 kg. Hanar är i genomsnitt 10 % större än honor.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet för den svartfotade illern var ursprungligen prärien i mellersta Nordamerika, och sträckte sig från Alberta och Saskatchewan till Arizona och Texas. Idag finns mindre populationer i Montana, South Dakota, Wyoming och Arizona. Dessa djur avlades fram ur en mindre grupp från Wyoming och sedan återintroducerade (se mer nedan).

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den svartfotade illern är beroende av präriehundar både som byte och eftersom den använder deras gryt som viloplats. Den jagar under gryningen och natten och vilar under dagen i sitt gryt. Svartfotad iller lever ensam och försvarar sitt revir mot artfränder. Nästan 90% av dess föda utgörs av präriehundar. De äter även andra mindre däggdjur som ekorrar och möss.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Efter parningstiden som ligger i mars och april och dräktigheten som går över 42 till 45 dagar föder honan en till sex (i genomsnitt tre) ungar. Under hösten skiljer sig ungdjuren från sin mor och efter ungefär ett år är de könsmogna. Medellivslängden i fångenskap ligger vid upp till tolv år.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Vissa auktoriteter menar att svartfotad iller utgör samma art som Mustela eversmanii.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Nyfödda ungar av svartfotad iller.

Fram till början av 1900-talet var svartfotad iller vanlig i Nordamerika. Men arten minskade på grund av den omfattande utrotningen av präriehund, som betraktades som skadedjur. Redan under 1960-talet var arten mycket sällsynt och under 1970-talet betraktades den som utdöd. 1981 hittades en tidigare okänd koloni i Wyoming. Arton individer infångades under perioden 1985-1987 vilka utgjorde grunden i ett avelsprogram för att skapa ett större bestånd.[1] 1987 inträffade en epidemi bland präriehundar vilket minskade den vilda populationen än mer.[1] Men avelsprogrammet var framgångsrikt och 1991 återintroducerade de första illrarna i Wyoming. Allt som allt har 18 populationer återintroducerade i USA och i Mexiko, varav tre inte behöver vidare individförstärkning från avelsprogrammet.[1] Det finns idag ingen känd ickeintroducerad population i det vilda och endast tre populationer har adula individer som är födda i det vilda.[1] Det vilda beståndet överstiger idag 5000 individer.[källa behövs] Projektet avlar fram över 240 nya illrar varje år.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är huvudsaklig en översättning från tyska Wikipedia
  1. ^ [a b c d e f] Belant, J., Gober, P. & Biggins, D 2008 Mustela nigripes Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-09-22.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]