Svartmes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För släktet Periparus, se svartmesar.
Svartmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Coal Tit (6702575317).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Mesar
Paridae
Släkte Svartmesar
Periparus
Art Svartmes
P. ater
Vetenskapligt namn
§ Periparus ater
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Periparus ater distribution.png
Synonymer
Parus ater
Svartmes tillsammans med blåsmes där svartmesens storlek framgår, och även dess signifikanta vita fläck i nacken på den i övrigt svarta hättan.
Svartmes tillsammans med blåsmes där svartmesens storlek framgår, och även dess signifikanta vita fläck i nacken på den i övrigt svarta hättan.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Svartmes (Periparus ater) är en liten mes i släktet Periparus. Den förekommer över stora delar av Europa och Asien, och föredrar barrskog. Den beskrevs vetenskapligt 1758 av Carl von Linné. Den globala populationen bedöms inte som hotad och den kategoriseras av IUCN som livskraftig.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den är cirka 11 centimeter lång och väger 8-10 gram. Den har svart huvud med en tydlig vit fläck i nacken, beigevit undersida och kort stjärt. Näbben är svart. Ryggen är blåaktigt svart och vingen har två vita band. Könen är lika. Locklätet är ett tuii eller sii. Sången liknar talgoxens men är snabbare.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Coal Tit.jpg

Svartmesen finns i stora delar av Europa och Asien. Den är vanligen stannfågel. Clements et al 2015 urskiljer hela 19 underarter fördelade i åtta grupper med följande utbredning:[2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer i hela Sverige förutom längst i norr. Den är särskilt vanlig på Gotland.[källa behövs] Med 71 418 individer ringmärkta i Sverige under åren 1911-2008 är arten tämligen vanlig inom svensk ringmärkning.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av svartmes.

Svartmesen föredrar barrskog. Den blir könsmogen efter ett år. Honan bygger ett bo av mossa som fodras med ull och hår och placeras i håligheter i marken, i berg och i trädstammar. Honan lägger sju till elva ägg som är vita med rödaktiga prickar. Äggen ruvas av honan i 14-16 dagar. Ungarna matas sedan av båda föräldrarna i 16-19 dagar. I den norra delen av utbredningsområdet brukar en häckning om året ske, medan två häckningar är vanligt längre söderut. Svartmesen befinner sig ofta högt uppe i träd, där den äter frön, insekter och spindlar.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Svartmes har även kallats kolmes.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger delvis på översättning av tyskspråkiga wikipedias artikel Tannenmeise, läst 9 november 2005, och engelskspråkiga Wikipedias artikel Coal Tit, läst 9 november 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2013 Parus ater Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Antal ringmärkta och återfunna fåglar år 1911-2008, Naturhistoriska riksmuseets officiella webbplats. Läst 26 mars 2012.
  4. ^ Carl Agardh Westerlund (1867) Skandinavisk oologi, Albert Bonniers förlag, Stockholm, sid:58

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
  • Christopher Perrins & David Attenborough (1987) Fågelliv i Europa, översättning och bearbetning Juhani Vuorinen, Stockholm, ISBN 91-34-50909-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]