Svasse Bergqvist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svasse Bergqvist på ett foto i veckotidningen Idun 1920.

Jacob Wilhelm Constantin B:son Bergqvist, känd som Svasse Bergqvist, född den 28 april 1887 i Lund, död den 21 december 1959 i Stockholm, var en svensk jurist och statstjänsteman, tillika revy- och sångtextförfattare verksam vid bland annat Mosebacke och Vasateatern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familjebakgrund[redigera | redigera wikitext]

Svasse Bergqvists föräldrar var filosofie doktorn, sedermera generaldirektören och ecklesiastikministern Bengt J:son Bergqvist samt dennes första hustru Constance Flensburg (1863–1910), dotter till biskopen i Lund Wilhelm Flensburg och syster till bland annat professor Nils Flensburg. Föräldrarna skildes då Bergqvist var 11 år och fadern gifte 1899 om sig med Hilda Charlotta Nyström (1860–1933). Vid ungefär samma tid tillträdde fadern en tjänst som rektor för läroverket i Kristianstad dit han och sonen flyttade. Här tillbringade Bergqvist senare delen av sin uppväxt och avlade mogenhetsexamen 1904.

Utbildning och ämbetsmannakarriär[redigera | redigera wikitext]

Bergqvist inskrevs 1904 vid Lunds universitet, där han avlade juris kandidatexamen 1909. Under sin studietid kandiderade han (förgäves) till ett par förtroendeposter inom Kristianstads nation, men i övrigt finns det inga tecken på att den blivande nöjesentreprenören tog någon mer aktiv del av studentlivet med dess spex och karnevaler.

Efter universitetsstudierna flyttade Bergqvist till Stockholm där han hade kortare tjänster vid bland annat Stockholms rådhusrätt, Läroverksstyrelsen och Civildepartementet. Det var dock inom fångvården Bergqvist från och med 1916 skulle ha sina mer stadigvarande anställningar, dels i form av tjänster vid Östermalmsfängelset respektive Långholmens centralfängelse, dels centralt inom själva Fångvårdsstyrelsen. Han lämnade den sistnämnda 1941, men hade då varit tjänstledig till följd av sjukdom sedan 1937.

"Svasse" som nöjesentreprenör[redigera | redigera wikitext]

Sickan Castegren i Svasse Bergqvists debutalster Ack, Elvira 1916.
Sluttablå ur revyn Blått-Blått eller Blått och bart från 1919, vilken uppfördes i Helsingborg som en lokalt anpassad variant av Bergqvists succérevy Brissons blå blondiner. Mannen i frack mitt i bilden är troligen Gösta Bodin.

Det var dock inte som fångvårdstjänsteman Jacob Bergqvist skulle göra sig känd utan som revy- och farsförfattare, regissör och teaterdirektör inom Stockholms nöjesliv under smeknamnet "Svasse".

Bergqvists debut inom nöjeslivet synes ha ägt rum under vårvintern 1916 som konferencier för en kabaret kallad "Röda Tuppen". Året därpå avancerade han till att bli en av de ansvariga bakom Cabaret Läderlappen, en av tidens populäraste kabareter. Vid det laget hade Bergqvist även hunnit debutera som pjäsförfattare med "farsrevyn" Ack, ElviraSödra Teatern i september 1916 (detta under författarpseudonymen "Strid Sommar", en vitsig motsvarighet till att föreställningens musik var skriven av "Fred Winter", det vill säga Sten Njurling). Ack, Elvira fick ett mindre gott mottagande av kritiker, men blev en stor publiksuccé med 127 föreställningar och ett par senare återuppsättningar. Detta mönster, med mer publik- än kritikergunst, skulle gälla även för många av Bergqvists senare uppsättningar, och verkar ha förundrat den senare gruppen. Svenska Dagbladets recensent "Finn" sågade exempelvis revyn Nattugglor (1920) men konstaterade samtidigt att "publiken, som fyllde varje plats, applåderade, man kan säga frenetiskt” och ställde följdfrågan ”Är det hr Bergquist som driver med publiken eller publiken som driver med hr Bergquist?"

Bergqvist var under det sena 1910-talet och merparten av 1920-talet oerhört produktiv, och författade ofta tre revyer eller mer per år till flera olika teatrar i Stockholm, däribland Folkets hus teater, Vasateatern, Folkan, Mosebacketeatern och den ovannämnda Södra Teatern. Under de första åren var Bergqvist själv ofta även regissör. Med tiden kom han dock allt mer att lämna den senare uppgiften åt andra, och detsamma gällde kuplettexterna, vilka ofta kom att levereras av Karl-Ewert Christenson (även han med lundabakgrund) medan Bergqvist själv fokuserade på den talade dialogen. Bland Bergqvists andra samarbetspartners märks bland annat Björn Hodell, Otto Hellkvist och Kar de Mumma. När Bergqvists revy Brissons blå blondiner 1919 skulle lokalanpassas inför en uppsättning i Helsingborg samarbetade upphovsmannen härom med Birger Sjöberg, som vid tiden verkade som journalist i denna stad.

Filmografi – musik[redigera | redigera wikitext]

Anmärkning: Listan omfattar endast sådana musikstycken som skrivits specifikt för en viss film, inte revykupltter och dylikt som senare förekommit i filmer.

Anmärkning: Johnny Bodes bidrag till de två ovannämnda filmerna är gjorda under pseudonymen "Rob Robertson".

Filmografi – övrigt[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1921 Än leva de gamla gudar
Otto Hellkvist Vasateatern

Källor[redigera | redigera wikitext]