Sveasalen

Version från den 21 juni 2015 kl. 03.14 av Bemland (Diskussion | Bidrag) (Malltillägg)

Sveasalens före branden 1899

Sveasalen var en varieté och restaurang belägen i en om- och tillbyggnad till Sparreska palatset i Stockholm, där NK idag ligger. Sveasalen inreddes 1888, och senare gjordes tillbyggnader för Sveateatern som var en mindre teaterlokal i huset.

På 1880-talet förvärvade byggmästare Carl Oscar Lundberg det Sparreska palatset, och lät inreda en kabarélokal inspirerad av Berns salonger i en tillbyggnad mot Smålandsgatan. Danssalongen utformades i morisk stil av Ludwig Peterson[1] och beskrevs som "ett Aladdins tjusande sagoslott". Salen rymde 1 140 personer. Mot gatan reste sig en krenelerad tegelfasad med stora rundbågiga fönster[2], i samma stil som det av Peterson ritade Höganäsmagasinet på Blasieholmen.

Varietéförbudet 1896 innebar ett avbräck för landets kabarélokaler. Från och med då (och in på 1950-talet) var spritservering förbjuden i samband med artistframträdanden. År 1899 förstördes allt i en eldsvåda, men byggnaden öppnades igen 1901. Sveasalen fick nu också elektrisk belysning. For den nya formgivningen stod Gustaf Wickman[3] Lokalen eldhärjades åter 1909.

I januari 1912 invigde Svenska Biografteatern ledd av Charles Magnusson som VD, sin första egna premiärbiograf i Stockholm, Röda Kvarn i Sveasalen, på sin tid den mest eleganta biografen i Stockholm, där Charles Magnusson visade sina egna filmer. Biografen hade 867 platser och en fjortonmannaorkester. I september 1913 lades biografen ner och huset revs för att göra plats för nya NK-huset. Byggföretaget var Kreuger & Toll, ägt av Ivar Kreuger och Paul Toll. Svenska Bio hyrde då istället Regina-Teatern vid Drottninggatan 71A, och gav den återigen namnet Röda Kvarn.

Bilder

Referenser

Tryckta källor

  • Ivarsson Lilieblad, Björn, Moulin Rouge på svenska. Varietéunderhållningens kulturhistoria i Stockholm 1875-1920 (Linköpings universitet 2009)
  • Snickars, Pelle, "Snusk på scen blev ett rent nöje", Understreckare i Svenska Dagbladet (2009-06-07)

Webbkällor

Externa länkar