Sven Å. Christianson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sven-Åke Christiansson)
Hoppa till: navigering, sök
Sven Å. Christianson
Född Sven-Åke Christiansson
18 juni 1954 (63 år)
Sundbybergs församling, Uppland (Stockholms län)
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Psykolog och professor
Känd för Sakkunnig minnesforskare i fallen Rödebytragedin, Alexandramannen, Arbogamorden, Kevinfallet och rättegångarna mot Tito Beltrán och Thomas Quick

Sven Åke Christianson, känd som Sven Å. Christianson, ursprungligen Sven-Åke Christiansson,[1] född 18 juni 1954 i Sundbybergs församling i Stockholms län,[1] är professor i psykologi. Han är legitimerad psykolog och författare.[2] Hans forskning rör framförallt människans minnesfunktioner, brottslighet och psykiskt trauma samt intervjumetodik.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Å. Christianson är son till en ingenjör[3] och växte upp i Sundbyberg[3] och Alingsås.[1] Han disputerade 1984 vid Umeå universitet,[4] blev docent 1987 och erhöll titeln professor 1996 vid Stockholms universitet. Utöver sin nuvarande anställning vid Stockholms universitet har han tjänstgjort vid Umeå universitet och universitetssjukhus, Montreal Neurological Institute, Montreal, Kanada och University of Washington, Seattle, USA.

Periodvis har han även arbetat utanför universiteten för att implementera kunskaper om minne och intervjuteknik. Exempel på sådana institutioner är Polismyndigheten i Stockholms län, Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall och Kriminalvårdsanstalten Norrtälje.

Medverkan i rättsutredningar[redigera | redigera wikitext]

Christianson etablerade sig som legitimerad psykolog och forskare och lämnade, som sakkunnig, yttranden till domstolar i frågor om förövare av grova sexual- och våldsbrott, traumatiska upplevelser hos barn och vuxna samt kognitiv intervjumetodik. Hans sakkunskap har haft inflytande i flera medialt kända rättsprocesser. Mest känd är han kanske för sin medverkan som sakkunnig i rättsutredningar som Rödeby-fallet, Alexandramannen, Arbogamorden, Kevinfallet, rättegången mot Tito Beltrán samt rättegångarna mot Thomas Quick.

Christianson har publicerat över 100 forskningsartiklar i vetenskapliga tidskrifter och även kurslitteratur för psykologistudenter.[5]

Hans agerande kring fallet Thomas Quick har ifrågasatts, liksom hans råd i det så kallade Kevinfallet.[6] Det har även påpekats att han under sin psykoterapeututbildning fick handledning av psykoanalytikern Margit Norell, som var handledare för flera av de ansvariga för Quicks terapi.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Amnesia and Emotional Arousal (1984)
  • Handbook of emotion and memory: Research and theory (1992, red.)
  • Traumatiska minnen (1994, 1996, 2002, 2009)
  • Rättspsykologi (1996, red.)
  • Brott och minne (1996, 2002, tillsammans med Görel Wentz)
  • Avancerad förhörs- och intervjumetodik (1998, tillsammans med Elisabet Engelberg och Ulf Holmberg)
  • Polispsykologi (2004, red. tillsammans med Pär Anders Granhag
  • Offenders’ memories of violent crimes (2007, red.)
  • Handbok i rättspsykologi (2008, red. tillsammans med Pär Anders Granhag)
  • I huvudet på en seriemördare, Norstedts, Stockholmn 2010, ISBN 978-91-1-302556-8
  • Psykologi och bevisvärdering (2011, tillsammans med Marika Ehrenkrona)
  • "Jag kände mig speciell" – Grooming på Internet (2012, tillsammans med Ulrika Rogland)
  • Vad är grooming? (2016, tillsammans med Ulrika Rogland)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet: Sven Å Christianson, läst 2013-12-23
  3. ^ [a b] Sveriges befolkning 1960. Arkiv Digital 
  4. ^ Christianson, Sven-Åke (1984) (på eng). Amnesia and emotional arousal. Umeå. Libris 7615425. ISBN 91-7174-160-7 
  5. ^ http://libris.kb.se/hitlist?d=libris&q=Sven+%C3%85.+Christiansson&f=simp&spell=true&hist=true&p=1 LIBRIS
  6. ^ "Så uppmanade Christianson polisen att vända pojkarna mot varandra", Dagens Nyheter 2017-04-27
  7. ^ ”Psykoanalytiker styrde nyckelpersonerna i Quick-affären”, Dagens Nyheter 2013-10-19

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]